en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Sista delen av 7 i berättelsen från East End. Äntligen händer det nåt med kökets nedrivna väggar. Brad och Mary har en plan. Brad får ett utbrott och jag med.
Jag träffade Mary i London Fields när hon var ute och rastade hunden, BSA, som mer såg ut som det trassel man torkar av motorn med, än som en motorcykel...
Del 6 av 7. Min berättelse om East End, London. Äventyret fortsätter, med besök på bostadsbidragsenheten, övning av sång och ett framförande – en vals ut på tiljorna.
Angie flyttade ut och Mustafa fick överta hennes rum, det enda som hade ett eget badrum; taket var fortfarande inte lagat...
Del 5 av 7. Berättelse från East End, London. Förhandlingar om hyran, försök till fortsatt renovering av fastigheten, deltagande i musikkurser och diverse besvikelser och bedrövelser.
Rosie ropar på mig. Jag är ute och håller på med mina masonitskivor, penslar och färgburkar i trädgården...
Del 4 av 7. Fortsatta händelser vid jul 1999 och under försommaren 2000.
Hela följande dag väntade Brad på att rörmokaren skulle dyka upp, men han kom inte då heller.
Strax, innan vi skulle till festen på gymmet, ringde Brad en rörmokarjour...
Del 3 av 7, en självupplevd berättelse från East End. Den här episoden utspelar sig under de två sista veckorna av december 1999.
Pilar och jag åt frukost. Tidigare på morgonen hade det varit ljud från de andra hyresgästerna när de gav sig iväg, nu satt vi ensamma i köket...
Del 2 av 7. En berättelse från det mytomspunna och omtalade East End.
Jag hade kommit med flyg i mitten av december, första gången. Ömsom sken solen och värmde, för att i nästa stund slå om med en kort skur...
Besök i East End. Första delen av sju. En skildring av mitt möte med East End, London – ofta omskrivet – tillika mytomspunnet.
Jag vet inte varför, men när jag handlar på Lidl gör jag som så många andra, tar en tom kartong, en platta, som står kvar bland de andra fulla eller halvfyllda kartongerna direkt innanför avspärrningarna...
Anakronism… Antagonism… Antibes…
Kalle knackade på balkongdörren.
– Ja? sa Astrid.
– Det är bara jag.
Astrid öppnade till en glipa som Kalle fick sticka ut huvudet i.
– Ja? upprepade hon...
I matkällaren prövade vi att dra i alla hänglås. Och en del dörrar hade inte ens lås, bara en träpinne.
– Vad har han för simläger här, kolla, sa Poppen. Det var estens skrubb som hade ett trasigt hänglås...
Poppens och Ulla Puhs pappa, portvakten, hade kommit upp ur pannrummet. Genom källarfönstret hade han sett en bil som verkade misstänkt. Ut på gården, gående över gruset, gick han så tätt inpå som om han vore närsynt...
Georg, i sin orange tröja. Frid tänkte på engelsk konfekt, fyrkantig färgad marsipan randad med lakrits, och runda kokos med lakrits i mitten. Georg hade en cigarill i handen.
– Jaså, det är tävling, sa han...
Hotellet ligger vid en järnvägsstation. Gnissel från tåg och växlar hörs när Frid skjuter upp fönstret. Dagen börjar som med en grå hinna över staden. Efter frukost kommer Buss-Ove upp med en kanna kaffe och en croissant...
Jag hade kommit till vardagsrumsfönstret. Med hjälp av parfym dödade jag blomflugor. En glänsande gummituta med en guldfärgad slang pumpade ut vätskan ur en knottrig glasflaska.
Mamma hade mycket krukväxter, begonia, pelargonior och andra – jag vet inte vad de hette...
California Dreamin’ sjöng jag för mig själv när ingen hörde och San Francisco Nights eller “I had to hitchhike from Saganoo… I come and look for America…”
Det var en kall lördagsmorgon, i oktober med snö på marken, som resan startade...
Nu är det är ju vapenamnesti, man kan anonymt lämna in vapen till polisen – jag har här en berättelse om hur det hände sig under 60-talet. Jag hade luftgevär, som jag naturligtvis ville skjuta med. ..
