När samhället sviker: Arbetsförmedlingens haveri – del 1

Denna artikelserie kommer att diskutera och kritisera vårt samhälles sätt att hantera arbetslöshetsfrågan i Sverige. Serien kommer att rikta sitt fokus mot Arbetsförmedlingen, en myndighet som havererat och idag inte länge fungerar som den ska. Serien kommer också rikta fokus mot den mest utsatta gruppen bland de arbetslösa, de långtidsarbetslösa. Denna grupp har svikits av samhället, och utnyttjas idag som inkomstkälla för privata företag.

För några år sedan rapporterades det om en arbetslös man som sökt 2000 jobb. Han var uppåt åren och hade inga större förväntningar om att någon skulle anställa honom. Mannens förväntningar visade sig stämma. Av 2000 sökta arbeten fick han inte ett enda.

Men den arbetslöse lät sig inte nedslås, utan ägnade sig istället åt att studera den arbetsmarknad som han var nödgad till att få in sin fot på. Efter en tid hade mannen fått ihop en storstilad statistikdatabas, som gav svart på vitt om vilka som får arbete i Sverige. Det framgick tydligt att yngre människor är de som får jobben, och att äldre diskrimineras.

Denna historia säger något om hur illa ställt det är med vår arbetsmarknad. En person som på egen hand kan sätta ihop ett raffinerat statistiksystem är, utan tvivel, fullt kompetent att befinna sig på arbetsmarknaden. Men den sorgliga verkligheten visar oss att många kompetenta människor går sysslolösa i vårt land. Äldre åldersdiskrimineras och nyanlända väljs bort då deras svenska inte räcker till. Dessa två grupper är de som far mest illa på arbetsmarknaden.

“Vilken tur då att vi har Arbetsförmedlingen”, kanske vissa tänker när de läser ovanstående. Javisst, Arbetsförmedlingen finns ju just till för att hjälpa dem som saknar resurser att själva ordna sig ett arbete. Men återigen möts vi av dystra besked ifall vi ser till den sorgliga verkligheten. Arbetsförmedlingen befinner sig nämligen i haveri.

Havet har stormat under Arbetsförmedlingen de senaste åren. Borgarna har under flera år försökt montera ner myndigheten. De lyckades nästan med det häromåret, men efter smart spel av Socialdemokraterna, slutade det med att Arbetsförmedlingen “bara” skars ner med en tredjedel.

Arbetsförmedlingen har idag inga resurser till att göra det den faktiskt är ämnad till att göra. Handläggarna är överbelamrade med klienter och de statliga anslagen blir mindre. Pressen är hög och många handläggare har valt att lämna myndigheten.

Men det är inte bara minskade resurser som hindrar handläggarna på Arbetsförmedlingen från att utföra sina arbetsuppgifter. Själva arbetsuppgifterna har under de senaste åren omvandlats. Från att ha vart en myndighet som ska hjälpa folk ut i arbete, har Arbetsförmedlingen omvandlats till en kontrollmyndighet.

Idag går handläggarnas arbete ut på att kontrollera att deltagarna, som de kallas, följt sina planeringar. En deltagare ska göra vad hen kan för att komma ut i arbete. Deltagaren ska alltid stå till arbetsmarknadens förfogande. Deltagaren ska aktivt söka arbete och månadsvis rapportera till Arbetsförmedlingen om vilka arbeten hen sökt. Gör inte deltagaren detta så dras ersättningen in och deltagaren står inkomstlös. Och det är handläggarnas uppgift att se till att deltagarna underordnar sig denna disciplin.

En stor del av handläggarnas klientel är människor som aldrig kommer att få arbete. Det otacksamma och meningslösa i att tvinga nyanlända analfabeter och utslitna 60-åringar att söka jobb de aldrig kommer att få, måste vara synnerligen själsdödande för Arbetsförmedlingens handläggare. Nästan förnedrande. Det kan inte vara av den anledningen som de allra flesta av dem sökt sig till en myndighet som från början var ämnad till att hjälpa människor.

Och ännu mer förnedrande måste vara att den del av arbetet som har med hjälpande att göra lagts ut på entreprenad. Handläggarna på Arbetsförmedlingen tvingas se på medan privata företag gör det som handläggarna egentligen ska göra.

I följande avsnitt fortsätter vi undersöka konsekvenserna av nedskärningarna i Arbetsförmedlingen. Vi kommer att se hur privata företag ätit sig in det som en gång var Arbetsförmedlingens område, och idag gjort arbetslösa människor till lukrativa affärsvaror. Vi kommer att bekanta oss med fenomenet “Stöd & matchning” som blivit en effektiv metod för privata företag att profitera på dem människor som står allra längst ifrån arbetsmarknaden.

Linus Bouvin

Liknande artiklar