Demajagua Nationalpark, i Manzanillo, monument till minne av Carlos Manuel Cespedes krigsförklaring den 10 oktober – inför hundratals ortbor – mot spanska kolonialmakten, för frihet, rättvis och jämlikhet för alla: vita och svarta, fria och slavar. Foto: Eva björklund, 1968.

Evas dagbok från Kuba (42) – Den 9 oktober, 1968

Onsdag 9.10

Stor minneshögtid hölls i Demajagua, den plats i Oriente där upprorsfanan höjdes för hundra år sedan. Fidel höll tal och historien återskapades i ett verkningsfullt ljud-bild-montage. Vi gjorde frivilligt arbete på en dockfabrik och åsåg det hela på TV. Fidel talade om de hundra åren som en ständig kamp för frigörelse som nu nått sitt högsta stadium i och med revo­lutionen. Han talade om 1800-talets revolutionärer som kämpa­de mot slaveriet, rätten att äga andra människor. Jämförde med dagens revolutionärer som kämpar mot kapitalismen, rät­ten att suga ut andra människor genom att aga deras produk­tionsmedel. Han gick igenom hela historien och pekade fram­för allt på Förenta Staternas skändliga roll. Hur de genom att ingripa i sista stund i kriget mot spanjorerna tog sig rätten att överta makten på Kuba, utnyttjande den utarmning och ut­mattning som det 30-åriga kriget mot spanjorerna medfört. Och hur de sedan med alla medel sökt behålla makten fram till da­gens revolution då de fått bita i gräset Fidel gav en mycket innehållsrik och klargörande historielektion som gjorde upp med alla de förfalskningar som försökt dölja det kubanska folkets kamp.

You May Also Like