Låtsas-socialdemokraten Jansson, sufflerad och stöttad av sin politiska samarbetspartner, Eskilstunas moderatledare Jari Puustinen. BILD: Tommy Bimman Andersson.

Herr kommunalrådet Jimmy Janssons moraliska bankrutt.

Svenska Dagbladet publicerar den 16 juni en liten intervju med Eskilstunas socialdemokratiske kommunstyrelse-ordförande Jimmy Jansson. Han får möjligheten att utgjuta sej över Amine Kakabaveh.

Bakgrunden är ju att regeringen behöver för att få igenom sin budget, där pensionerna är knäckfrågan, stöd från den partilösa f.d. vänsterpartisten. Och hon kräver att Sverige ska förbinda sej att inte exportera vapen till Turkiet och att Sverige lever upp till det samarbete man lovat kurderna i det i norra Syrien befriade området Rojava. Kort sagt; Att Sverige följer svensk lag och håller fast vid överenskommelser gjorda med styret i Rojava. Sverige har ju självt i landets lagar skrivit in att vi inte exporterar till krigförande länder.

Jimmy Janssons reaktion är märklig. Jag citerar ur SVD:

Kravet är orimligt, enligt Jimmy Jansson (S) som är kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna. Detta eftersom det skulle försvåra Sveriges möjligheter att gå med i Nato eftersom Turkiet blockerar processen.

Man kan inte hålla på och skapa ännu mer irritation gentemot ett land som sitter på avgörandet för huruvida Sverige och Finland ska kunna gå med i Nato så fort som möjligt. Inte på grund av en enskild ledamots privata önskemål, säger han.

Svenska Dagbladet frågar om det är bättre att släppa pensionsfrågan och Jimmy Jansson svarar:

Ja, pensionerna kan vi lösa väldigt snart igen. Natoansökan är svårare. Så fort riksdagen samlas igen efter valet kan du lösa pensionerna.

Och vidare:

När Sveriges säkerhet hamnar i riskzonen för att man ska försöka driva politik för en viss etniskt grupp eller folkgrupp i annan del av världen.

Man tar sej för pannan! Är vår kommunstyrelse-ordförande helt utanför verkligheten? Det handlar ju om att Erdoğan öppet deklarerat att han planerar att gå in militärt i Rojava! I ett annat land! Putin ljög ju in i det sista och påstod att han inte tänkte invadera Ukraina. Erdoğan talar om för hela världen att han för andra gången tänker gå in militärt i Rojava. När Kakabaveh påpekar detta kallar Jansson det  för att “driva politik för en viss etnisk grupp eller folkgrupp i annan del av världen.”

Att protestera mot Putins krig i Ukraina, är det också att “driva politik för en viss etnisk grupp eller folkgrupp i annan del av världen.”?

Vad är skillnaden? Hårfärgen på de drabbade?

Faktum är ju att Putin och Erdoğan visar upp stora likheter. Beredskapen att invadera i andra länder (Erdoğan hotar nu också  Grekland), en allt mer auktoritär politik där politiska motståndare kallas terrorister och döms till långa fängelsestraff. Titta på Navalnij i Ryssland och den demokratiske socialistledaren Selhattin Demirtas i Turkiet.

Selhattin Dimirtas, en av tiotusentals politiska fångar. Demirtas är ledare av de svenska socialdemokraternas systerparti. Han är satt i fängelse sedan 2016. I det av Kakabaveh och partisekreteraren Tobias Baudin undertecknade dokumenten framförs kravet på frigivning av Demirtas. Något som Jimmy Jansson uppenbarligen ställer sig kallsinnig till.

Kan Jimmy Jansson förklara varför Erdoğan ska accepteras när vi fördömer Putin? De är av samma skrot och korn. Svaret finns redan i Svenska Dagbladets intervju:

Man kan inte hålla på och skapa ännu mer irritation gentemot ett land som sitter på avgörandet för huruvida Sverige och Finland ska kunna gå med i Nato så fort som möjligt.

Dessa Janssons ord visar att det demokratiska patos som låtsas-socialdemokratiska typer som Jimmy Jansson (han är tyvärr långt ifrån ensam) spelar upp när det kommer till Ukraina bara är fernissa. Man är beredd att se mellan fingrarna med en regim som planerar krig och förtrycker med våld minoriteter i det egna landet. Det är ett pris Jimmy Jansson tycker är rimligt för att få ansluta sej till USA:s (och Erdoğans) krigsmaskin NATO.

Och måste vi återigen påminna om att denna “folkgrupp i annan del av världen” det vill säga de syriska kurderna med sitt parti PYD och sina militära styrkor (YPG och kvinnobataljonen YPJ) offrade 20 000 kämpar i kampen som slutligen besegrade Daesh (Islamska Staten)? Hur vore det med en gnutta ödmjukhet Jimmy Jansson?

Peter Widén

You May Also Like