Bild från 2015 som visar hur det såg ut då, i ett hörn av kommunen, nämligen på Viboön. Att utrota all jättebalsamin som fanns där lär inte vara gjort i en handvändning. Foto: Siv Aksila.

Hur ska lagen om bekämpning av invasiva arter genomföras i praktiken?

När Trafikverket för några veckor sedan iordningställde en ny parkeringsplats för bilar och cyklar vid Kvicksunds Södras nya perrong dök det upp en obehaglig överraskning. Den heter Parkslide och är en ytterst invasiv art.

Parkslide planterades i trädgårdarna på 60-talet och spreds snabbt. Växten behöver inte särskilt mycket näring.

För att inte parksliden ska ta fart och sprida sig på nytt blev Trafikverket tvungna att lägga på en extra förstärkt täckduk och ett tjockare lager asfalt. Parkeringen blev en miljon dyrare.

I Mälaren bekämpas Sjögull genom att vattenytan täcks över för att växten inte ska få ljus. Andra invasiva arter som finns i Eskilstuna är jättelokan, lupin och jättebalsamin. Alla hittills nämnda växter har planterats in i avsikten att förgylla den egna trädgården eller – när det gäller sjögull – trädgårdsdammen.

Att plantera in nya växter är inte helt okontroversiellt och det händer hela tiden. Jag har under de senaste åren sett åtminstone ytterligare två trädgårdsväxter på mark där de inte hör hemma men riskerar att konkurrera ut växter som vi vill behålla i vår svenska flora. Det är inte lätt att veta om växterna är klassade som invasiva eller inte och därför lätt att falla för frestelsen att låta dem stå kvar. Mördarsniglar är en sak, vackra blommor en annan!

Alla som har “rådighet” över mark – inte bara som ägare utan också som arrendator eller liknande – har skyldighet att bekämpa invasiva arter på den mark de kontrollerar. Det tog fyra år för Sverige att genomföra EU-förordningen om invasiva arter men nu är det gjort. Sedan den 1 augusti 2018 kan den som ansvarar för marken och inte åtgärdar problemet dömas till antingen böter eller fängelse upp till två år. Brottet betraktas som allvarligt. Hur står det till med det praktiska genomförandet av förordningen?

Känner allmänheten till det? Hur ska privatpersoner kunna veta vilka arter som ska bekämpas? Och vad gör en privatperson som upptäcker en invasiv art men inte känner till vilken som ansvarar för marken?

På kommunfullmäktigesammanträdet den 24 oktober togs Miljöpartiets motion om invasiva arter upp till behandling. Förslagen i motionen är att:

  • Eskilstuna kommun gör en utredning av i hur stor omfattning det finns invasiva arter i kommunen
  • Det ska finnas tydlig och lättillgänglig information om invasiva arter tillgänglig för Eskilstunabor
  • Det ska finnas ett lättillgängligt sätt att anmäla om man hittar en invasiv art
  • Kommunen erbjuder hjälp, eventuellt mot en skälig ersättning, med bekämpningen av den invasiva arten hos privatpersoner samt företag
  • Kommunen bekämpar de invasiva arter som finns på kommunal mark

Svaret från kommunstyrelsen och beslutet från kommunfullmäktige blev:

“Jimmy Jansson (S) yrkar bifall till kommunledningskontorets förslag, innebärande att motionens förslag om att Eskilstuna kommun gör en utredning av i hur stor omfattning det finns invasiva arter i kommunen, förklaras besvarad.

Motionens förslag om att det ska finnas tydlig och lättillgänglig information om invasiva arter tillgänglig för Eskilstunabor, bifalles och motionens förslag om att det ska finnas ett lättillgängligt sätt att anmäla om man hittar en invasiv art, bifalles.

Motionens förslag om att kommunen erbjuder hjälp, eventuellt mot en skälig ersättning, med bekämpningen av den invasiva arten hos privatpersoner samt företag, avslås.

Motionens förslag om att kommunen bekämpar de invasiva arter som finns på kommunal mark, förklaras besvarad samt att motionens förslag om att regelbunden uppföljning sker av invasiva arters utbredning, förklaras besvarad.”

Alar Kuutman (V) ansåg att kommunen också bör göra en utredning om i vilken omfattning invasiva arter finns i Eskilstuna. Jag skickar med en bild från 2015 som visar hur det såg ut då, i ett hörn av kommunen, nämligen på Viboön. Att utrota all jättebalsamin som fanns där lär inte vara gjort i en handvändning. Till slut blir det inte tusen blommor som blommar utan en enda i massomfattning.

Siv Aksila

Liknande artiklar: