Söndag 25.5
Det börjar bli långt mellan gångerna i dagboksskrivandet. Inga märkliga händelser inträffar, livet flyter lugnt och stilla tillsammans med vännerna hemma eller i arbetet. Jag är nästan aldrig ensam och det blir ingen tid över för att läsa eller att skriva.
Familjen har temporärt utökats med två franska tjejer som försöker få jobb i jordbruket. De sov i vardagsrummet ett tag men nu i Yvonnes rum. Hon har flyttat till Carlos. Det blev bråk mellan honom och Rafael, han påstod att Rafael försökte förföra Yvonne. Eftersom Carlos har egen lägenhet så skildes vi åt.
På badbryggan har det börjat bli livligare. Värmen har lockat dit också kubaner. Framför allt är det skolungdomen i internatskolorna som tillbringar eftermiddagar och helger där, men också de familjer som bor här. Många ägnar sig åt harpunfiske och kommer upp med de mest besynnerliga djur. Smågrabbarna är oerhört skickliga på att plocka svamp och koraller på havsbotten.
Den gamla överklassen som tidigare kunde använda alla badbryggor utan att behöva blanda sig med folket klagar över att det är så fullt överallt, över att badmadrasserna slits ner och det finns inga nya att få tag i, över att bensinen inte räcker för att åka till Santa Maria, och buss kan man ju inte åka för trängseln, osv. De ser också med förfäran på skolungdomens uniformer och talar om likriktning. Tycker att atmosfären i Miramar har blivit förstörd.
I eftermiddags invaderades vår bostad av alla kvarterets ungar som vände upp och ner på huset. De kommer för att träffa Rafael som blivit deras idol genom att skjutsa omkring dem på mopeden och bjuda på karameller. Nu dansar de vilt framför mig, stora björnen och de små lammen.
Det är väldigt ovanligt för mig att leva ett så kollektivt och öppet liv, med människor runt omkring mig hela tiden. Jag har upptäckt att jag trivs med det. Jag lever spontanare och mer improviserat, inte så ängsligt och pedantiskt som tidigare. Nästa kommer 1.6.
