Author: Linus Bouvin

Nu är,
det nog!

Nu lägger jag mig ner,
som en katt,
med tassen över ögonen

Och när,
jag vaknar,
igen

Ska våra åldringar kunna,
gå ut och spela boule,
igen… Läs mer “Nog nu!”

Kvällning

Dröjer ännu till solen gör sorti

Matlådan har förpassats till skafferiet

Grillen har matats med kol

Abborren har dragits ur stilla vatten

Katterna ligger i soldränkt gräs

Barnens skrik bryter … Läs mer “Dikt: Absurditet”

Han svepte manteln över sitt ansikte och skrek:

“Nej, för guds skull,
kom inte för nära

då tvingas jag,
ju se på mig själv!”

—Linus Bouvin… Läs mer “Dikt: Spegelbild”

Beskjuten,
sårad,
och på väg ner,
är min luftballong.

Väl i luften,
ser man,
hur fåglarna ser ut.

Och man vill,
ner i dyn igen.

Där dom ser,
så trevliga ut,… Läs mer “Dikt: Ner på jorden”

Sida efter sida,
har jag rivit,
ur mitt block.

Några har hamnat,
på väggen,
många,
på golvet.

Väggen gapar med sina tomma hål,
hål som säger att universum är oändligt.

Förr … Läs mer “Dikt: Insikter”

Munnen öppnades,
flamingon var en skarv

Besviket vände han,
på klacken

och gick hemåt,
med slokade öron.… Läs mer “Misstolkning”

Ett häftigt ryck,
och bordsbenet är borta.

Plötsligt får jag äta min yoghurt,
direkt från bordet.

Inte nog med det:

Små regndroppar sticker mig,
retsamt över hjässa och rygg

och fnissar … Läs mer “Dikt: Järnvilja”

Med sitt högra öga ser Han dörren till garderoben
som håller på att sprängas loss från sin ram

Den av åren byggda stapeln har nu börjat bågna
och trycker sig skoningslöst … Läs mer “Nalkande flodvåg”

Horisontens herde,
ej synas till
utan käpp och budord
mina fötter står still

Fastkörd på en åker,
men också på ett hav,
står jag och väntar
på den stig han mig … Läs mer “Den försvunna herden”

En välbekant droppe,

faller på min näsa.

Smaken av den får mina hälar,

att liksom resa sig av sig själva.

Plötsligt står inte en väntplats,

utan ett färdmedel framför … Läs mer “Dikt: När det vänder”

Med kuvad nacke speglar sig,
tiggaren i den kalla asfalten.

Han tycks först nu höra dom bistra viskningarna,
han förstår dom nordliga vindarnas språk.

Var dag letar sig något förbi hjärnans … Läs mer “Levnadsmärken”

På andra sidan linan,
dinglar en förtvivlad röst.

Ägaren vet vart han landar,
när det sista fingret släppt taget.

Ikväll spelar han,
på livets skuggsida

ihop med dem som,
bär stenar … Läs mer “Fritt fall”

Låt mig åtminstone,
få titta in i ditt rum,

jag vill se hur
det är möblerat.

Oftast byter vi endast
blickar i korridoren.

Nervöst flackande med
ögon och handlingsförmåga.

Nu vill … Läs mer “Öppna din dörr”

Var det detta

du såg framför dig, mor

när du strök dina fingrar

genom bebisens stripor till hår?

Var det detta du önskade

efter att ha tryckt i honom

puré … Läs mer “Var det detta du önskade?”