Author: Lena Staaf

Jag stryker över dunig hjässa
och klappar liten blöjbak med min hand
och kroppen svarar genast med små minnen
ifrån en annan tid och andra band.
Så är det när jag … Läs mer “Dikt: Kroppsminne”

Tjuven var ändå snäll
men han blev skjuten när han flydde
ramlade i mossan
barnet bedrövat vid hans sida
blodet vällde ut
jag var otröstlig.

Det är inte på riktigt
det … Läs mer “Overkligheten”

I mörkret är alla katter grå
i tassemarkerna tassar man ändå
gråzoner bland alla begrepp
där det är svårt att hitta rätt
vad betyder orden
vad är det vi vill förklara… Läs mer “Gråzon”

Nu på semesterns sista vecka
är det svårt att få tiden 
att riktigt räcka
allt vi ville uppleva, se och höra
allt vi ville göra
allt där vi ville satsa vårt … Läs mer “SLUT OCH BÖRJAN”

Jag bara varnar er för mig
jag är en fläck såpa som ni halkar på
när ni ska försöka greppa mig
jag är ingen spröd poet utan en valkyria
en finne … Läs mer “Dikt: Elefantstenen”

Innan min hud börjar skrynklas mer
och blir som ett fnasigt ormskinn
strax före ömsandet

Innan mina knän börjar knäppa
som knakande kvistar
strax innan de lossnar från trädet

Innan mina … Läs mer “Dikt: Innan”

Glaset är halvfyllt
Glaset är halvtomt
Sinnet är hatfyllt
Huvudet halvtomt
Landet är halvfyllt
Landsbygden halvtom
Landet är fullt av åldringar
Landet saknar folk i arbetsför ålder
Landet saknar folk att … Läs mer “Helan och halvan”

Alla ni människor
som betytt så mycket för mig
som har framträtt där på livets scen
några av er med vitsminkade ansikten
leende ovanpå den djupaste sorg
andra med sällsynt förmåga… Läs mer “Dikt: Hinna träffa er”

Det är så bakhalt
på den väg jag valt
ett steg framåt och två tillbaka
för nåt som man knappt vill smaka
som luktar alltför illa
min text, den ömkliga lilla.… Läs mer “Bakhalt”

Myllret av ljud
Kommunikation
Gemenskap
Inte för mig.

Fragment
att lägga pussel av
gissa
skämmas
när det blev fel.

“Ursäkta, hursa, upprepa,
vill du ta det långsamt och TYDLIGT!”
Nu har … Läs mer “Till dig min kära”

Mina ogenomtänkta ord
tolkades som angrepp
smordes in med tjära och rullades i fjäder
innan de sändes tillbaka till mig
förvanskade till oigenkännlighet
lurviga som ett misslyckat besök hos hårfrissan

Tjäran … Läs mer “Fredlös”

Minns du när vi stod där och sjöng
våra strupar öppnades som stora blommor
och vi skramlade med bössorna med stöd till Vietnams folk
många gav oss pengar
särskilt de fattiga … Läs mer “En vän”

Folk borde vara annorlunda
men de är som de är
ibland mest till besvär
tycker och tänker och beter sig
står på sig och vill inte ge sig

Jag borde också … Läs mer “Dikt: Borde”

Makten sveper om oss
sin iskalla sjal
och förlamar vårt motstånd
huden förstenas
knottrig, självsprickor

Händer som sträcks ut
till andra famlar i mörkret
makten har lett oss vilse
och släckt … Läs mer “Makten”

Visst är han en slags vivör
en charmör som sig bör
och just för den skull
tänker han att när man är full
kan man ramla omkull
och få sig ett … Läs mer “Charmören”

När du sjunkit ihop av förtvivlan
som en pyspunka av vassa stenar
försöker jag säga några ord
men de glider bort och blir upplösta
och dina läppar torkar som höstlöv.

Först … Läs mer “Öronmärkt”

Trilska och ilska
det kokar över
nu är det sans han behöver
men var finns det sans och balans
någonstans?

Vad är det som gör
att han klipper till
fast han … Läs mer “Våldet”

Jag kastar av mig tjällossningens spruckna kappa
och tar en tugga av den ljusblå himlen
kryddar med fågelkvitter
sköljer ner med snålvatten och smältvatten.

Efter det har min aptit
bara vuxit.… Läs mer “Vårhunger”

Båda skrek
babyn och maken
och hon var till hands
tveksam och naken
höll fram sitt bröst
till mättnad och tröst
vad ska man med en mamma
annat än att smeka … Läs mer “Makan”