en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Den där kvällen då de hittade svulsten
som objuden slagit sig ner i min mage
armbågat sig fram
tagit plats och förgiftat
hungrigt letat nya jaktmarker
mumsat i sig och vuxit på vägen
vänt mitt liv upp och ned.
Jag sitter förstenad i en bil
som ett fossil från mitt tidigare liv
en plåtbunker runt min oro
på … Läs mer “Fyndet”
De frågade om jag hade några sår
på hudkostymen
innan de skulle börja skära
nej den var hel
men kanske lite skrynklig
ärrad men mest på insidan
Nu skulle de operera
en invasiv operation
ett påbjudet avlägsnande
av det oinbjudna
ett helande
ett nytt livstycke
en förlängning av livet
Överfölls av minnen
som handlade om dina händer
när … Läs mer “Hudkostymen”
Jag skulle vilja vända blad
och stryka bort var skuldfylld rad
ja därför vore det värt guld
att få skiljas från min skuld
En skuld som är som en böld
men dessutom en sorts sköld
en skuldpaddas rustning
tankarnas nedsmutsning
Om jag ändå hade medel
att lösa in denna skuldsedel
månne är det en chimär
att bli av … Läs mer “Skuld”
Sex är ett arbete
som kräver vighet
smidighet och kondition
samarbete, koordination.
Sex gryr och pyr i kroppen
finns i våra bultande hjärtan
och i allas våra hjärnor
och i våra innersta kärnor.
Sexarbete låter neutralt
och nästan banalt
fackförening och läkarkontroll
kontrakt med förbehåll.
Sexarbete, ett förrädiskt ord
som glömmer jakten
och vem som har makten
vem … Läs mer “Sexarbetare”
Googlar
på alla mina frågor
kastar ut dem i cyberrymden
svaren studsar tillbaka
men en del gömmer sig fnissande
bakom mullvadshögar av nya frågor.
Jag stoppar ner
de nya frågorna i säcken
de sprattlar otåligt
som en flock höns
på vägen till marknaden.
Kanske borde jag i stället
nöja mig med de enkla svaren
googla och gurgla och … Läs mer “Söka svar”
Nu rengör jag mina tankar
med Yes
oh yes
it has been raining cats and dogs
tankarna är strimmiga och dimmiga
med flåsande tungor och morrhår.
Sedan putsar jag ögats linser
med Änglamarks lösning
det grumliga och skumma
har nu blivit alltför klart.
Nu ser jag och känner
pilarna doppade i curare
bomberna och missilerna
i pölarna av … Läs mer “Storstädning”
Poletten trillade ner
för den tidigare avpoletterade
läspande bland de hånfullt gäspande
stött och utstött
utsatt bland vargarna
skolgårdens tyranni
ingen nämnd han vill ta hämnd
alla är skyldiga
brustna vänskapsband
vapnet i hans hand
en av flera orsaker
till denna massaker.
—Lena Staaf… Läs mer “Döden i Texas”
Det är för sent att fylla år
nu fyller jag bara mitt rymliga samvete
med obsceniteter
med sådant som aldrig fick plats
när jag försökte anpassa mig
jag blir allt yngre
och våghalsigare
sjunger för full hals
med min spruckna röst.
Det är för sent att gå och lägga sig
jag riskerar att missa stjärnorna
som blinkar förföriskt… Läs mer “För sent”
Man måste förstå mig
när jag argt vecklar ut
min argumentation
mot de ohörande.
Man måste förstå mig
när min bägare rinner över
då jag har ovedersägliga fakta
på hennes otrohet.
Man måste förstå
att anfall är bästa försvar
när mitt land blivit inringat
av fientliga baser.
Man snuddar vid tanken
men släpper den lika fort
att mod … Läs mer “Mod”
De sårande orden
smattrar på mitt paraply
litet hål i väven
ett ord
en projektil
som når fram
och in.
Jag vet att det egentligen
inte handlar om mig
utan om din inre tryckkokare
den hjälper jag dig gärna med
på något annat sätt.
—Lena Staaf… Läs mer “Projektiler”
En av våra stora viskompositörer, författare och trubadurer är död. Alf Hambe finns nu bara i våra minnen där han lämnat efter sig en visskatt. En skatt som bärs vidare i förhoppningsvis flera generationer.
För mig är Alf Hambe en av våra största tolkare av gränslandet mellan fantasi och verklighet.
Mest känd är kanske hans “Visa i Molom” … Läs mer “Alf Hambe är död”
Tänk ändå
vad mycket det finns
att reta sig på
kriminella eller de som är alltför snälla
blåljus och blåsljud
ofördelat och förfördelat
kärnverksamhet och kärnkraftverk
uppvärmning och avtändning
avlösning och avslag
tandlossning och utelåsning
ansvar och obesvar
ensamhet
och det vi inte kan eller vet.
Hur ska man förmå
sig till att förstå
att det är du … Läs mer “Reta sig”
Vi tror att vi själva styr våra liv
men vi drabbas av hagel
och skäggstubb som tagel
miljoner mutationer
oläsliga inskriptioner
solförmörkelse
och stjärnor som faller
och ilska som leder
till hårda kravaller.
Frontalkrock, granatchock
horbock och ljumskbrock
fördomar och svordomar
gåtfulla spådomar
kärleksbrist och vårdnadtvist
och kappvändande opportunist.
Du människa, inse din litenhet
och att du alltför … Läs mer “Gåtfullhet”
Manfred och Frida
lever i sämja
bygger upp sin stad
och sina liv
och vill tilliten främja
Manfred höjer aldrig handen
hårt mot Fridas kind
och blicken hans är mild
som en ljuvlig västanvind
I Manfreds och Fridas stad
råder demokratiskt skick
någorlunda rättvist
alla del av kakan fick
jobbar effektivt
fast i mänsklig arbetstakt
med kollektivavtal
och … Läs mer “Manfred och Frida”
Knäpp upp, släpp loss, slappna av
sjöng Povel Ramel i en refräng
men hur ska det gå till
när man nu är så spänd som en sträng.
När man knappt får upp knapparna
från sitt tillknäppta jag
när man inte klarar av att ge sig hän
ens en strålande försommardag.
Jag tänker på det knapplösa knullet
om det … Läs mer “Knäppt”
I dag är en speciell dag
Det jäser i maktens boning
Pösmunkar bakar för högtryck
Sötebrödsdagarna är slut
Nu vankas andra bullar
Det är bara att bita i det sura äpplet
Men hav tröst
Snart kommer bättre tider
Då bjuds både valfläsk och luftpastejer
Men när det regnar manna från himlen
har den fattige ingen sked
I bästa … Läs mer “En speciell dag”
Jag vill bara känna igen
symbolerna på min smartphone
som jag vägrar att byta ut
vägen som jag har kört tidigare
innan de enkelriktade den
hyllan i affären där de alltid lagt pastan
ända tills nyss.
Jag vill bara känna igen
ditt ansikte där förvåning
glädje och ilska
var så lätta att avläsa.
Jag vill att du ska … Läs mer “Känna igen”
Utan folkets medhåll,
kan stridsvagnar inte rulla
Mördande och tigande,
är fastkrokat i varann
Mördandet är kanonen,
tigandet larvfötterna
Jag tittar ut,
gräset har blivit till gyttja,
där tigandet rullat fram
Mördandet och tigandet,
är sammanflätat,
likt in – och utsidan,
på en vante
Är vanten våt på insidan,
är den det också,
på utsidan
Men det kommer … Läs mer “Tigandet”
Kan det finnas en lösning?
Hur många rätt kan vara rätt?
Hur många tankar rymmer ett huvud?
Hur mycket tyngd orkar ett par knän?
Livet är en rondell där ingen hittar ut
Jag vill avsluta varje kväll,
med att slå ihjäl mig,
på tröskeln till mina egna tankar
Jag vill börja varje morgon,
med att läsa min egen … Läs mer “Som en blind fågelunge”
När despoten försöker
förstå sitt folk
det brokiga och bråkiga
gör han sig till tolk
för dem som inte törs protestera.
Han blickar inåt
på sin egen sotiga själ
där kartan brer ut sig
som han tror, för människors väl
land som ska i storhet förmeras.
När despoten pungslår sitt folk
suger ut dem för egen vinning
får … Läs mer “Despoten”
Välfärdens kvinnor
knappast löneligan toppar
när de ger allt och i jobbet
sliter ut sina kroppar
svetten ses pärla
ryggen som en märla
jobbet har tagit sin tribut
innan pensionen är de slut.
Deras hjärtan dunkar
hårt av ständig stress
och på detta börjar de
nu bli grundligt less.
Innerst inne välfärdens kvinnor
dock ändå för sig själva … Läs mer “Välfärdskvinnorna”
En spänd biceps,
kan få en pojke,
att lyfta berg
Men en vass pennudd,
kan få en vuxen man,
att lyfta sig själv
—Linus Bouvin… Läs mer “Att lyfta sig själv”
Plötsligt är man uppryckt och ivägkastad
Känner sig som en dumpad grästuva i en vattenpöl
Men vad är felet på vattenpölar?
Som barn var de ju ett äventyr,
när man daskade ytan med en spade
—Linus Bouvin… Läs mer “Charmen med vattenpölar”
Ukraina!
Vi gråter med dig
vår ilska och förtvivlan
över angreppet
känner inga gränser
en stormakt som tar sig rätten
att hånfullt diktera villkor
ett ensidigt kontrakt
undertecknat med blod
för att underkuva
och med vapen visa sin makt.
Ukraina!
Du har rätt att försvara dig
även om aldrig vapnen
kan vara det som avgör helt
håll stånd … Läs mer “Ukraina”
Vi gör allt för att bli älskade
omhuldade
accepterade
tryggade
som spädbarn behöver.
Vi klamrar oss fast
vid det välkända
det som håller ihop oss
vaggar oss
och söver.
Helst vill vi flyta ovanpå
känna oss lite bättre
urskilja oss
men ändå likna
de flesta andra.
Därför behöver några av oss
få avsky och hata
avskilja och rata… Läs mer “Älska mig”
På skolgården
flockas de runt drottningen
arbetsbina som samlar honung
och komplimanger till henne
där belöningen är ett leende.
Cirkeln är stenhårt sluten
utanför vimsar några bin
som sträcker på halsarna
försöker hitta en glipa
för att komma in.
Rastvakten med kaffespår
på överläppen
och kaksmulor i mungipan
låter blicken glida över barnen
konstaterar att allt är lugnt.… Läs mer “Cirkeln”
Dina misstag ska vara,
som ett skärp,
med några för många hål i
Det stramar,
klämmer,
gör ont
Men det hindrar din kropp,
från att rasa in i ledlöshet
—Linus Bouvin… Läs mer “Skärpet”
Blott glödlampor i ett rum är vi,
som byts ut om vart annat
Det finns ingen historia,
inget före och efter
Äpplen faller och bildar en obruten mönsterrad
Isar lossnar,
högtider firas
Allt förlöper,
och kan inte hindras
Allt är toner,
på ett självspelande piano
Människan?
överflödig
Pianot spelar ändå
—Linus Bouvin… Läs mer “Ett självspelande piano”
På engelska skolan
vet man vad som är av vikt
lärarna ser till att barnen
har en klädsel som är strikt.
På denna förnämliga skola
gillar man inte BH-band
som råkat titta fram
vid en flickas axel ibland.
Det ska vara strömlinjeformat
ja stiligt ska leden rätas
tunna blusar godkännes ej
och kjollängderna, de ska mätas.
Man måste … Läs mer “Klädkod”
Om vi ska kunna mötas
med våra ord, åtbörder och tankar
måste jag öppna mina porer
och söka efter rätt frekvens
skicka iväg en luftballong på prov
skör som en såpbubbla
fylld med frågor och intresse
som handlar om dig.
Du gör på samma sätt
och medan du frågar mig
så glömmer du dig själv.
Ibland spricker våra … Läs mer “Möte”
