Undrar om inte Sverige drabbats av galopperande galenskap. Vi levde i ett land där jämlikheten, rättvisa och solidaritet var honnörsord. Politikens syfte och mål var att göra levnadsbetingelserna bättre för alla, inte bara för några få.
Pension som gick att leva på var självklart, en skola som gav alla barn och ungdomar samma möjligheter oavsett om det var en unge med en ensamstående förälder eller en direktörs ättelägg.
Det var självklart att arbetaren skulle ha möjlighet att påverka sin och kamraternas arbetssituation.
Det var givet att arbetarpartiet hade ett mål för sin politik – ett jämlikare, rättvisare och solidariskt samhälle.
Vad har vi nu? Ett samhälle där de rikaste roffar åt sig alltmer och alla sätt. Vi har en roffarkapitalism där varje förmån som klasspyramidens bas fortfarande har ska bort. Men samtidigt som de som bygger landet får allt sämre villkor så begåvar sig toppen på pyramiden alltmer fräckt.
Plundring av skolornas resurser, försämrad sjukvård, brist på sjukvårdsmaterial, försämrade rättigheter för löntagarna och inte minst för de som står längst ner i pyramiden – sjuka och gamla.
Våra politiker lever inte som folkvalda. Passar det inte så kan de ta ”time-out” och i åratal uppbära inkomster som är mer än det dubbla en vanlig arbetare får.
Vad är det för jävla samhälle vi fått. Den som har hyfsad lön klarar sig så länge den tickar in – så länge de har jobbet kvar. Men om… är rutschkanan till botten bara något år borta.
Tryggheten, solidariteten i praktiken, är borta. Vi har fått det två-tredjedels samhälle som högern drömde om hela tiden då välfärden byggdes.
Vad finns kvar? Ett gistet bygge där det är dragigt, ruttet och malätet. Vart tog människovärdet vägen. Respekten för den arbetande människan? Det enda som gäller idag är egoism, roffarmentalitet och girighet. Det är den starkastes makt som styr. Allt räknas i kronor och ören. Allt blir varor som kan köpas och säljas. Finns inte en mänsklig relation som inte kan kommersialiseras. Samhället har förvandlats till en marknadsplats och inget annat. Allt drängs i penningtransaktionernas iskalla vatten.
Var det så här vi ville ha det? Var det detta du ville ha?
Tydligen, för protesterna är lågmälda och få. Men kanske det är så att “Bonde söker fru” har ersatt förnuftet och egoismen har fått sådant fäste hos oss alla att vi fortsätter vandringen till Armageddon med ett leende på läpparna, och hoppas några smulor från dem där uppe ska landa på oss.
Eller … ?
Ingemar E L Göransson
