Det före detta fängelset på Ungdomsön. Foto: Eva Björklund.

Evas dagbok från Kuba (89) – Den 1 augusti, 1969

Fredag 1.8 69

Andra dagen på Ungdomsön betittade vi det berömda fängelse där Fidel satt fängslad efter Moncadaattacken. Det är nu omgjort till tekniskt institut för värnpliktiga. Vi besökte också förvisningsorten för en annan av Kubas stora ledare. Den bondgård där José Marti tillbringade två månader, innan han förpassades till Spanien. Den är nu museum, dels över den tidens förmögna bondeliv, dels över José Marti. Han hyllas med monument och i skrifter så fort man kommer åt och det med rätta. Hans betydelse för Kuba och för Latinamerika är mycket stor. Han var det främsta språkröret och den ideolo­giska ledaren i upproret mot den spanska kolonialismen och var framsynt nog att se den roll USA skulle komma att spela som imperialistisk stormakt och tröttnade aldrig på att varna för grannen i norr. Tyvärr blev han alltför sannspådd. Man hänvisar ofta till honom som den som lade grunden för det kubanska självmedvetandet.

Nästa besök gällde den fabrik för förtillverkning av bygg­nadsdelar som ligger strax utanför Nueva Gerona. Där till­verkas Granpanel-element och element för skolbyggnader och ladugårdar. Anläggningen verkade lite primitiv och tycktes bygga på mycket hantverk men det berodde på att lyftkranarna hade gått sönder så att arbetarna var tvungna att köra be­tongen till formarna och hälla i den med handkraft. Vid denna fabrik skall ett tekniskt gymnasium byggas och avsikten är att eleverna så småningom helt skall överta driften vid fabriken. De nuvarande arbetarna ska fungera som arbetsledare och lärare. Samtidigt ska de också kunna delta i undervisningen som elever. De som vill kan också gå på arbetarfakulteten och där vidareutbilda sig. Arbetarfakulteten är en kvällsskola där börjar studera på den nivå man befinner sig, ofta fjärde eller femte klassen. Sedan kan man fortsätta ända upp till uni­versitetsstudier eller fackutbildning. På alla arbetsplatser finns en studieförtroendeman som upplyser om de möjligheter till studier som finns och uppmuntrar arbetarna till fortbildning. Det är viktigt att den ekonomiska utvecklingen går parallellt med en kulturell, ett höjande av den allmänna utbildningsnivån.

Skolsystemet planeras annars så att barnen de första fyra, fem åren går i halvinternat i utkanterna av städerna eller by­arna. Sedan i helinternat ofta kombinerat med yrkesutbildning ute på landsbygden eller i anknytning till produktionen i fabri­ker som fallet skall bli med det tekniska gymnasium som skall byggas här vid fabriken. Det finns ännu en fabrik i Santa Fé. Målsättningen för de båda fabrikerna är att producera 22 000 lägenheter på ön under den närmaste tioårsperioden för att ge husrum åt den befolkning som finns och den som skall komma. Nu bor man ofta i sovbaracker eller tältläger och nybyggar- stämningen på ön, även i Nueva Gerona, är mycket stark. Det påminner lite om Vilda Västern.

Här på ön försvinner pengarnas betydelse i ännu snabbare takt än i resten av landet. Det beror på att så mycket är gratis, man blir allt mindre beroende av pengar för sitt uppehälle. Förutom skolkläder, skolmat och skolböcker så är läkarvården och medicinen gratis, ofta arbetsluncherna och arbetskläderna. Inom vissa arbetslag har man genomfört lön efter behov, men det lär nog dröja innan det blir allmänt genomfört. De mest aktuella tankarna i den lönereform som studeras på Kuba är socialistiska, dvs. lön efter prestation. Hur olika prestationer värderas är ett problem men enligt Julio tenderar man att värdera ansvars- och ledararbeten högre än andra.

Till middag fick vi råa sköldpaddsägg i sött starkt vin. Det är en mycket underlig men så småningom behaglig smaksensa­tion. Sedan hummer. Matsituationen på ön verkar vara bättre än på ”fastlandet”. Efter middagen fraktades vi i bilen som saknade lyktor i en väldig fart till färjan för vidare befordran till Bataband och sedan till Havanna dit vi anlände i dag på eftermiddagen. På kvällen hade vi fest för hela bekantskaps­kretsen. Eva hade haft med en skiva av International Harvester, Sov gott Rosemari, och den blev mycket populär. Vi spelade den hela kvällen, dansade och var snälla mot var­andra

You May Also Like