Don Quijote i Vita huset, del 3 – Trump vill spara på krutet, men Pentagon regerar

När Donald Trump under valrörelsen – och kanske också första tiden i Vita Huset – talade om “America First”, så fanns det då även en antimilitaristisk del i detta budskap. USA skulle bry sig mindre om vad som händer i andra länder och istället bry sig mer om det egna landet.

Precis som den vanliga bilden i USA av de imperialistiska krig som landet för runt om i världen, så handlar det även för Donald Trump om att ett osjälviskt USA störtar till andra länders hjälp när de hotas av fiender eller uppror.

Donald Trumps idé om “US First” innebar att USA skulle bli mer själviskt och därför sluta med sådana ingripanden. Istället skulle andra länder ta hand om sina egna konflikter och inte minst stå för kostnaderna för dessa.

Donald Trump vill ha en mer isolationistisk politik, den som dominerade USA innan Pearl Harbour. Eftersom han har insett att de militära rustningarna kostar allt för mycket och att det blir svårare att sätta “US First” när den inhemska budgeten dräneras på pengar som går upp i rök på slagfälten i Västasien och Afrika.

Det blir nästan komiskt när Donald Trump lanserar sina tankegångar och kräver av de övriga Natomedlemmarna att de måste rusta upp för ett krigshot som inte finns, men som kan uppkomma just på grund av USA:s aggressiva politik.

USA har medvetet utvidgat Nato och byggt upp militära baser runt Ryssland. I Norge byggs och bemannas nu USA-baser som inte en fanns där under kalla kriget. På så vis har USA bidragit till en ökad spänning som sedan får motivera ännu mer rustning.

Donald Trump kritiserade sin föregångare, Barack Obama för att han fortsatte med kostsamma militära insatser i Västasien, även sedan Irakkriget tagit slut. Men själv är han just nu på väg att skapa en konflikt med Iran som ökar krigsrisken.

Hur kunde det bli så? Jo, det beror på att det militära etablissemanget har en helt annan syn på vad “US First” innebär. Det handlar om det imperialistiska synsättet att “US First” ska gälla i hela världen, inte bara på hemmaplan. De som inte underordnar sig denna US-amerikanska dogm ska bekämpas.

Det militära etablissemanget är en maktfaktor som ingen USA-president kan rå på. En del presidenter har dessutom varit en del av detta etablissemang, som till exempel familjen Bush och flera av president George W Bush närmaste medarbetare. Det handlar också om den mäktiga krigsindustrin som lever på statliga pengar samt hela militärapparaten, och då inte minst alla officerare som lever bra på väl tilltagna pensioner samtidigt som de försörjer sig som lobbyister för bland annat försvarsindustrin. Militärapparaten i USA är en stat i staten. Detta har nu Donald Trump fått känna på.

När Trump förklarade att han ville att USA skulle dra sig ur Afghanistan, Sydkorea och Syrien, tog det hus i helsike i Pentagon. Den amerikanske journalisten Bob Woodwards skriver om ett säkerhetsråds möte den 17 augusti 2017, där Donald Trump förklarar för sina medarbetare och generaler att det är ni som ha skapat den här röran i framförallt Afghanistan. “Ni är en del av problemet” sa presidenten till sina militära medarbetare.

Försvarsminister James “Mad Dog” Mattis och de andra deltagarna i mötet tog presidenten i upptuktelse och förklarade att hans strategi om tillbakadragande var farligt. Enligt militären var dagens situation i Västasien inte en följd av krigen som USA har fört där, utan av att USA under Obamas tid som president drog tillbaka militärstyrkorna från i Irak.

Tydligen tog budskapet skruv eftersom Donald Trump nu är i färd med att skapa en ny allvarlig militär konflikt genom konfrontationspolitiken med Iran. Trots allt har dock inte Donald Trump startat något nytt krig – ännu. Dessutom har faktiskt en konfliktyta tonats ner under Donald Trumps tid som president – Korea.

I Koreafrågan har dock Trumps agerande haft stöd från andra krafter, främst USA:s närmaste allierade i närområdet, Sydkorea, vilket har balanserat upp krigslobbyisterna i Washington. När det gäller frågan om Iran, så är istället USA:s främsta allierade i Västasien, Israel och Saudiarabien, de främsta krigshetsarna.

För Donald Trump har den viktigaste anledningen till att dra sig ur militära konflikter inte berott på något motstånd mot krig, utan det har enbart handlat om att spara pengar. Han vill inte slösa bort pengarna utomlands utan istället använda dem hemma i USA. Men på den punkten har Donald Trump totalt misslyckats.

Trump hade tänkt sig att minska statens kostnader, istället ökar de. Och gökungen i boet som tränger ut andra kostnader är krigsbudgeten. De totala militärutgifterna har ökat kraftigt i år och kommer att höjas ytterligare nästa år och är nu högre än när Irakkriget pågick.

Allt mer av dessa pengar går dessutom till lönekostnader för anställda och före detta anställda officerare samtidigt som krigen numera förs av legosoldater som anställs av privata företag, som också ska tjäna pengar på krigen. Dessutom har USA en vapenlobby som driver fram nya och dyrbara vapenprojekt, varav en del är rena fiaskon, som till exempel det nya F35-planet.

Donald Trumps projekt att spara pengar till skattkassan har därför helt havererat. Trots detta har han genomfört en stor skattesänkning för dem som tjänar mest. Detta bidrar nu inte bara till att ytterligare öka klyftorna i ett redan väldigt ekonomiskt ojämlikt USA utan också att USA:s budgetunderskott växer i rekordfart.

Fortfarande rider USA på toppen av en högkonjunktur – där börsen nyligen slagit nytt rekord. I normala fall samlar staten i ladorna under en högkonjunktur, det vill säga sparar pengar, för att kunna stimulera ekonomin när det blir lågkonjunktur. Trumps USA gör nu tvärtom, sänker skatter och ökar sina kostnader, så att skulderna ökar.

Trump ville dra ner på de militära kostnaderna, spara på krutet. Men Pentagon regerar och slukar istället allt mer pengar.

Foste Hjälte

Liknande artiklar: