eFOLKET – om krogsvängen

Att jobba på krogen är för många ungdomar det första jobbet. Bilden av ett till synes glamoröst jobb får dock en annan bild när man tar del av vad som finns bakom de glada kulisserna som vi som restaurangbesökare ser.

Följande artikel bygger i allt väsentligt på intervjuer med anställda och före detta anställda inom krogsvängen. Det är en helt annan bild vi får till oss, dels där otrygga villkor, sexuella trakasserier och rent översitteri från mer eller mindre ljusskygga arbetsgivare. Men också en bild som visar att facket har reducerats till en part på en arbetsmarknad där deras inflytande har blivit lika med noll. Vi har sökt Hotell & Restaurangfacket, men har inte lyckats få någon kommentar.

(Namn och andra uppgifter som skulle kunna underlätta identifieringen har medvetet förändrats för att skydda “Agnetha” och andra som bestått eFOLKET med information.)

Det var våren 2017 som Agnetha skadade sig på en kockkniv och var tvungen att sjukskriva sig. Det var också början till slutet för hennes jobb på krogen som ligger på södermalm i Stockholm. Skadan var allvarlig och Agnetha tog för givet att den anmäldes som arbetsskada och att hennes arbetsgivare Johnny skötte sina papper till både försäkringskassan och till facket.

Nu skedde det inte utan det blev inledningen på en konflikt som när jag träffar Agnetha kom att rulla upp en interiör från den stockholmska krogsvängen som få ens kan föreställa sig. En värld där trakasserier och sexuella inviter från arbetsgivaren likaså restaurangchefen Johnny. När jag får ta del av Agnethas berättelse verkar den komma från en annan värld, inte från ett arbetsliv på 2010-talet.

– Varje dag hälsade han mig med att jag egentligen ville ligga med honom. Han tafsade och var kladdig, berättar hon.

Stämningen i det lilla köket var aldrig bra. Om det inte var verbala trakasserier av de som jobbade var det en rädsla för vad Johnny skulle hitta på härnäst.

– Jag föreslog att jag skulle tala med facket. Jag är medlem i Hotell & Restaurangfacket och när jag föreslog det blev han ursinnig och hotade mig.

– Facket har inget att göra här!

Krogen hade inget kollektivtal och Johnny satte själv lönerna. Jag hade 120 kr i timmen och 20 kr i ob.

Det var mycket svarta pengar, berättar hon. Det fanns en kock till som inte var svensk men kompis med Johnny. Han fick betalt svart, men även andra fick lönen i handen.

– Jag fick inte svart lön, berättar hon.

Fanns det några scheman om hur de skulle jobba? Jo, de fick ett handskrivet papper med sitt schema säger hon. Hur var det med den loggbok som skall finnas?

– Jag jobbade oftast mellan 15.00 till 23.00 på kvällen. Vad det gällde raster så var det något som fick tas när det fanns tid. Oftast blev det bara någon kvart och absolut aldrig någon halvtimme. Men tiden drogs av i alla fall.

– Det fanns en loggbok. Men varken Johnny eller hans kompis skrev in sig i den. Troligen inte heller dörrvakten. Men jag vet inte säkert när det gäller honom, förtydligar hon.

Det sanitära och hygienen är strikt reglerad vad det gäller krogar. Men när det gällde den här arbetsplatsen var det inte så. Det fanns mycket i övrigt att önska.

– Det fanns inga personaltoaletter! Grabbarna kissade i diskhon, berättar hon med äckel i rösten. Vi tjejer fick hålla oss eller gå på gästtoaletten när det var ledigt. Det fanns två på övervåningen. En dam- och en herrtoa, men de var bara för gästerna och vi i personalen fick inte gå på dem.

Så det innebar att Johnny stod och pissade i diskhon några meter från stekbordet där Agnetha lagade gästernas mat!

Restaurangchefen framstår i Agnethas berättelse som en som hon säger hustyrann.

– Vi var rädda för honom. Det var bråk hela tiden och saken blev inte bättre av att han sällan var nykter och gapade och skrek om att alla utlänningar var “fittor” och “parasiter”. Han talade högt om sina sympatier för Sverigedemokraterna och sitt hat mot invandrare.

Han gjorde inte bara sexuella närmaden mot Agnetha utan även mot gästerna!

– Det var gäster som reste sig och gick, berättar hon.

Nu verkar det inte som om inte bara stämningen på arbetsplatsen och Johnnys uppträdande lämnar mycket att önska utan även hur krogens papper ser ut på samma sätt som det verkar.

– En bra dag drog vi in kanske 60.000 och en dålig dag 15-20.000 kronor. När eFOLKET har läst genom alla officiella ekonomiska dokument som bokslut, skattekonto etc. är det uppenbart att siffrorna inte går ihop.

Hon berättar att hon talade med den som var personalansvarig vilket var Johnnys pappa. Förutom att han har en hög tjänst i en statlig myndighet så är han också facklig representant för ett akademikerfack. Han håller också på med fastighetsaffärer och låter upprusta uppköpta fastigheter för att sedan sälja dem god vinst.

– Jag kan lagen – du kan ingenting, din jävla hora!, skrek han i telefon berättar hon. Det var svaret hon fick när hon försökte få rätsida på pappren efter sin skada. Agnetha visar upp ett ärr efter ett antal styng i sin hand.

Facket då?

– De gjorde inget. De hörde aldrig av sig ens.

Men du var ju medlem?

– Ja, men de gjorde inget. Har inte hört av dem någon gång efter jag var i kontakt med dem.

Efter Agnethas sjukskrivning fick hon sparken och lämnade krogbranschen. Idag gör hon något annat. Agnethas berättelse är inget unikt. Så här ser det ut i krogsvängen numera då facket har försvagats kraftigt. De anställda lever på många krogar i skräck eller vart fall med obehag på sina arbetsplatser. Den fackliga organiseringen är idag inom branschen så svag att facket inte förmår mycket. Sedan blir det inte bättre när vi som gäster inte tar vårt solidariska ansvar och inte ens efterfrågar kollektivavtal innan vi sätter oss till bords.

(Namn och andra uppgifter som skulle kunna underlätta identifieringen har medvetet förändrats för att skydda Agnetha och andra som bestått eFOLKET med information.)

Liknande artiklar: