Samuel Lindholm är en av många lärare i Eskilstuna som anser att neddragningar inom skolan borde ses som något helt uteslutet. Foto: Rolf Waltersson.

Starkt motstånd bland Eskilstunas lärare mot planerade neddragningar

Lärarna mobiliserar nu genom sin fackliga organisation Sveriges Lärare till manifestationer mot den våg av neddragningar inom skolan och förskolan som aviserats i kommuner runt om i landet.

Manifestationerna kommer att äga rum lördagen den 4 maj, och i Eskilstuna genomförs manifestationen tillsammans med Kommunal, som också har många medlemmar inom skolan och förskolan vilka drabbats av uppsägningsvarsel.

Magnus Klavins, lärarfackets ansvarige för gymnasieområdet i Eskilstuna, hoppas på en stor anslutning den 4 maj:

Redan i höstas höll vi en manifestation på Fristadstorget och förhoppningsvis ska vi vara ännu fler där när manifestationen 4 maj drar igång klockan 10.00.

Och vi vill betona att vi till manifestationen välkomnar inte bara alla som verkar inom skolans område, utan alla Eskilstuna-bor som insett och står fast vid att det som behövs nu vad gäller skolan och förskolan är kraftiga förstärkningar och inte försämringar.”

Magnus Klavins delar sin arbetsvecka mellan det fackliga arbetet och undervisning på Rekarne-gymnasiet. Hans arbetskamrat på Rekarne Samuel Lindholm, lärare på det samhällsvetenskapliga programmet, delar sin fackrepresentants mening till hundra procent:

Jag har jobbat här sedan 1996 och kan konstatera att behovet av rejäla resursinsatser ökat hela tiden. Det som nu krävs, för att rätta till situationen och lägga en bra grund för framtiden, är oerhört kraftiga insatser inom samtliga steg, förskolan, grundskolan och gymnasiet.

Ibland får man intrycket att den insikten – liksom viljan till förbättringar – delas av i stort sett alla. Men när det kommer till kritan förefaller det som att det på vissa håll i mycket handlar om tomma ord.”

Samuel Lindholm menar också att beslutsfattare ofta försöker komma undan genom att skjuta ansvaret “neråt”.

Till slut blir det så att undervisande lärare, kurator, skolsköterskor, administrationspersonal och alla andra som befinner sig i ‘frontlinjen’ uppmanas att ‘gilla läget’ och att ‘göra det bästa av situationen’. Vilket innebär att de förväntas ‘springa fortare’. Följden blir utbränd personal, försämrad undervisning och försummade barn och ungdomar.

Som situationen nu blivit är det enligt Samuel Lindholm lärarna och andra i frontlinjen som måste ta strid inte bara för egna rimliga arbetsvillkor utan också för barnens, ungdomarnas och hela samhällets intressen.

Det vi måste göra är att sätta ner foten och säga nej till försämringar överhuvudtaget. Detta inte minst mot bakgrund av hur situationen i vår kommun nu ser ut. Det finns stora behov bland ungdomarna.  Försämringar får helt enkelt inte finnas på kartan. Det är i den motsatta riktningen vi måste gå. Det är den signalen som vi med allvar och tydlighet måste skicka ‘uppåt’ i beslutssystemet.

Krav problemlösning måste riktas uppåt och inte bara sparkas neråt i organisationen.”

Samuel Lindholms åsikter delas av Jorma Hämäläinen, fordonslärare som efter denna termin går i pension:

Väldigt bra vore om skolledarna röt ifrån istället för att snällt foga sig i propåerna uppifrån. Nu förväntas de av de politiskt styrande och förvaltningscheferna att i stället för att ta ansvar för undervisningen, ungdomarnas situation och personalens arbetsvillkor så ska de utan protester utföra neddragningsdirektiven.

Ta till exempel detta med att här på Rekarne sparka en av de tre skolsjuksköterskorna. Riktlinjerna säger att varje skolsjuksköterska ska ansvara för högst 430 elever. På Rekarne har vi 1400 elever. Tanken är alltså att två syrror skall svara för 700 elever var!

Sparkandet av en skolsköterska har gymnasiechefen i Kuriren kommenterat som så att han är övertygad om att skolledningen på Rekarne skall ‘hitta en framkomlig väg’. Kommunstyret och förvaltningen smiter undan konsekvenserna på golvet, ger skolledarna order om kostnadsminskningar och överlämnar åt skolledarna att ‘hitta lösningar’.

Som i fallet med skolhälsovården resulterat i en “hittad lösning” som innebär att man struntar i gällande riktlinjer.

Jorma Hämäläinen säger också att han främst är förskräckt över de planerade neddragningarna inom förskolan och grundskolan:

Det man planerat göra på till exempel Årby-skolan är rysligt.”

You May Also Like