Asiatisk elefant. Foto: ambquinn / Pixabay.

Johan Löfgren: Om den asiatiska elefanten i ett djurrättsperspektiv

Johan Löfgren:

Elephas maximus – eller den asiatiska elefanten – är en av totalt tre idag levande arter i familjen Elephantidae. De två andra är savannelefant och regnskogselefant, båda hemmahörande i Afrika.

På Borneo finns pygméelefanten och på Sri Lanka den lankesiska elefanten men dessa ses som underarter till den asiatiska elefanten snarare än som egna arter.

Storleksmässigt är den asiatiska elefanten mindre än sina afrikanska släktingar. Oaktat artens något modestare fysik sällar den sig ändock till att vara ett av planetens största däggdjur. En tjur kan väga upp mot 4000 kg emedan en hona kan väga 2700 kg.

Elefanter vandrar långa sträckor, detta gör de oavsett vilken art det handlar om. Rekordet för en hjord asiatiska elefanter är en tillryggalagd sträcka på 500 km. Även om avstånden inte alltid når det noterade rekordet så vandrar djuren kortare sträckor. Det gör också att deras behov av habitat avspeglas i denna drift att röra sig. Tillsammans med deras storlek blir behovet av större ytor ännu mer tydligt.

För en asiatisk elefants habitat kan det röra sig om allt mellan 200 och 1000 kvadratkilometer som tas i anspråk.

En elefanthjord är för övrigt uppbyggd kring familjeband. Hjorden leds av en hona (matriark) och övriga medlemmar är mödrar, systrar, döttrar och söner. De unga tjurarna följer med hjorden under lång tid men kommer sedermera att söka sig vidare. I Sverige finns tre asiatiska elefanter. Dessa vistas på Kolmårdens djurpark.

Tillsammans har de tre pachydermerna Tonsak, Bua och Sao Noi totalt 5650 kvadratmeter att röra sig på, i denna yta är både inom- och utomhusmiljöer inräknade. För att få en bild av vad det innebär så är en fotbollsplan 7140 kvadratmeter stor.

Det innebär alltså att tre elefanter som tillsammans hade behövt hundratals kvadratkilometer i stället får nöja sig med 79 procent av Ullevis gräsmatta. De stimuli som parken trots allt placerat ut åt elefanterna kan knappast anses närma sig den miljö som finns i reservaten för asiatiska elefanter runtom i världen.

Bua har genom artificiell insemination blivit dräktig tre gånger, en process som också kräver att elefanten vänjer sig vid därtill hörande moment såsom spolning av ändkanalen.

Avelsarbete är för övrigt undantaget från förbudet mot sexuella handlingar med djur. Inte för att djuret i fråga lider mindre eller upplever handlingar utförda i avelns namn som mindre påträngande utan för att samhällsintresset anses stå över det ickemänskliga djurets rätt till integritet. Undantaget går att läsa om i djurskyddslagens 2 kapitel 10 §.

Av Buas tre barn lever bara Namsai idag. Han befinner sig på en tysk djurpark, närmare bestämt i Heidelberg. Är det nödvändigt att hålla elefanter instängda och ägna sig åt handlingar som lagstiftaren tillåter genom undantag från ett generellt förbud? Verkligen inte. Det finns som tidigare nämnts reservat runtom i världen och det finns så kallade fristäder där elefanter kan få leva i så relativ frihet som möjligt.

Det finns åtskilliga exempel på djurparker som redan idag fattat beslut om att avveckla innehavet av elefanter och sända djuren till platser där de får en bättre tillvaro. Det är givetvis möjligt även för Kolmården. För den turistande svensken går det också utmärkt att bojkotta de båda djurparkerna i Kolmården respektive Borås vilka ännu envisas med att hålla elefanter inspärrade.

För lagstiftaren handlar det om att utöka det befintliga förbudet mot elefanter på cirkus till att även omfattat elefanter på djurparker. För ett land som allt som oftast vill stå i framkant vad gäller djurvälfärd är det rent ovärdigt att hålla dessa grå jättar inspärrade.

Johan Löfgren,
PIMI – Personskap för IckeMänskliga Individer

You May Also Like