Det var i början på 1970-talet som jag var bokhandelsansvarig för Röda Stjärnans bokhandel i Linköping. Några böcker som sålde ytterst bra var Sven Wernströms svit “Trälarna”. Egentligen var det ungdomsböcker, men många vuxna läste dem gärna också. De sålde som sagt riktigt bra och jag slukade dem då berättelserna var så spännande och fascinerande. De hade budskap om uppror och kamp, förtryck och motstånd – det var böcker som fungerade som braständare i en radikal tid.
Vad jag inte visste då var att Sven hade skrivit mängder av ungdomsböcker med början redan på 1950-talet då han arbetade som typograf och sedan fortsatt att skriva. Hans produktion var redan då omfattande och i grunden fanns ett starkt klassperspektiv som blev allt tydligare med åren.
Åren gick och på 1990-talet då jag var studieorganisatör på Statsanställdas Förbunds postavdelning i Linköping tog jag kontakt med Sven som bodde på Vikbolandet utanför Norrköping. Vi kom att träffas och vi började tillsammans leda skrivarkurser. Han skötte skrivardelen som den författare han var och jag fixade administrationen. Det var fantastiskt roligt. Det var lärorikt och vi blev goda vänner.
Vid ett tillfälle lämnade jag en text jag skrivit till honom för att höra vad han tyckte. Och synpunkter hade han. Många synpunkter. Men Sven lämnade dem med goda avsikter. Det var goda råd och pekade på vad som kunde bli bättre, vilket var mycket.
– Har du skrivit mer än det här, frågade han och slog försiktigt på mitt manus. Och jo, det hade jag ju så det var bara att erkänna.
– Fortsätt med det, det kan bli något vad det lider om du jobbar på det, sa han med ett varmt leende.
Nu har Sven lämnat oss. Han blev 93 år. En aktningsvärd ålder. Och bakom sig och till oss efterlämnat en aktningsvärd produktion som är värd att läsas om och om igen. Sven Wernström var en kulturmänniska som brann för arbetarkulturen och arbetarklassens bildning. I ett debattinlägg i radions Klarspråk 1989 deklarerade Sven;
i våra dagar är katastrofen ett faktum. Inte bara så att bokhandlar läggs ner och kulturarvet dör och klassiker är omöjliga att få tag på. Slussportarna har öppnats på vid gavel för den mest dekadenta dynga världen skådat, förmedlat med den mest avancerade teknik världen någonsin sett. Det är en skam för arbetarrörelsen.
Sven Wernström avslutade sitt värv och sitt dagsverke i torsdags den 6 september. Vi tackar dig Sven för det du gav och ska försöka förvalta ditt arv. Vila i frid, kamrat!
Ingemar E.L. Göransson
