Vänsterpartiets ledning ställer sig bakom försvarsberedningens militarism

Kjell Östbergs artikel har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.

Vänsterpartiet står bakom budskapet och innehållet i Försvarsvarsberedningens slutrapport meddelar partiets ledamot i beredningen Hanna Gunnarsson. Det är en styrka att partierna är eniga i många frågor och diskussionerna har varit konstruktiva, säger hon.

Vilket är då det innehåll som Vänsterpartiet med sådan entusiasm ställt sig bakom? Försvarsberedningens budskap är kristallklart:

Det svenska Natomedlemskapet innebär den största förändringen av svensk säkerhetspolitik på 200 år. Sverige har ingått bindande ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör nu en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för Natos avskräckning och för att bevara freden i det euroatlantiska området … Genom Sveriges medlemskap stärks den transatlantiska länken och Nato blir Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena.”

Ur denna uppslutning följer den självklara slutsatsen: Natoanslutningen kräver en kraftig upprustning.

Förmågeökningen i det militära försvaret behöver påskyndas och anpassas till de krav som följer av att vara allierad i Nato … Totalförsvaret ska dimensioneras för att försvara Sverige och allierade mot väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato …”

Därför föreslås en fortsatt kraftig ökning av försvarsutgifterna. De fördubblades från 55 miljarder 2020 till dagens 110 miljarder. Nu skall de öka med lika mycket, till 165 miljarder 2030.

Den eniga beredningens entusiasm för ökade rustningar är så stor att den inte nöjer sig att acceptera försvarsmaktens krav. Nej, man vill gå längre än till och med ÖB. Två nya armébrigader vill man också ha. Och mer luftvärn och ammunition. Till att börja med.

Stor vikt läggs dessutom vid att utveckla underrättelsearbetet. Nato ställer höga krav bland annat genom ett regelmässigt utbyte av information mellan medlemsstaterna, heter det. I klartext: Sverige ska aktivt samarbeta med underrättelsetjänsterna i länder som Turkiet och Ungern och framför allt med USA – som naturligtvis ställer denna information till förfogande för sina allierade över hela världen, inklusive Israel och reaktionära arabstater.

I en reservation skriver Hanna Gunnarsson att Vänsterpartiet är motståndare till NATO. Hon kritiserar också det försvarspolitiska beroendet av USA.

Men eftersom Gunnarsson inte presenterar någon egen säkerhetspolitisk analys som skiljer sig från den som beredningen lägger fram bär reservationen inte trovärdighetens prägel.

Man kan inte kritisera det försvarspolitiska beroendet av USA och samtidigt ställa sig bakom slutsatser som att “Europas säkerhet vilar på USA:s samlade konventionella försvarsförmåga och den nukleära vedergällningsförmågan” .

Resultatet blir att hennes egna konkreta ställningstaganden blir desamma som de borgerliga partiernas NATO-kramare och rustningshökar.

Vi lever i en tid när hotet om väpnade konflikter är större än på många år och hoten kommer dessvärre inte bara från Rysslands ockupation av Ukraina.

Vänsterns traditionella inställning är försöka bygga fredsrörelser baserad på internationell solidaritet över gränserna och bekämpa rustningsraseriet.

Vänsterpartiets ställningstaganden i försvarsberedningen befinner sig idag långt från sådana ideal.

Kjell Östberg