Det finns något som oroar mig väldigt mycket. Den, från en annars, anständig borgerlighet tolerans inför nazistisk retorik, men även våld, och för den ökade rasistiska och/eller fobiska intoleransen. De senaste årtiondena har högerextremister mördat ett antal personer och de har också fått in i samhällsdebatten en “kålsuparteori” där de måste i samma andetag som de fördömer högerextrema, och framförallt naziövergrepp inflika, att vänstern är inte bättre den.
Men faktum är att det är en stor skillnad mellan att försvara sig när en demonstration som den i Kärrtorp blir angripen och att angripa samma demonstration. Det har inte bara skett i Kärrtorp utan på ett antal platser i landet och vid olika manifestationer mot den ökade fascismens normalisering eller vid manifestationer för tolerans och empati. Om vi ser till tillgänglig statistik så mördade högerextremister närmare fyrtio personer mellan 1983 och 2016. Mord med vänsterpolitiska motiv var noll.
Sedan SD kom in i riksdagen har normaliseringsprocessen och därmed toleransen mot fascister och nazister fått fäste och det innebär också en inskränkning i demokratin. Människor tystnar, vågar inte demonstrera, skriva insändare, trakasseras på sociala medier etc. – medborgarnas rättigheter blir därmed trampade på av den bruna stöveln.
Politiker framförallt inom borgerligheten tar inte avstånd förrän de blir tvingade. Borgerliga partiledare är otydliga om huruvida de ska göra sig beroende av SD för att få majoritet i riksdagen. Detta medan statsministern och regeringspartiet triangulerar i riktning höger om hårdare tag, restriktiv asylpolitik och så vidare, för att hämta hem SD-väljare. Förorten har i retoriken blivit synonym med gängkriminalitet, underförstått att den är en etnisk företeelse, inte ett socialt haveri.
Den uppmärksamme noterar hur tidigare avskydda SD-argument numer kommer ur annars demokratiska politikers mun. Pendeln går sakta mot en fascismens normalisering, inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Vi ska behandla SD “med respekt” säger vissa kommunikatörer för att inte driva människor i SD:s famn. Dess motsats är exempelvis Transportarbetarförbundet som har en nolltolerans mot SD och de högerextrema, och där stödet till extremism minskat de senaste åren bland deras medlemmar. Detta hedrar Transport och visar på att de har modet att stå upp för sina egna värderingar.
Dumheter att vi ska behandla SD med respekt, vi ska nagla fast SD, högerextremisterna och nazisterna för deras åsikter och avsikter. Det är det enda sättet att stoppa den bruna smittan – inte att vara toleranta mot potentiella lägervakter.
Våra politiker måste tydligt och alltid ta ställning mot demokratins dödgrävare, inte hävda någon “kålsuparteori” då den relativiserar hotet från fascismen. För annars finns risken att Sverige går samma väg som Wiemarrepubliken. Nazisterna gick från obskyr företeelse till regeringsmakten på ett årtionde, betänk det och gör upp med “kålsuparteorin” och inta nolltolerans mot den bruna smittan.
Vi har inte råd med någon konflikträdsla mot demokratins banemän och det blir därför en skam att läsa vad som skrivs till och från på vissa stora borgerliga ledarsidor. En skam och ett hån mot demokratin som vissa liberaler och “spin-doctors” när de böjer nacke och viskar “att vänster den är inte bättre den, så det så.”
Eller…
