Hotel Sierra Maestra i Miramar, hemvist för ryska och andra utländska tekniker.

Evas dagbok från Kuba (75) – Den 4 – 13 april, 1969

Fredag 4.4

Besök av Gustavo som kommit med i vänkretsen under våren. Han är homosexuell och satt i ett UMAP-läger. Det var arbets­läger som skapades för att rehabilitera lösdrivare och andra asociala. Men de urartade till att bli uppsamlingsläger för homosexuella. I många av lägren var förhållandena avskyvärda och även i de fall de inte var det så rörde det sig ju om över­grepp på avvikande som inte gjort sig skyldiga till något brott. Lägren hade inte funnits länge när protesterna började ström­ma in. Föräldrar, vänner och arbetskamrater till dem som för­passades till lägren skrev brev till Fidel och protesterade.

Präster från olika samfund, på UMAP-läger för arbete i miljontonskörden

För­fattare och andra intellektuella protesterade genom sina orga­nisationer. Ryktena om förföljelsen nådde också utlandet och protesterna blev många. Så småningom gjorde regeringen en utredning för att utröna vad som höll på att hända, för av­sikten, åtminstone den officiella, med lägren hade inte varit att samla upp de homosexuella. Och för drygt ett år sedan upplöstes lägren. Men många människor hade blivit utsatta för meningslöst lidande. Skadan var skedd och bitterheten går naturligtvis inte över i första taget.

Söndag 6.4

Vakttjänst i garaget på morgonen. Sedan badade jag i ”Sierra Maestra”, ett hotell för utländska tekniker. En ung flicka från Sovjet hade en tröja med texten ’Texas Rangers” på.

Söndag 13.4

Provar ett av mina tygmönster på sängen

Den gångna veckan har jag ägnat mig åt att rita tygmönster. Det har varit väldigt roligt som avkoppling men inte skulle jag vilja hålla på och vara ”dekorativ” länge. Mopeden gick sönder vilket fick som resultat nya trevliga vänner, mekani­kerna Ernesto och Felo. Under tiden den fungerade förde den mig i kontakt med poliskåren. Jag blev stoppad en dag och blev jättenervös eftersom jag körde olagligt. Men konstapeln som var motorburen ville bara kolla in mopeden och se vilket märke den är av. Det visade sig vara samma märke som på polisens motorcyklar. Han ville prova den och vi blev vänner. Han och hans kolleger vinkade därefter glatt åt mig vid fortsatta möten i stadstrafiken.

Har läst färdigt Raul Roas samlade skrifter. De från 20- och 30-taIen var bra, liksom 60-talets tal i FN, 40- och 50- talens mer utslätade och liberala.

Igår hade vi planeringsmöte med alla som är inblandade i arbetet på huset i Ariguanabo. Möbeltillverkningen flyter bra liksom tygerna. De trycks med silkscreen i en liten verkstad i Guanabacoa. Men ombyggnaden av huset är mycket försenad. Sergio har fördröjt den genom att inte få fram ritningar i tid och genom ständiga ändringar. Dessutom är arbetena oerhört omfattande och komplicerade. Huset kommer Inte att vara klart i tid. Det ger ingen tillfredsställelse att säga: vad var det jag sa? Mitt arbete med möblerna är klart. Det återstår bara att åka runt i verkstäderna och kolla upp. Veckan som kom­mer skall jag därför dreja i en keramikverkstad i Cubanacan, göra småprylar som behövs, skålar, fat, osv.

Det börjar bli varmt igen, lägenheten blir olidlig på efter­middagarna genom att det inte fläktar något. Det är mycket viktigt här att alltid göra genomgående lägenheter så att kors­drag kan åstadkommas. Det är också viktigt att garderoberna luftas. I våra möglar kläderna, så jag förstår nu varför det är så vanligt att man hänger garderoberna utanpå husen, luftade nerifrån.

Vi har fått telefon.

Liknande artiklar: