en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Människan och grisen
är de enda som blir röda i solen
vi har också andra likheter
vi är intelligenta
lekfulla om vi får tillfälle och utrymme
vi äter både kött och grönsaker
vi tar hand om vår avkomma
om den inte tas ifrån oss
och gödes upp på annat håll.
Jag plirar med mina små grisögon
skriver dikter … Läs mer “Människan och grisen”
På 80-årskalaset slår vi klackarna i taket dansar påklätt, även naket.
Och trots det också ramlas och fast vi börjar gamlas så gillar vi att samlas. … Läs mer “När vi börjar gamlas”
Säg, vad är det här nu för sätt
att ge sig på vår arbetsrätt
den som vi kämpat för så hårt
ja som har gjort livet mindre svårt.
Tur och ordning det är tur
med sådana regler eller hur
sist in och sen först ut
enkelt förstå detta beslut.
Ett par år kvar till pension
är en känslig … Läs mer “Nedmontering”
Oskön sovmorgon
till mamma sa han ont i magen
och det är nästan sant.
Urinfärgat ljus rinner
under de mörkgula lampskärmarna
mamma gick till jobbet för två timmar sedan
han måste ringa till fröken
han kan inte vara med på klassresan
när man är sjuk så smittar man
med sin ledsnad.
Tystnaden brer ut sig som gas i … Läs mer “Klassresan”
Jag munkavlade orden
slätströk dem till oförargelse
stoppade in dem bakom visiret
och gjorde dem osynliga och outtalade
himlade med ögonen mot himlen
med sina oskyldiga oskyddade moln.
Tog matrast som kontrast
med sällskap av en koltrast
som kvittrade och fnittrade
som om inga felflugna ord funnits.
—Lena Staaf… Läs mer “Ordbråk”
När jag inte kan sova
då månskenet tränger in
genom gardinens glipa
och jag ser barnets ansikte
i månens tallrik
med en förvriden mun
sipprande månvatten
ögon med slutna brunnslock
solkiga kinder
som jag putsar med Häxan
tills all orenlighet
har gnidits bort.
Då vill jag mata barnet
med omsorg och kärlek
med tilltro och förhoppningar
och ber … Läs mer “Månbarnet”
Slingor från mitt oklippta coronahår
faller ned i ansiktet och kittlar
hindrar mig från att se allt det vackra
som ändå finns
Jag blundar och tänker på
den sommaren för länge sedan
då du kittlade mig på näsan
med ett grässtrå.
—Lena Staaf… Läs mer “Kittlande”
Grundvattnet sjunker
torrlagda diken
kämpande sippor
det sipprar i sprickorna
jag tätar mina självsprickor
i grundtryggheten
bevarar passionsfukten
min saftiga frukt
och poesins
aldrig sinande flöde.
—Lena Staaf… Läs mer “Flödet”
Där stod vi så stolta
sträckte oss upp mot himlen
band kol ur jorden
barnen byggde kojor under våra grenar.
Människorna behövde våra kroppar
till att bygga större hus och värma
maskinerna kom
som en farsot utifrån.
Mejade ner oss skalade av grenarna
de med flest årsringar var begärligast
föll också tyngst
mot den välkomnande jorden.
Nu ligger … Läs mer “Avverkningen”
Vi ser på dem vi möter
som vi känner eller inte känner
ovänner eller vänner
betraktar dem genom våra glasögon
blir synade tillbaka
genom solkiga linser
har vi vår uppfattning klar
genom minnen och förförståelse
fackindelning, flack indelning
avdelning, avledning och sortering.
Men kanske vi inser
att även om vi putsar våra linser
så drunknar vi i felkällor… Läs mer “Griller med brillor”
Säg varifrån
kom han, vår son
har vi förtjänt
sån fin present?
Med lockigt hår
och mjuka tår
ett gurgelskratt
en riktig skatt.
Men pappa slog
och skrattet dog
och huvet höll
fastän jag föll.
Och myror fanns
i brallan hans
en oro svår
vår pojke får.
En skola dryg
med tunt betyg
svårt hitta kneg
för att … Läs mer “En i statistiken”
Ditt sexåriga tandgluggsleende
när du dukar med
pinngaffel, fjäderkniv och barkfat
på släta stenbumlingen.
Serverar granskott, blåbär och ängssyra.
Trollet bor under rotvältan.
Jag tänker på att i framtiden
är det kanske inte fantasi
utan verklighet
hur vi kommer att leva.
—Lena Staaf… Läs mer “Måltiden”
Vi bygger i strandnära läge
för vi älskar de glittrande soluppgångarna
ljudet av vågornas kluckande
som ett lugnande fostervatten.
Vi bygger ett högt hus
och vi planterar en tät häck omkring
vår egendom som skyddar oss
från allemansorättigheten.
Ett litet hål i häcken gör vi
så att de nyfikna och avundsjuka
kan titta in och längta
efter en … Läs mer “Strandskydd”
Du rullar dina vädjande ord
mot mig i snårskogens väglösa land
En glänsande kula når fram till slut
och raserar mitt mödosamt byggda torn
av motstånd
Så drar du dig tillbaka
och dina ord dunstar bort som såpbubblor
här sitter jag nu
mitt i vrakspillrorna
—Lena Staaf… Läs mer “Spela kula”
Går till brevlådan
Tar förväntansfullt hand om alla tidskrifter
dyker handlöst ner i dem
ögonen sörplar i sig information och debatter
nyheter briserar som handgranater
jag skisserar handlingsplaner
sedan läser jag romaner och poesi
och vattnar mitt förödda inre landskap.
Då lägger du din hand över min och säger:
“Nu vill jag läsa dig”.
—Lena Staaf… Läs mer “Läsning”
Ur träsket
I syrenernas tid
ses en flicka på glid
i en sommarkvälls ljus
mörk fasad på ett hus.
Hon är smärt, ung och fin
hon är ett kassaskrin
vacker rumpa och bröst
hon har kommit från öst.
Men hon undrar ibland
vad det är för ett land
deras språk är så svårt
deras grepp är så hårt.… Läs mer “Prostitution – här och nu”
När de drar i henne från varsitt håll
lossnar huden som en trasig skjorta
kroppen krackelerar
armen åt vänster och benet åt höger
ansiktet ihopskrynklat
mån om att inte visa vad hon känner
när de kräver att hon ska älska
just den eller den föräldern mest.
Inom sig har hon skrinet
med kärleken till båda
ihoptrasslad och omöjlig … Läs mer “Trasdockan”
Vi sökte klarhet
genom instruktioner
definitioner
uppspaltningar
och avgränsningar.
Men frågorna komplicerades
fördunklades
och rörde sig
ännu längre bort
från det exakta.
Inte förrän vi tog
fantasin till hjälp
och sprängde gränserna
närmade vi oss
en slags klarhet.
—Lena Staaf… Läs mer “Klarhet”
Hej! Hallå! Vem var det som svepte förbi?
En kvinna med okuvlig energi
På väg ifrån Hjalmar och vidare till Greta
måste bara först efter adressen leta.
En rivstart med bilen, här tickar det sekunder,
stort ansvar, får inte begå någon blunder
snälla, ja du måste duscha, du blir ren och fin
Men varför har jag alltid … Läs mer “Lena Staaf om hemtjänstens änglar och sex timmars arbetsdag”
På akuten är det brått
ingen fikapaus vi fått
sällan tid för tröst
sjukaste går först.
Granen gråter kåda
där barkborren fått råda
vi plåstrar om dess skrumpna hud
granen suckar, rosslande ljud.
Blåklockan har slutat ringa
livstecken ses nästan inga
vi måste göra vad vi kan
nu ges dropp med varsam hand.
Björken den har … Läs mer “Lena Staaf om att människorna måste sluta misshandla naturen och sig själva”
Virus kraschar den mänskliga hårddisken
kommunikationens filer
går ej att byta
rött ljus, återvändsgränder.
Han river i sitt grånande skägg
stryker över i almanackan
vattengympan, möten med PRO
trampar vatten i lägenheten.
Betraktar genom fönstret
fria fåglar över tömda gator
viker ihop tyngdtäcket
bröstet piper, drar efter andan.
Dörrsignaler måste vänta två minuter
tre matkassar och en … Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som en ljusglimt i den grå skymningen”
På arbetsplatser med tystnadskultur
blir personalen som djur i bur
det som inte får sägas under dagen
sväljs ner och samlas och fräter i magen.
Jobbklimat som rötslam med tungmetaller i
ger tunghäfta och grogrund för angiveri
ett häftplåster på missnöjet, detta varande sår
med nytt svallkött för varje dag som går.
De stressade och utslitna där … Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som vapnet mot tystnadskulturen på våra arbetsplatser”
