Ämne: poesi

Som en urpressad citronskiva,sjunker jag ner på stolen. Kraven står mig upp till halsen, där jag vadar fram i mitt svett. Blicken fryses fast i luften framför mig, den förmår inte att bistå mig mer. Allt runt om mig är illusioner, illusioner som likt tusan kräver mitt svett.

Klockan är 04:30

 

I rummet ligger

mörkret så tungt

att det nästan

letar sig in i munnen

 

Bröstkorgen rör sig, men

i princip … Läs mer

ibland känns det som att dagen ligger löst placerad på min axel

minsta drumliga rörelse

och den dimper ner i det förflutna

för att aldrig … Läs mer