När jag behandlar
tillvarons besvikelser
med strykjärnets hetta
och tyngd
slätas de ut och blir blanka
och sugs bort i en rymd
och rosornas
röda färg bleknar
då ångrar jag mig sen
och veknar
och kramar min tillvaro
till en boll
och tänker
det spelar ingen roll
om det blir skrynkligt
eller slätt
för livet är inte lätt… Läs mer “Ostruket”