Universitetstrappan. Foto: Eva Björklund 1969

Evas dagbok från Kuba (71) – Den 11 – 14 mars, 1969

Tisdag 11.3

Silvio hälsade på på arbetet och hade med sig en bunt svenska tidningsurklipp, bl.a. från Se, om Kuba som Axel skickat. Det är beklämmande och ibland skrattretande att läsa de avslö­janden” man gör i svensk press. Min respekt för journalister, typ ”Kubaspecialister”, sjönk ännu mer.
Jag har haft förskräcklig tandvärk en tid och idag har tand­läkaren konstaterat att jag måste rotfylla.

Torsdag 13.3

Såg Ociel de Toa, en dokumentärfilm från 1965 av Nicolas Guillén Landriån. Den är vacker och känslig men samtidigt humoristisk om en pojke i Oriente, hans arbete med sin båt i floden Toa och livet i hans by.
Idag hedras de studenter som 1957 försökte inta president­palatset. Fidel höll, liksom tidigare år, tal på Universitetstrappan. Han talade om behovet av utbildning för framsteg, hur universitetet i framtiden kommer att finnas på varje arbetsplats och därmed upphöra som institution. Alla kommer att delta i universitetsutbildningen. Redan nu diskuteras trettonårig obli­gatorisk skolgång. Fidel menade att behovet av vidareutbild­ning ökar snabbt, att skolgången aldrig blir avslutad utan blir en del av arbetet. Han talade också om den decentralisering av alla skolor som planeras. Det verkade som om Fidel hade läst och i viss mån tagit intryck av Den nordamerikanska utma­ningen, den senaste ”bestsellern” på Kuba. Den anammas lite okritiskt, man ifrågasätter inte riktigheten av det framtidsper­spektiv som målas upp. Diskuterar inte de inre och yttre mot­sättningar som kan lägga hinder i vägen för det nordamerikan­ska imperiets framfart.

Fredag 14.3

Möbelleverans, alla möbler på gatan, gungstolen och den den vita är mina.

Trots bitterheten över utgången av konflikten om huset i Ariguanabo är det roligt att jobba med möblerna och se tillfreds­ställande resultat. Det går bra att jobba med stålrör och markisväv, egentligen är det ett fantastiskt enkelt sätt att göra möbler på. Stativet bockas till på några minuter och delarna skruvas ihop. Markisväven trär man på. Den ska också gå att ta av så att man kan tvätta den. För förvaringsmöblerna hade vi tänkt använda spånfiberskiva eftersom den tillverkas på Kuba men kvaliteten är ännu rätt dålig. Man arbetar på att förbättra den så att skivorna inte slår sig, men ännu så länge måste vi använda plywood. Lamporna gör vi av aluminium­plåt, de svarvas till på en gammal verkstad här i Havanna.

 

 

You May Also Like