Foto: Heartaerospace.

Hongkong och en nödvändig diskussion

Britterna erövrade Hongkong genom opiumkrigen i mitten av 1800-talet. Britterna slog därmed undan Kinas försök att bekämpa opiummissbruket. Den Brittiska opiumhandeln fortsatte fram till 1941!

Hongkong styrdes diktatoriskt. Den brittiske guvernören utsåg så väl sin regering som den lagstiftande församlingen. I slutet av 1800-talet slöts ett avtal om att Hongkong skulle återlämnas till Kina om 100 år. Så skedde också 1997. Britterna var tvungna att snabbt införa någon sorts demokratiskt system så att de hade något att förhandla om. Resultatet blev att Hongkong idag har ett mer demokratiskt system än det någonsin haft. Dock med begränsningar. Dessutom går avtalet om “Ett Land – Två System” ut 2047 och med tanke på utvecklingen i Folkrepubliken Kina har det naturligtvis uppstått en stor oro inför vad som kan komma. Speciellt bland den yngre befolkningen.

“Ett Land – Två System” innebar när avtalet slöts att ett kapitalistiskt Hongkong skulle samexistera med ett planekonomiskt Kina. Planekonomin var dock redan då under avveckling och idag ser vi ett kapitalistiskt Hongkong i samexistens med… ett kapitalistiskt Kina. Det som skiljer är framförallt att Hongkong-borna åtnjuter långt större demokratiska rättigheter.

Brittiska kapitalister skötte ekonomin under större delen av kolonialtiden men en kinesisk borgarklass växte fram. I den diktatoriskt styrda kolonin var samhället avpolitiserat. Det var “business” som gällde. Det är därför något nytt och glädjande när unga människor (och inte bara unga) mobiliseras till försvar för demokratiska rättigheter. För att utvidga dessa och framförallt för att förhindra att dom försvinner.

Kampen mot lagförslaget och för valsystemsreform

2019 års demonstrationer i Hongkong började ju som en protest mot ett nytt lagförslag som innebar att människor som begått brott skulle kunna överföras till fastlands-Kina för förhör. Många i Hongkong uppfattade det som att oppositionella skulle komma att i framtiden föras ut ur Hongkong och dömas i Folkrepubliken Kina.

Demonstrationerna samlade stora skaror, kanske upp emot en miljon. Och man var framgångsrik. Lagförslaget lades först på is för att sedan återkallas.

Men demonstrationerna fortsatte. Man listade fem förslag, av vilket det första man som sagt fick igenom. Kraven var:

  1. Att lagförslaget om möjlig utlämning av åtalade till Fastlands-Kina återkallas.
  2. Stopp för att beteckna de protestanterna som uppviglare (rioters).
  3. Att alla åtal mot protesterande läggs ner.
  4. Att en oberoende undersökning av polisens agerande genomförs.
  5. Att både den lagstiftande församlingen och Guvernören (Shief Executive) tillsätts med allmänna val.

Det första kravet är redan uppfyllt som vi konstaterat. Det femte kravet är intressant och mycket viktigt. Hongkongs valsystem innebär nämligen att en stor del av den lagstiftande församlingen inte väljs genom allmän rösträtt.

Den lagstiftande församlingen har 70 medlemmar. Endast 35 tillsätts med allmänna val. 5 tillsätts indirekt av distriktsförsamlingar och 30 tillsätts av olika intressegrupper. Olika affärsområden och yrkesgrupper. Ett korporativt system, och där korporationerna ofta är Beijingtrogna.

I avtal har Hongkong-borna blivit lovade att den lagstiftande församlingen ska väljas i sin helhet med allmän rösträtt. Kina har inte tagit steg för att infria löftet.

Guvernören väljs av en elektorskommitté på 1200 personer som i sin tur också utses av korporationer och av distriktsförsamlingarna. Valet måste godkännas av Beijing.

Den 24 november hölls distriktsval som blev en stor framgång för demokratiaktivisterna. 71 procent av befolkningen deltog i valet och av dessa röstade närmast 90 procent på oppositionen. Det betyder att nära 40 procent av de röstberättigade antingen röstade på kandidater som kan betecknas som Beijingtrogna, på kandidater som varken stöder Beijing eller aktivisterna eller helt enkelt inte röstade alls.

En problematisk utveckling

Demonstrationerna har under tiden blivit allt våldsammare. Från regeringens sida har man legat förvånande lågt i våldsanvändningen jämfört med regimerna i Chile, Bolivia, Irak och andra länder där regimens styrkor skördar dödsoffer och begår massakrer. Naturligtvis har brutalitet även förekommit från polisens sida men upptrappningen av våldet har framförallt aktivisterna stått för. Stormning av parlamentet, våldsam ockupation av flygplatsen, förstörelse av tunnelbanestationer och våldshandlingar mot personer som haft avvikande åsikter. En del av detta kan naturligtvis skyllas på aktivisternas ungdom, deras bristande erfarenhet och den upphetsade situationer. Men det går inte att skylla bygge av katapulter för att skjuta brandbomber, beskjutning med pilbågar och lagring av enorma lager av brandbomber på ockuperade universitet med ungdomligt oförstånd. Här handlar det om en politisk strategi och taktik.

Det handlar om en medveten borgerligt liberal riktning som tagit kommandot. Ett övertydligt sätt som denna inriktning manifesterats på är de pro-imperialistiska demonstrationerna med USA-fanor och brittiska flaggor som genomförts. Joshua Wong, en ledande representant för denna riktning har gjort resor till Tyskland och USA. Där har han förklarat att världen är i ett nytt kallt krig och Hongkong är det nya Berlin.

Tillsammans med Denise Ho och Sunny Cheung har han framträtt inför den US-amerikanska kongressen och vädjat om US-amerikansk lagstiftning om Hongkong! Och dom har lyckats. Den lag som antagits stöder inte bara aktivisterna, den slår fast att Hongkong kan utsättas för sanktioner om USA tycker att Hongkongs status ändrats och om Hongkong inte deltar i FN:s och USA:s sanktioner mot andra länder! Och ännu absurdare; i en del av lagen slås det fast att Hongkong måste vara behjälpligt i utlämnande av politiska flyktingar som USA vill ha utlämnade. Man tänker naturligtvis på hur myndigheterna i Hongkong inte hjälpte USA att förhindra Snowdens flykt. Något sådant tänker USA inte låta upprepas. Tänk efter: Demonstrationerna 2019 började som en protest mot att Kina skulle kunna kräva utlämnande av efterlysta till Folkrepubliken. Nu hyllar Wong och de andra i aktivistledningen stiftandet av en US-amerikansk lag som just slår att fast politiska dissidenter ska kunna utlämnas. Men nu är det till USA!!

Och detta har Wong, Ho och Cheung inför den US-amerikanska kongressen vädjat om. Det är makalöst!

Den våldsamma konfrontativa linjen är ett led en strategi med förhoppning om att situationen ska få väst-imperialismen att agera.

Frånvaron av sociala krav speglar också den liberalt borgerliga karaktären på ledarskapet. Bostadssituationen är mycket svår och de 10 procenten rikaste tjänar 43,9 gånger mer än de 10 procenten i botten på statistiken.

Bland barn lever en fjärdedel under fattigdomsgränsen, bland åldringar en tredjedel. Bland Hongkongs etniska minoriteter (255 000 personer) lever 23 procent av sydasiaterna under fattigdomsgränsen. För Pakistanier är siffran 48.6 procent. (källa: Oxfam)

Om detta talar inte Wong och hans anhängare.

En annan faktor som pekar på den dominerande liberal-nationalistiska riktningen är den närmast rasistiska inställningen till fastlandskineser. Detta gör att det som nu händer i Hongkong knappast tjänar som en inspiration för demokratisk och social kamp i Folkrepubliken.

När ledare som Joshua Wong nu förklarar att US-amerikanska lagen (lanserad av republikanerna Marc Rubio, Jim McGovern och Chris Smith men också energiskt uppbackad av demokraternas taleskvinna Nancy Pelosi) är vägen framåt så vänder han också ryggen mot de andra nu pågående striderna för demokrati som rasar i många länder. Chile, Colombia, Boivia, Irak etc…

Min kritik riktas alltså inte mot några marginella företeelser inom rörelsen i Hongkong. Denna borgerliga pro-imperialistiska linje är den som dominerar. Det är oerhört tragiskt att en kamp som i grunden är viktig att stöda (kampen för att garantera demokratiska rättigheter inför 2047) har letts in på dessa banor. Det vore fel om vi i missriktad lojalitet skulle hålla tyst om detta och reducera oss till en hejarklack.
Vi är framförallt skyldiga alla de ungdomar som ärligt vill ha garantier för demokrati att peka på den återvändsgränd Wong med flera leder dom in i.

Det är inte första gången en folklig demokratisk kamp tas över av borgerliga riktningar med kända resultat. Tänk på Iran där kampen mot Shahen och imperialismen togs över av mullorna. Tänk på Polen där Reagan, Påven, Thatcher och ett högerdominerad katolskt prästerskap blockerade vägen för en demokratisk socialism.

Peter Widén

Liknande artiklar