Ämne: poesi

Som en urpressad citronskiva,sjunker jag ner på stolen. Kraven står mig upp till halsen, där jag vadar fram i mitt svett. Blicken fryses fast i luften framför mig, den förmår inte att bistå mig mer. Allt runt om mig är illusioner, illusioner som likt tusan kräver mitt svett.

Klockan är 04:30

 

I rummet ligger

mörkret så tungt

att det nästan

letar sig in i munnen

 

Bröstkorgen rör sig, men

i princip till ingen nytta

 

Men så bryter fågelkvitter

in genom väggen… Läs mer

ibland känns det som att dagen ligger löst placerad på min axel

minsta drumliga rörelse

och den dimper ner i det förflutna

för att aldrig mer synas till

kvar står jag kvarlämnad

oförstående och en dag … Läs mer