Fredagen den 28 februari 1986 mördades Olof Palme vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Utifrån ett bandat larm från mordplatsen till Länsalarmeringens 90 000 vet vi att skottet som ledde till Olof Palmes omedelbara död avlossades tämligen exakt 23.21.30. Olof och Lisbeth Palme var på väg hem efter att på biografen Grand, omkring 250 meter norr om mordplatsen, sett Suzanne Ostens film Bröderna Mozart – en film i vilken Olof Palme av Osten faktiskt erbjudits en roll. Erbjudandet hade han dock sett sig nödgad att tacka nej till.
Sommaren 2020 lades mordutredningen formellt ner. Åklagaren Krister Petersson menade att det fanns mycket som talade för att den 20 år tidigare avlidne Stig Engström, den så kallade Skandia-mannen, var den som avlossat det dödande skottet.
För detta utpekande fick Krister Petersson mycket kritik, och seriösa undersökare har efter noggrann granskning kommit fram till att Engström tvärtom kan uteslutas som skytt, och att han med största sannolikhet inte på något sätt var inblandad i mordet.
Åklagaren och hans spaningsgrupp hade först börjat intressera sig för Skandiamannen därför att de menade att han kunde ha haft anknytning till den svenska grenen av det hemliga nätverket Stay Behind.
Stay Behind byggdes ursprungligen upp av den US-amerikanska underrättelsetjänsten CIA, och den diskreta ledningen av nätverket överfördes sedan till NATO.
Intresset för mordplatsvittnet Stig Engström betingades av att han hade anställning i Skandia-huset och att vid tidpunkten då han började sin anställning fanns i detta hus lokaliteter som utgjorde en sorts central för den svenska Stay-Behind-grenen. En centralfigur i det svenska nätverket var Skandia-direktören Alvar Lindencrona.
Engström hade också varit aktiv inom Moderaterna, ett parti inom vilket det 1986 fanns gentemot Palme rent hatiska stämningar. Dock kunde det aldrig beläggas att Stig Engström själv någonsin uttryckt sig hatiskt om Palme.
Krister Peterssons och spaningsgruppens intresse för Stay Behind hade sin grund i den stora mängden av observationer som tydde på att Olof Palme under mordkvällen var bevakad av personer med eller utan walkie-talkies, och bland annat uppgifter från den av den svenska militära underrättelsetjänsten och Stay Behind engagerade agenten och attackdykaren Donald Forsberg. Denne hade under mordkvällen stött på och igenkänt walkie-talkie-försedda medlemmar i den till Stay Behind hörande så kallade Barbro-gruppen.
Donald Forsbergs uppgift till utredningen var bara en i mängden. Till exempel fanns en ambitiös undersökning som en grupp bestående av SÄPO-poliser och kriminalare hade gjort redan i mars-april 1986. Gruppens slutsats var att minst fyra personer deltog i en bevakning av Palme under morddygnet och dagarna innan mordet. Bland bevakarna beskrevs en som lång, kraftig och blond (eller rödblond). Av någon anledning ignorerade såväl Hans Holmér som SÄPO-ledningen gruppens rapport.
Det var alltså på grund av intresset för NATO-spåret Stay Behind som Krister Petersson och hans spanare började intressera sig också för Stig Engström.
I försöken att få fram uppgifter från den militära underrättelsetjänsten (MUST), SÄPO och personer med anknytning till Stay Behind möttes spaningsgruppen dock av obstruerande tystnad och “ointresse”.
Vad gäller SÄPO fick spaningsgruppen av mer eller mindre en slump reda på att SÄPO:s så kallade“ ryssrotel” var aktiv på stan under under mordkvällen. Vilket var anmärkningsvärt därför att man från SÄPO-håll kunder alla år konsekvent hävdat att någon SÄPO-aktivitet inte förekommit under mordkvällen.
Anmärkningsvärt var också att när Peterssons spanare vill se SÄPO:s så kallade “Palme-akt” visade det sig att denna enligt SÄPO inte kunde hittas!
Kanske hade den eldats upp, var “förklaringen”. Några noteringar om eventuella beslut om destruktion av akten kunde inte heller presenteras!
Krister Petersson och hans spanare körde fast i frågan om Stay-Behind-inblandning i mordet.
Inte heller kunde man få fram något som pekade på en kontakt med Stay Behind från Stig Engströms sida.
I det läget valde åklagaren att släppa Stay Behind och fokusera på Stig Engström som varande den som med åtminstone med viss sannolikhet hållit i revolvern.
Tillfrågan under presskonferensen – där han inte med ett ord nämnde Stay Behind – om det kunde vara så att Engström inte var ensam om gärningen, tillstod åklagaren att det inte gick att utesluta att Engström verkat inom ramen för en konspiration.
Mot bakgrund av att det visat sig att allt pekar på att Engström inte kan ha varit skytten, framstår Krister Petersson val som något svårbegripligt.
Det naturliga hade förstås varit att inte lägga ner förundersökningen och att istället fortsätta forska i Stay-Behind-spåret och kring högerextrema och gentemot Olof Palme hatiska militärers och polisers förehavanden.
Krister Petersson kunde offentligt och kraftfullt ha gått ut med kritik mot SÄPO:s och MUST:s obstruktioner, och dessutom – för att ta ett exempel – begära klara besked om bakgrunden till att det vid tiden för mordet i Stockholm fanns en av SÄPO inbjuden CIA-grupp, bestående av avlyssnings- och buggningsexperter.
För den luttrade betraktaren av hela processen, i fallet med det polisiära och juridiska efterspelet till avrättningen av Olof Palme, ligger det nära till hands att förmoda att åklagaren Krister Petersson 2020 bibringades ett bestämt råd om vilket det bästa alternativet var: utpekande av lämplig syndabock, nedläggning av förundersökningen och locket resolut på.
Läs också:
Ny bok av Gunnar Wall om mordet på Olof Palme – och om en urspårad mordutredning
50 år efter militärkuppen i Chile – Olof Palme hedras för sin solidaritet med det chilenska folket
