Månbarnet

När jag inte kan sova
då månskenet tränger in
genom gardinens glipa
och jag ser barnets ansikte
i månens tallrik
med en förvriden mun
sipprande månvatten
ögon med slutna brunnslock
solkiga kinder
som jag putsar med Häxan
tills all orenlighet
har gnidits bort.

Då vill jag mata barnet
med omsorg och kärlek
med tilltro och förhoppningar
och ber Läs mer “Månbarnet”

Read more

Avverkningen

Där stod vi så stolta
sträckte oss upp mot himlen
band kol ur jorden
barnen byggde kojor under våra grenar.

Människorna behövde våra kroppar
till att bygga större hus och värma
maskinerna kom
som en farsot utifrån.

Mejade ner oss skalade av grenarna
de med flest årsringar var begärligast
föll också tyngst
mot den välkomnande jorden.

Nu ligger Läs mer “Avverkningen”

Read more

Griller med brillor

Vi ser på dem vi möter
som vi känner eller inte känner
ovänner eller vänner
betraktar dem genom våra glasögon
blir synade tillbaka
genom solkiga linser
har vi vår uppfattning klar
genom minnen och förförståelse
fackindelning, flack indelning
avdelning, avledning och sortering.

Men kanske vi inser
att även om vi putsar våra linser
så drunknar vi i felkällorLäs mer “Griller med brillor”

Read more

Strandskydd

Vi bygger i strandnära läge
för vi älskar de glittrande soluppgångarna
ljudet av vågornas kluckande
som ett lugnande fostervatten.

Vi bygger ett högt hus
och vi planterar en tät häck omkring
vår egendom som skyddar oss
från allemansorättigheten.

Ett litet hål i häcken gör vi
så att de nyfikna och avundsjuka
kan titta in och längta
efter en Läs mer “Strandskydd”

Read more

Läsning

Går till brevlådan
Tar förväntansfullt hand om alla tidskrifter
dyker handlöst ner i dem
ögonen sörplar i sig information och debatter
nyheter briserar som handgranater
jag skisserar handlingsplaner
sedan läser jag romaner och poesi
och vattnar mitt förödda inre landskap.

Då lägger du din hand över min och säger:

“Nu vill jag läsa dig”.

Lena StaafLäs mer “Läsning”

Read more

Lena Staaf om hemtjänstens änglar och sex timmars arbetsdag

Hemtjänstänglar

Hej! Hallå! Vem var det som svepte förbi?
En kvinna med okuvlig energi
På väg ifrån Hjalmar och vidare till Greta
måste bara först efter adressen leta.

En rivstart med bilen, här tickar det sekunder,
stort ansvar, får inte begå någon blunder
snälla, ja du måste duscha, du blir ren och fin
Men varför har jag alltid Läs mer “Lena Staaf om hemtjänstens änglar och sex timmars arbetsdag”

Read more

Lena Staaf om att människorna måste sluta misshandla naturen och sig själva

Växternas akutmottagning

På akuten är det brått
ingen fikapaus vi fått
sällan tid för tröst
sjukaste går först.

Granen gråter kåda
där barkborren fått råda
vi plåstrar om dess skrumpna hud
granen suckar, rosslande ljud.

Blåklockan har slutat ringa
livstecken ses nästan inga
vi måste göra vad vi kan
nu ges dropp med varsam hand.

Björken den har Läs mer “Lena Staaf om att människorna måste sluta misshandla naturen och sig själva”

Read more

Lena Staaf om solidariteten som en ljusglimt i den grå skymningen

Virus

Virus kraschar den mänskliga hårddisken
kommunikationens filer
går ej att byta
rött ljus, återvändsgränder.

Han river i sitt grånande skägg
stryker över i almanackan
vattengympan, möten med PRO
trampar vatten i lägenheten.

Betraktar genom fönstret
fria fåglar över tömda gator
viker ihop tyngdtäcket
bröstet piper, drar efter andan.

Dörrsignaler måste vänta två minuter
tre matkassar och en Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som en ljusglimt i den grå skymningen”

Read more

Lena Staaf om solidariteten som vapnet mot tystnadskulturen på våra arbetsplatser

Tystnadskultur

På arbetsplatser med tystnadskultur
blir personalen som djur i bur
det som inte får sägas under dagen
sväljs ner och samlas och fräter i magen.

Jobbklimat som rötslam med tungmetaller i
ger tunghäfta och grogrund för angiveri
ett häftplåster på missnöjet, detta varande sår
med nytt svallkött för varje dag som går.

De stressade och utslitna där Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som vapnet mot tystnadskulturen på våra arbetsplatser”

Read more