en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Ett otal siffror
excelarket översvämmat
som myror i stacken
det är tacken
efter alla år i företaget
några måste lämna laget.
Lönsamhet av verksamhet
styrs av konkurrens
bokslutets balans
det finns alltid mening
med rationalisering.
Människan, vafalls
finns hon inte alls
utan henne hade inget funnits
och profiten inte vunnits.
Det som av henne producerats
och i siffror … Läs mer “Överflödig”
På socialnämndsmötet
pratar vi om våra äldre
som blir allt fler
de ynglar av sig
brukare omsorgstagare
människor förmodligen.
Ibland spillror
tar sig inte ur sängarna
hemtjänsten kommer
flera minuter in och ut
klickar i mobilerna
så vi vet att de varit där.
Men är de äldre våra
äger vi dem
som gatorna och parkerna
datorerna, tjänstebilarna
och … Läs mer “Äganderätt?”
Människan lever inte av bröd allena
men lite bröd måste hon ha
och inte alltför lite
och kanske fisk någon gång
men våra fiskare besköts
när de rörde sig nära den havsgräns
som Israel hade fastställt.
Förutom mat
måste människan också ha
rent vatten i tillräcklig mängd
men vattenledningarna
var förstörda
och en stor del
av vattnet otjänligt… Läs mer “Långt innan den 7 oktober”
Det är ofullständigheten
och omöjligheten
som vi brottas med
det som ger oss
motsägelsefulla besked
ett mål vi vill eftersträva
men som samtidigt
får oss att bäva.
Det är det omaka
det grumliga och opaka
det som ska redas ut
men som bibehåller
knut efter knut
det vi tränger igenom
och söker att nå
och åtminstone i viss … Läs mer “Djungelvandring”
Jag är en liten bjäbbig mops
skäller och gnäller
och lägger mig i
vill göra skillnad fast jag vet
att ensam inte är stark
utan det är tillsammans
med de andra mopsarna
pudlarna och schäfrarna
som vi kan uträtta något.
Ibland får jag pudla
när jag har gjort fel
men den som aldrig vågar
sätta nosen i en … Läs mer “Mopsen”
Jag är en vacker och smidig sill
i böljorna simmar jag som jag vill
förr sågs många sillkroppar glimma
när vi i havet i stim brukat simma.
Vi var de fattigas bästa mat
njöts med potatis och spenat
nu hör man mig i min ensamhet vråla
i tomheten sedan i havet man trålat.
Jag väljer min ensamma färd … Läs mer “Sillen”
Att vapen smids i övermått
det leder knappast till nåt gott
militarismen tar alla chanser
gnuggar händer och firar seanser.
Döden både här och där
har alltid varit en god affär
trots att statsfinanserna är skrala
så finns ett folk som får betala.
Och för detta tidsfördriv
andra offrar sina liv
när får vi se en sorts förvandling… Läs mer “Heja militarismen! (Eller hejda militarismen?)”
När jag behandlar
tillvarons besvikelser
med strykjärnets hetta
och tyngd
slätas de ut och blir blanka
och sugs bort i en rymd
och rosornas
röda färg bleknar
då ångrar jag mig sen
och veknar
och kramar min tillvaro
till en boll
och tänker
det spelar ingen roll
om det blir skrynkligt
eller slätt
för livet är inte lätt… Läs mer “Ostruket”
1.
Som höna kan ens liv ibland bli tråkigt
det flaxas och det hackas vitt och brett
en del har inte godkänt skick och vett
nej sant är att det ofta blir rätt bråkigt
men jag ska inte klaga, för så pjåkigt
är livet ändå inte på nåt sätt
jag tycker om att äta och bli mätt
Den där ömtåligheten
ömskinnheten
ömkligheten
ynkligheten
krympandet
stympandet
osynliggörandet
ohörandet
behövandet
berövandet
bedrövandet
Det där stärkandet
värkandet
väsandet
jäsandet
avkodandet
uppfordrandet
uppnosandet
oskadliggörandet
välkomnandet
inkännandet
nyorienterandet.
Lena Staaf… Läs mer “Ömtåligheten”
Mellan oss
en elektrisk spänning
blickarna och beröringarna
flödande elvärme
glödande elhetta
sprakande förgörande
ett minfält.
För att avleda det oerhörda
som var för stort
för att uthärda
böjde jag mig ner
och strök med handen
över kattens päls
som sprakade.
Lena Staaf
Viktigast i livet
att bry sig om varann
att hejda timglaset en stund
det som är fyllt med sand
viktigast i livet är
när ondskan hålles kort
och viktigt är när orosmoln
och smärta tonar bort
Viktigaste är ett liv
som fyllts av fantasi
att formulera livet
till ett färgrikt broderi
viktigast att bo i land
som har … Läs mer “Viktigast”
I sömnen
släpper spärrarna
då får jag straffet
för min gladlynthet
de trojanska hästarna
galopperar in
tar mark
och sprider sig
i hjärnbarken
vrider fantasin
ur mina händer
och gör den
till ett vapen
till nya berättelser
där det välkända finns
men nu med
grinande ansikten.
Lena Staaf… Läs mer “Nattmaran”
När katten dog
var det vinter
marken var hårdfrusen
det gick inte att gräva
men gödselstacken ångade
där fick hon vila
vi hade en odramatisk syn
på våra djurs död.
Gödseln skulle tillbaka
till jorden på våren
jag skottade och grävde
rätt som det var
dök det upp ett kranium
med vassa tänder
fast några var borta.
Det … Läs mer “När katten dog”
Hur kan man ha förtroende
för ett privat vårdboende
som låter de gamla dö i covid
och inte lyfter ett finger därvid?
Och Stine, när du höjde din röst
för att få problemet löst
när läget var mer än akut
då var det DU som åkte ut.
De sa att du var illojal
fast egentligen var du fenomenal… Läs mer “Stine”
På sommaren fladdrar det fjärilar
vid sjöar som lockat till bad
på hösten med kallare väder
fylls luften av dalande blad
snart nog ser vi flingor som singlar
och så inom kort ges vi chans
bland vackra vita kristaller
förenas i virvlande dans.
När tårar fått för sig att falla
och sorgen slår klor i mitt bröst
då … Läs mer “Singlande”
Den våren
då jag låg uppsprättad
och ihopsydd
stirrade på en grå vägg
utanför sjukhusfönstret
tiden mellan hägg och syren
som blommat ut
när jag äntligen
fick åka hem.
Sommaren så praktfull
från min stol i skuggan
försiktiga steg med rollatorn.
Värken av cytostatikan
fladdrade bort
med den flammande lönnens blad.
Sedan kom den dimmiga
jublande novemberdagen
med … Läs mer “Jublande november”
Att söka efter svampar
och att skriva en dikt
är något som är
varandra rätt likt.
Du spanar under granar
för att en svamp få se
och vips så har du samtidigt
fått en ny idé.
Och innan dagens slut
har din lycka blivit gjord
du hittat några svampar
och till dikten fina ord.
Lena Staaf… Läs mer “Svamplycka”
När indianernas mark
översvämmades av vita nybyggare
drog de sig tillbaka
mer och mer
slog tillbaka
tills de hamnade i reservat
det var bara att flytta.
När samerna inte längre
kunde bedriva renskötsel
på grund av gränsbestämmelser
flyttades de 40 mil söderut
“herrarna satte oss hit”
det var bara att flytta.
När hyrorna blev så höga
efter renoveringen… Läs mer “Bara att flytta”
När det oerhörda sker
terror
horror
error
tremor
blir jag förlamad av sorgen
stämbanden förtvinar
av förtvivlan
skrik som inte främst är mitt
utan offrens.
Gränsöverskridande
barbariskt
och ociviliserat
att attackera civilbefolkning
försvarslösa.
Krigets lagar
kan tyckas onödiga
eftersom det inte
borde finnas några krig
men dessa lagar
ska ändå begränsa det värsta.
Nu har krigets lagar
pulveriserats … Läs mer “Terror”
Kärlek är
att brinna
men inte bli utbränd
att lyftas till höjder
och att lyfta den andre.
Kärlek är
att äga samhörighet
men inte
äga varandra
att vakna
tillsammans
men inte vaka
på varandra.
Kärlek är
att tröstas
vid sjukdom
men inte invaderas
av svartsjuka.
Kärlek är
av förklarliga skäl
oförklarlig.
Lena Staaf… Läs mer “Kärlek är”
De har blivit
ännu hiskeligare
men knappast listigare
dessa lömska
kulturkrigare.
Goda råd har plötsligt
blivit dyra
när de har velat
bryta ner och styra.
När kulturen inte drar
åt just det håll som de vill
tar de fram armborst
och spikklubba och slår till.
De vill se den fria kulturen
som ett stelnat lik
armslängds avstånd
anser … Läs mer “Kulturkriget”
Jag håller dig
och du håller mig
tillsammans är vi bara
så hållbara
vi sitter här
på min veranda
och håller försiktigt
men ändå stadigt
i varandra
i ett varande
i ett bevarande
av en hållbar känsla
stadigvarande.
Lena Staaf… Läs mer “Hållande”
All denna strävan
all denna bävan
all vår polityr
som våra handlingar styr.
Allt som vi bär med oss
allt som vi bär oss åt
allt som vi försöker läka
med vår oförlösta gråt.
All denna längtan
all denna växtkraft
som vi inte visste
att vi någonsin haft.
Lena Staaf… Läs mer “All denna strävan”
På förskolan
blir du förevisad
förvisad
ensam bland många
mamma, pappa, borta
bara tanter
på alla håll och kanter.
På förskolan
ska du förenas
förargas
av barn som låter
skrattar och gråter
snart nog du känner
nya vänner.
På förskolan
ska du förvånas
förnimma
livet på sagostunden
bli en del av världen
under den trevande
färden.
Lena Staaf… Läs mer “Förskolan”
När mörkret står kompakt
utanför fönstret
är det lite lättare
då kryper jag in i
min lilla cirkel av ljus
en vila och en hemtrevnad.
Men just i skymningen
kommer skuggorna vandrande
ibland smygande
ibland dundrande
med kraftiga kängor
övermodiga i farstun.
Då försvinner alla färger
jag är tillbaka
inne i ett vacuum
där det bara finns smärtor… Läs mer “Skuggorna”
Du ligger i livmoderns
skyddande kammare
den som ska rusta dig
för livet
en livrustkammare
du mumsar
på moderkakan
till navelsträngens
pulserande ackord.
Så stöts du ut
med konvulsioner
du skriker
men har inte tid
att sörja
nu måste du suga
och för din överlevnad
göra vad du kan.
Du blir vägd och mätt
du döps och stöps… Läs mer “Födslovåndor”
Jag vill se
men inte vara sedd
jag vill gå ut
utan att bry mig om
hur jag är klädd
jag vill röra mig
helt oförmärkt
och av era andetag
och ord bli stärkt
sedan efter mig
hur långt jag än går
kommer vinden
till slut
att sudda ut
mina spår.
Lena Staaf… Läs mer “Oförmärkt”
Min oro
var en dimma
som skymde sikten
smakade beskt
och gav kväljningar.
Men så snart
som jag tagit del av
din oro
ändrade min oro färg
och blev flytande.
Vår gemensamma oro
blev melerad
och fick nya
kemiska egenskaper
i det periodiska systemet.
Vi skakade om varandra
och upptäckte
att oron hade fått fast form
då tog … Läs mer “Oroande”
Delad glädje
är dubbel glädje
men skadeglädje
glädjeflickor
och glädjebetyg
är en skum glädje
i smyg.
Den blir till sorg
för någon ann´
en solkig glädje
som inte är sann
som inte
tar varsam hänsyn
till varann.
Lena Staaf… Läs mer “Glädje”
