Lördag 2.8 69
Vi har varit på två olika fester, en otrevlig och en trevlig. På eftermiddagen var det “cocktailparty” hos Oswaldo. Där serverades drinkar och små tilltugg, människorna var städade och snobbiga. Eva och jag och Felo satt i ett hörn och var kritiska. På kvällen gick vi på bröllop med “toque de santo” hos Manolo. Han bor i Luyano, en arbetarstadsdel i södra Havanna, i ett typiskt stadhus med veranda mot gatan.
Hans syster gifte sig och eftersom de är aktiva inom den afrokubanska religionen avfirades det med deltagande av santeror, trummor och de rituella danserna. Huset var packat med folk. De t.o.m. hängde i klasar utanför verandan. Förutom släkt och vänner deltog hela kvarteret i firandet. I ett hörn satt musiken, ålderstigna gubbar, virtuoser på sina trummor, och den vaggande och svettande människomassan trängde på. De små barnen sprang oförskräckt mellan våra ben. Jag blir så djävla glad över den starka fysiska och psykiska kontakten med människorna, glad över musiken och kropparna som rör sig.
Vid tolvsnåret skar de upp den enorma bröllopstårtan övertäckt med vit marängsmet i stället för vispgrädde. När den var aväten gav sig brudparet iväg, överhöljda med risgryn. Sederna blandas i en väldig röra. Vit klänning och svart kostym vid vigseln, sedan “toque de santo” och sedan bröllopstårta och risgryn.
