Samtal om Eskilstunas dåtida kvinnor

eFOLKET möter Elin Eriksson, arkivarie med inriktning samtidsdokumentation och Anna Götzlinger, stadsantikvarie, som arbetar på Eskilstuna stadsmuseum för att lyssna på utdrag ur Eskilstunas kvinnohistoria.

Elin: Vad menar vi när vi pratar om jämställdhet? Vi ser på allt med våra moderna ögon. Tittar vi på Eskilstuna där vi haft smedfamiljer har det handlat om samarbetsprojekt istället för att kvinnan haft sitt eget. Det var en viss könsarbetsfördelning, men båda behövdes och utgjorde en enhet.

Anna: På Fristadstiden, så var smidesmästare ofta ogifta, det gick helt enkelt inte. Formellt så fick inte kvinnan, som var omyndig, leda dagligt arbete i smedjan. Ett sätt för kvinnan att bli myndig var att bli änka, då fick hon leda företaget. Men hon måste ändå ha en man anställd som gick under namnet “verksgesäll” som skulle leda arbetet i smedjan. Det som är knepigt med Eskilstuna, sent 1700-tal och framåt, är att det är fler män än kvinnor här. Ofta lockar städer främst kvinnor, men inte här. Det förutsattes att du skulle ta ett arbete, som piga eller ibland bara “flicka”, alltså anställd som tjänstefolk. Det var tänkt att gifta sig, men alla kunde inte. Bageri och servering var därför yrken vikta för kvinnor som inte blev gifta. Här fick män inte konkurrera ut kvinnornas försörjning.

Elin: Det var olagligt att vara arbetslös om man var ogift kvinna över 15 år. Det ledde till många flyttar. Sedan mitten av 1850-talet rådde det uttalad bostadsbrist i Eskilstuna. Folk sov utomhus och bad om hjälp.

Anna: Om vi tittar på föregångaren till östra Nyfors. Från 1800-talet bosätter sig en övervikt av ensamstående mödrar och änkor som har blivit av med sin bostad i staden på grund av att de förlorat sin försörjning. Det fanns en strid mellan staden och landet, vem ska betala för de här kvinnorna? På något sätt lyckades kvinnorna ändå försörja sig, men vi vet inte hur. Bedömning av brott är intressant. Ett par unga pigor och gesäller ordnar fest, någonstans innan 1850, hemma hos en av pigornas husbönder, vilken har gått med på det. Under festen åker de dit. Man får inte ha fest utan tillstånd eller vistas utomhus efter nio. Men bara männen döms och pigans husbonde. Man tänker att de borde ha vetat bättre, medan man förutsatte att kvinnorna har litat på killarna. Brottet är samma, men de dömdes olika. Man förväntade sig inte att kvinnorna hade koll på lagstiftningen.

Elin: Vid industrialiseringen, här i sin fulla gång från 1890-talet, flyttar många in till staden för att jobba. Många är unga, ogifta kvinnor. Man lämnar tryggheten hos familjen och får en egen frihet och ekonomi. Vilket kan ses som både framsteg och svårighet. I metallfabriken arbetar överhängande män, men även fler kvinnor än man tidigare trott. Jag hittade ett dokument från 1901 där en välgörenhetsförening bjöd in en del av fabriksflickorna till ett uppbyggligt möte. De sågs som en vansklig grupp som var utsatta för mycket faror. De var ensamma i staden utan förebilder och hård uppfostran. De kristna borgerliga föreningarna tänkte sig att flickorna skulle utsättas för frestelser och det ville man rädda dem ifrån. Det var ganska lätt att få dåligt rykte beroende på var och med vem man rörde sig i staden. Den som råkade illa ut och blev stigmatiserad löpte också risk att hamna i prostitution. Prostitutionen var reglementerad och kvinnorna “besiktades” varje vecka för att hindra spridning av könssjukdomar. Vi hittade en bok över just “lösaktiga kvinnor” som stadens läkare uppfört. De flesta av kvinnorna hade åkt hit från Stockholm men en del var förstås härifrån.

Anna: Hur många prostituerade?

Elin: Ett femtiotal namn har jag hittat, under en period på tio år, så var det heller inte många invånare i Eskilstuna. Jag har letat, men inte hittat något om man försökte lösa problemet. Man blundande och menade på att det inte fanns. Flera debattörer från den här tiden menade att det fanns en dubbelmoral i samhället. Man ansåg att prostitution behövdes eftersom “ordentliga flickor” inte skulle ha relationer före äktenskapet. Samtidigt föraktade man de kvinnor som prostituerade sig och tanken var att de skulle finnas men inte synas, man såg det som ett nödvändigt ont.

Anna: Att flytta in till staden och lämna hushållet utgjorde dock ingen skillnad i tryggheten. En piga kunde också vara lika utsatt som en prostituerad.

Liknande artiklar: