Dikten nedan riktar eFOLKETs medarbetare Ingemar E L Göransson till den låtsas-socialdemokratiska karriäristen – alltför ofta och på så många ställen förekommande.
KARRIÄRISTEN
Att låta sig tystas
är att förlora sin själ
för när pennans bläck ej synas
försvinner meningen.
Att ej höra klagan från de misshandlade
är att bli medskyldig likt att
bli Bonhoeffers bödel
och bära skulden.
Kunna lyssna på den fattiges vädjan
i ett omänskligt samhälle
utan att ta ansvar och kämpa mot
är förräderi mot anständigheten.
Du säger att jag skall låta
i tystnad anpassa mig
och ta hänsyn till omständigheterna,
realiteterna, verkligheterna.
Du påstår att jag ej förstår,
men det gör jag
ditt svek mot tanken,
mot tankens frihet att söka rättvisa.
Du säljer din själ
för ett skrivbord,
en karriär, en framgång
och kallar det en seger.
Min penna kan du ej tysta,
likt Victor Jara sång
finns så länge det finns liv
i min själ och övertygelse.
Du må straffa mig för mina ord,
du må söka tysta min penna
dock må du aldrig tysta
min själ, mitt inre.
Jag gör motstånd,
även om du tar mina ord från mig
även om du söker ignorera mig,
förneka mig sju gånger likt Judas
förnekade sin herre ty min Herre
har sin boning i mitt samvete,
min själ och övertygelse
ej i skrivbord eller karriär.
Framgång må du kalla ditt svek,
dess namn är förräderi
mot de fattigaste,
de svagaste,
de mest behövande.
Jag må ej vinna din framgång,
men min själ sover gott om natten
då jag inte svek
mig själv och mitt samvete.
Du må tycka att jag är svag,
men den svage är du
för du lockades av maktens korruption
och sju silvermynt.
Jag är stark
för jag har min övertygelse,
min outsläckliga törst efter
Rättvisa och Jämlikhet.
Vad har du?
Intet.
Ingemar E. L. Göransson
