Min gode vän och kamrat Roland Jansson har lämnat oss efter en tids sjukdom. Roland Jansson var en institution i svenskt kulturliv. Han skrev mängder av pjäser som spelades bland annat på Folkteatern där han var anställd under många år. Det blev tre böcker som är bland det roligaste och mest läsvärda av satir som skrivits det senaste årtiondet. Men han var också arbetargrabben som aldrig glömde sina rötter. Roland var den samme – politiskt vaken och medveten. Hans grundläggande socialistiska uppfattning vek sig aldrig. Det spelade ingen roll, den fanns med i allt han företog sig.
Jag lärde känna Roland redan på 1970-talet, en bekantskap som på 90-talet kom att bli en nära vänskap. Vi kom att arbeta ihop och vår vänskap var stark. Hur många gånger satt vi inte i telefonen och diskuterade politiken och samhällets utveckling. Jag jobbade då på LO och kontaktade Roland och Ewa Carlsson för jag ville ha fram en pjäs om demokratin och varför vanliga arbetare skall göra sin röst hörd i politiken. Det blev “Sleven” som de två turnerade med och kom att spela cirka 70 gånger.
Lärde mig mycket av Roland. När vi gjorde vår gemensamma föreläsning eller föreställning “Den korsfäste arbetaren” var inte Roland nöjd med min insats efter första “giget”.
“Kom ner till mig”, sa han, “så skall vi få ordning på det med.”
Sagt och gjort. Åkte ner till Göteborg och under en dag regisserade han mig som den teaterman och dramatiker han var.
Ingen som mött Roland glömmer honom. En unik människa – dramatiker, skådespelare, författare, rabulist, en människa som aldrig var rädd för att säga sin mening även om den var obekväm för vissa.
Även om Rolands bortgång inte var oväntad så är det oerhört tomt nu. Mina tankar går till hans kära Annie och övriga familjen.
Jag böjer min nacke i respekt för dig käre vän, Roland du var något särdeles speciellt. Tillvaron blir väsentligt tråkigare nu och din klokhet kommer att saknas.
Vila i frid Roland och tack för din vänskap!
Ingemar E L Göransson
