Charles Brown och Chris Hollis från fackförbundet UE flankerar den kubanske tolken Rosbel Lazaro.

Fackföreningsaktivist från USA blev förvånad och glad vid besök i Kuba

UE News 220211 (United Electrical, Radio & Machine Workers of America, Pittsburgh).

Översättning. Zoltan Tiroler

På ett besök till Kuba nyligen frågade Chris Hollis som i USA är aktiv medlem i fackförbundet United Electrical, Radio & Machine Workers of America (UE) lokala fackrepresentanter på en elektronikfabrik i Havanna hur arbetare i Kuba gör för att organisera sig fackligt.

De förstod inte min fråga, berättar Hollis för sitt fackförbunds tidning UE News.

Chris Hollis omformulerade frågan:

Hur gör ni för att bygga fackföreningar i dessa fabriker?

Då blev anledningen till kubanernas förvirring uppenbar.

I Kuba har alla arbetsplatser en fackförening, förklarade de kubanska fackrepresentanterna.

Arbetare behöver inte genomgå samma komplicerade och svåra process som arbetare i USA måste för att få rätten till kollektiva förhandlingar.

Hollis, som gick med i UE som en grundare av Blue Collar Workers Organizing Committee at the Valley Proteins i Fayetteville, North Carolina, arbetar för närvarande för att genom UE organisera kommunalarbetare i Virginia Beach och Newport News i Virginia.

I november 2021 deltog han i en “Vänskapskaravan” organiserad av det ekumeniska Foundation for Community Organization (IFCO)/Pastors for Peace. IFCO har arbetat mot USA:s blockad mot Kuba sedan 1992 genom sådana “vänskapskaravaner” som utmanar blockaden genom att leverera humanitär hjälp till ön.

Hollis säger att innan han fick möjlighet att resa med karavanen var “allt jag visste om Kuba det jag undervisats om i skolan – att Kuba var en ö full av terrorister.” Innan avresan försökte han läsa på för att få en bredare bild. Väl i Kuba valde Hollis att besöka elektronikfabriken för “jag behövde verkligen lära mig och se hur fackföreningar fungerar i Kuba.”

Han beskriver den “entusiasmerande atmosfären” som rådde på fabriken där han hälsades varmt välkommen av fackföreningsmedlemmar.

Detta var inte folk som var ditsatta för att spela teater, det var arbetare.

Han följde upp sin fråga om organisering med att undra om någon sades upp under pandemin. Han fick veta att trots att arbetstiderna ändrades och fabriken gick ner på en-skift så “blev ingen av med jobbet under pandemin”. När produktionen sedan dramatiskt ökade och vinsterna ökade “togs de extra pengarna och fördelades mellan arbetarna som bonus.”

Jag tycker det är häpnadsväckande eftersom de faktiskt bryr sig om arbetarna. Fackföreningsledaren på plats förklarade att “detta är ett socialistiskt samhälle, vi hjälps alla åt”.

Hollis reflekterade:

I USA har du kapitalistiska företag som alltid kommer att vara i motsättning till fackföreningarna medan i Kuba arbetar företagsfolk tillsammans med facket för att se till att arbetarna behandlas rättvist. På Kuba är arbetarnas kollektivavtal väldigt detaljerade och innefattar arbetarnas rätt till gemensamma aktiviteter och straff för företagsledningen om de bryter mot något i avtalen.

Delegationen fick också tillfälle att träffa Kubas president Miguel Diaz-Canel. Som ett svar på en fråga från Hollis sa Diaz-Canel att den kubanska regeringen stöder fackföreningarna för att försäkra att arbetare behandlas rättvist, har adekvata löner och säkra arbetsförhållanden.

Hollis säger att Kubas kultur av samarbete i kombination med att ta hand om varandra “mitt under en pandemi, mitt under en 60-årig blockad, gör att de kan vara framgångsrika och arbetarna lever bra liv.”

Men han påpekar också:

De skulle kunna leva bättre om det inte vore för USA:s sanktioner.

Den fackliga centralorganisationen CTC, Kubas LO, håller kongress.

Och hans fackförening UE har tagit ståndpunkt när det gäller USA:s blockad mot Kuba:

Vår regering har inget berättigande för den ekonomiska blockaden av Kuba som gör det svårt för kubaner att få tillgång till medicin, livsmedel och livsviktiga förnödenheter. Blockaden skadar arbetare i bägge länderna. Arbetstillfällen förloras då tillverkare i USA nekas tillgång till en stor marknad bara 150 kilometer från landet.

Hollis säger att “många företag öppnade och blomstrade” i Kuba under Obama när blockaden lättade något och folk kunde “leva bättre”. Efter att Trump återinförde sanktionerna fullt ut har “dessa företag gått omkull.”

Till UE News säger Chris Hollis att han tror den kultur av solidaritet som han upplevde i Kuba borde vara en modell för fackföreningar och arbetare i USA.

Om vi bara hade denna typ av kultur skulle vi ha större möjligheter att samla arbetare och ge dem en plats vid bordet.

UE News 220211 (United Electrical, Radio & Machine Workers of America, Pittsburgh).

Artikeln tidigare (20/3) publicerad på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.

Liknande artiklar