Evas dagbok från Kuba

Torsdag 11.4 Ett första ljust tecken på arbetshimlen. Idag har Sergio och jag talat med Vico, som arbetar på något som heter Produktstudion inom Lättindustriministeriet...

Söndag 7.4 Nu har jag badat och solat och bränt skinnet. I går var jag i Marianao, väster om Havanna, med många fantastiska badklubbar, stora svulstiga hus med omklädningshytter och restauranger...

Fredag 5.4 En polisstation, som låg i samma kvarter som hotellet Deauville. PNR står för Policia Nacional Revolucionaria. (Foto: Eva Björklund) Igår flyttade jag ifrån Sergio och Selma till Hotel Deauville vid Malecon på gränsen till gamla Havanna, en tråkig och karaktärslös kvarleva från imperialismen...

Tisdag 2.4

Vi flög in över Kuba i gryningen. Det låg där alldeles öppet och oskyddat. Inga berg och inga skogar, bara fält och enstaka palmer här och där...

Den 1 april 1968, för 50 år sedan, reste den 25-åriga arkitekten Eva Björklund till Havanna. Det som lockat Eva, med rötter i Västerbottens kustland, till den karibiska ön var att på nära håll få uppleva den latinamerikanska revolution och det socialistiska samhällsbygge som så grundligt förskräckt imperiet Förenta Staterna, och som väckt så mycket hopp i övriga Latinamerika och på många andra håll i det som vi kallar Tredje världen...