Eskilstuna privatiserar välfärden, del 2; “Ont i magen varenda gång jag går till jobbet”

På en av de hemtjänstenheter som upphandlades av Attendo från Eskilstuna kommun vittnar de anställda om en arbetsmiljö med stora neddragningar, där både personalen och de äldre utsätts för hög stress och säkerhetsrisker. eFOLKET har haft kontakt med tre av dem som arbetar där. De berättar om ett företag som offrar sina anställda och de äldres välmående för profiten. På grund av rädsla för att bli svartlistade är personerna anonyma. I artikeln har vi valt att kalla dem för Lena, Anna och Sandra.

– Jag fick ett schema utslängt framför mig, bara kvällar, från klockan 14:00 till 21:00. Ibland är det åtta dagar i sträck. Jag är ensamstående mamma till två barn. Hur kan man göra så? För mig finns inga rättigheter, säger Lena uppgivet.

– Det måste hela tiden pusslas. Hur fixar man barnvakt åt två barn på en heltidstjänst? Lena hinner ju aldrig träffa sina barn. Så här ser det ut för många hos oss. Vi är helt överkörda, påpekar Anna.

Deras kollega Sandra berättar att hon först var anställd på ett av Attendos hemtjänstenheter, men att hon efter bara ett par dagar blev flyttad till en annan enhet.

– Detta blev bestämt över mitt huvud. Jag hade inget att säga till om, säger Sandra.

Tiden hos de äldre skärs ned

Sandra berättar att hon under dagens arbetspass hade en kvart hos en av de äldre som skulle duschas och få sina sår omlagda. Vilket istället tog en timme och 45 minuter.

– Tidigare hade vi upp till en timme för dusch av en vårdtagare. Hur ska man hinna hjälpa någon ur rullstolen, duscha, på med kläder och så ytterligare sysslor på en kvart? säger Sandra.

Det finns inte tid för de basala – besöken måste stressas igenom för att hinna till nästa. Attendo har dragit ned besökstiden för flera av de äldre trots att behovet av omvårdnad finns.

– Det är ocker mot de äldre, säger Anna.

– Klockslagen för när besöken hos vårdtagarna ska ske har Attendo tagit bort. Nu har ingen något att förhålla sig till. Det stressar upp både oss och vårdtagarna, säger Lena.

– Det gör ju också att vi inte kan planera besöken på ett smidigt sätt. Först cyklar man åt ena hållet för ett besök, sedan ska man åt andra för nästa och så tillbaka där man tidigare var, säger Sandra.

Personalen tar sig till viss del mellan besöken med bil, men oftast cykel. Någon restid finns dock inte utlagd. De anställda tvingas skära ned besök och hamnar alltid efter i schemat.

– Attendo har inte ordnat med parkeringstillstånd utanför vårdtagarna. Det slukar många minuter att irra omkring med bilen. Blir det böter så är det vi anställda som får stå för det plus femhundra kronor extra som vi måste ge till företaget, berättar Anna.

Den kyliga vintern gör vägarna hala att trampa runt på. Flera av de som arbetar har redan slagit omkull och gjort sig illa.

– Vi får bara tunna bomullsbyxor, t-shirt och jacka. Det är ett skämt när det är femton minusgrader. För att inte frysa får man hålla med tajts och fleecetröja själv, säger Anna.

– Det sparas också in på utrustning. I två veckor har vi haft slut på engångshandskar. Det är ju personlig omvårdnad. Det är helt absurt ur hygiensynpunkt, säger Lena.

– Attendo har ju också sagt att det ska finnas frukt och vitaminer till oss anställda. Inte har vi sett röken av det. Kaffe finns, men det hinns ju aldrig med att drickas ändå, säger Anna.

Kvällspasset är även kortat. Från att haft fram till klockan 21:30 ska nu personalen vara klara med besöken redan klockan 21:00.

– Vi hinner aldrig bli klara till dess utan jobbar över varje dag. Ibland blir klockan kvart över, ibland halv tio, som värst har klockan blivit tio i tio eller halv elva, säger Anna och nämner att all övertid och indragen rast oftast inte syns på lönespecifikationen.

– Det är ofta fel lön, för låg alltså. Vissa har inte fått betalat för den övertid de gjorde under förra året, fyller Lena i.

– Någon dokumentation, vilket är en plikt, hinns inte med. Det blir till en säkerhetsrisk, säger Lena.

– Innan vi stämplar ut måste alla ha kommit in. Då kan vi släcka lamporna och lämna in alla nycklar. Ingen får ju heller lämnas i sticket, säger Sandra och framhåller vikten av hur mycket arbetsgruppen ställer upp för varandra.

– Utan varandra hade vi aldrig klarat oss, fyller Anna i.

Anställda tystas – tvingas skriva på lojalitetsavtal

Nedskärningarna och det höga tempot har lett till att avvikelserna duggar tätt hos Attendo. Det kan handla om ett missat besök eller utebliven medicin genom att exempelvis vissa anställda saknat delegering.

– Jag kom till en vårdtagare en eftermiddag som inte fått sitt insulin på morgonen. Jag har inte delegering för det, och fick panik. Jag bara kallsvettades. Jag ringde till sköterskan som guidade mig i hur jag skulle göra, men det kändes inte bra. Senare skrev jag en avvikelse och lade i mitt fack. Någon dag senare var den borta. Detta är inte den första avvikelsen som försvunnit, säger Sandra

– Attendo är medvetna om sina brister och är rädda för att bli granskade. Häromdagen tvingade de oss att skriva på ett papper om att vara lojala mot företaget, säger Anna.

– Vi anställda är totalt överkörda. Varken anställda eller vårdtagare mår bra, säger Lena.

– Idag har jag tokstressat från klockan 07:00 till 15:00 utan rast. Min lunch fick jag ägna åt ett ärende för en vårdtagare. Jag satte mig ned och åt mitt första mål efter frukost när jag kom hem vid halv fyra, säger Sandra.

– Flera anställda har gått in i väggen. Sjukskrivningssiffran är skyhöga. Idag var det fyra borta, imorgon är det fem, säger Anna.

Chefen tycker illa om den som sjukanmäler sig. Personalen får ta emot suckar och kommentarer som “inte nu igen”. De misstros även av chefen som ifrågasätter om de verkligen är sjuka.

– Själv brukar jag inte vara sjuk speciellt ofta. Men nu har det blivit flera dagar i månaden. Psyke och hälsa hänger ihop, säger Lena.

– Jag har mått dåligt sen dag ett, säger Sandra.

– Jag har ont i magen varenda gång jag går till jobbet, säger Anna förtvivlat.

– Efter ha kört på jobbet är man helt slut när man kommer hem. Jag orkar inte umgås med min dotter som fortfarande bor hemma, inte med min pojkvän. Jag orkar ingenting, säger Sandra.

– All arbetsglädje är försvunnen. Vi orkar inte längre, säger Lena.

Hur kunde vård- och omsorgsnämnden sälja ut oss?

Den stressiga arbetsmiljön med knappa villkor har tvingat flera anställda att sluta. Redan under första veckan med Attendo var dem två. Sedan dess är det sex stycken som nu är på väg att sluta eller redan har gjort det.

– Attendo lovordade sig själva, men inget blev som de sa, säger Sandra.

Av dem eFOLKET har talat med så tyder allt på att det inte bara är Anna, Sandra och Lena utan de allra flesta är frustrerade över sin arbetssituation sedan Attendo tog över. De berättar att flera har regerat genom att ta kontakt med Kommunal. En anmälan till arbetsmiljöverket har också gjorts.

– Situationen är ohållbar. Det kan inte få fortsätta så här säger Lena.

Den stora frågan som de anställda ställer sig är hur vård- och omsorgsnämnden kunde sälja ut. Ordföranden för nämnden, Mikael Edlund (S) har de anställda tagit kontakt med, men utan att få respons.

– Det är så jävla svagt av Mikael Edlund. Som styrt över det här men nu inte kunnat stå rakryggad till svars,  säger Anna. Hon avslutar argt med att hon betvivlar att Mikael Edlund eller övriga politiker kommer agera.

Denna artikel är den andra i eFOLKEts serie “Eskilstuna privatiserar välfärden”. Fler kommer.

Läs mer:

You May Also Like