Bild: Tommy Andreassen / Pixabay.

Permafrosten

Tjugo plusgrader på Svalbard för första gången på fyrtio år – två dagar i sträck dessutom – mot normala 5 – 8 grader under juli som är den varmaste månaden på året också där. Antalet kalla dagar, när dygnets medeltemperatur ligger under tio minusgrader, har minskat från 131 dagar per år mellan 1961 och 1990, till 67 dagar under de senaste tio åren.

Det varmaste första halvåret i Ryssland på 130 år. I den ryska permafrostzonen har mer än hälften av jordbruksmarken försvunnit. I Jakutien har boskaps- och renskötseln minskat med 20 procent.

Uppvärmningen i Arktis går tre gånger snabbare än på resten av planeten

Närmar vi oss en tipping point? Hur står det till med Arktis och de tinande tundrorna?

Forskarna fick en överraskning när de studerade vad som händer under vinterhalvåret. Tidigare har man räknat med att processerna i marken stannar upp under vintern men så är det inte.

Mätningar visar att Arktis släpper ut mer koldioxid under vintern än vad växtligheten tar upp under den varma delen av året. Temperaturökningen är som störst när det är som kallast. Det var nytt.

Men varför går det så fort?

När tundrorna tinar får växtligheten en ny chans. Rötter börjar växa och för ner socker till marken, sockret ger näring till mikroorganismer. Nedbrytningen av markens organiska material till metan och koldioxid går snabbare.

Den mängd växthusgaser som den tinande permafrosten avger har därför underskattats.

Effekten är kraftig. Enligt de beräkningar som gjorts av forskarteam tror man att atmosfären kommer ett få ett tillskott på närmare 40 miljarder ton kol fram till år 2100. En mängd som mänskligheten måste ta hänsyn till när vi försöker klara 1,5-gradersmålet.

Det är en naturlig process som vi inte kan påverka.

En nyhet som är minst lika oroande är att forskare upptäckt läckor av metangas i Antarktis. De mikroorganismer som skulle ta hand om den här gasen, de äter upp den, förökar sig inte tillräckligt snabbt.

Forskare tror att det finns stora mängder metangas under istäcket men det är oerhört svårt att ta redan på hur stora kvantiteter det gäller.

I februari larmades det om Antarktis. Arton grader varmt. Domedagsglaciären är på väg att kollapsa. Forskarna gissar att om den försvinner kommer havens vattennivåer att stiga med 60 cm.

Och passande nog går Polen ut med att det statliga oljebolaget ska investera 400 miljarder Euro i olja och gas.

Här hemma har Moderater och Liberaler börjat tjafsa om kärnkraften. Igen. Är det för att förhindra att klimatarbetet ska gå framåt?

Siv Aksila

Liknande artiklar