På söndag 27 september hålls en folkomröstning i Malung. En folkomröstning om huruvida det ska byggas 40 vindkraftverk i kommunen. Foto: Siv Aksila.

Vi behöver energi. Förnyelsebar. Hållbar. Vi kan inte fortsätta med att bränna olja och gas

Någon gång på åttiotalet – 86 eller 87 – innan jag accepterat Södermanland som min nya hembygd – frågade en av mina studiekamrater på Åsa Folkhögskola om jag ville följa med och protestera mot de undersökningar som gjordes för att finna ett säkert förvar av landets kärnkraftsavfall.

Undersökningar av detta slag genomfördes under den här perioden lite överallt och det protesterades alltid mot dem.

Kurskamraten hade förstått att jag var en av de som deltagit på nej-sidan i folkomröstningen 1980. Där hade hon rätt. Men jag tror att mitt svar förvånade henne.

“Hellre här än i Blekinge”.

Problemet med det radioaktiva avfallet existerade och måste hanteras, och det var ett faktum som inte var möjligt att förneka.

Vi kan inte heller förneka att halterna av växthusgaser i atmosfären ökar. Vare sig utsläppen kommer från Preem, Cementa, SSAB eller våra resor till och från arbetet, så har vi ett kollektivt ansvar för att åtgärda problemet.

Vi kan diskutera vad som ska göras och vem som ska betala, i all oändlighet, men något måste hända.

söndag 27 september hålls en folkomröstning i Malung. En folkomröstning om huruvida det ska byggas 40 vindkraftverk i kommunen.

Motståndet mot vindkraftverk är stort. Inte bara där utan också i Södermanland. De för oväsen, dödar fåglar (genomsnittligt 5 till 10 per år) och de försämrar framför allt utsikten.

Vi behöver energi. Förnyelsebar. Hållbar. Vi kan inte fortsätta med att bränna olja och gas. Vi vet om det. Men vi vill inte acceptera fakta. Vi vill att allt ska förbli som det var.

Är du gammal nog för att minnas hur det var när jag åkte mellan Karlshamn och Eskilstuna på åttiotalet? På sommaren fastnade så mycket insekter på bilrutan att jag tvingades stanna för att göra rent den mer än en gång.

Förra veckan körde vi samma rutt. De mördade insekterna var få. Så få att det inte skulle ha varit nödvändigt att tvätta bilen om den varit ren när resan startade.

Vem bryr sig om att insekterna börjar ta slut? Fåglarna! Samma fåglar som vindkraftverken påstås döda.

Framtiden kräver att vi förändrar vårt beteende. Bejaka framtiden! Vi kommer inte att lösa problemen som enskilda individer, en enad mänsklighet är däremot oövervinnerlig!

Siv Aksila

Läs mer:

Liknande artiklar