Veckans dikt av Lena Staaf handlar om den dolda rasismen. Bild: Firentis / Pixabay.

Förstå

Vi vill gärna förstå varann
och det handlar inte om språk
fast du undrar varifrån jag kommer
och du ser ut som en fågelholk
när jag säger Motala
varifrån kommer du egentligen
säger du då
och jag säger att jag är född
och uppvuxen i Motala.

Det är säkert av välvilja
som du vill stryka med handen
över mitt barns ulliga hår
även om jag inte direkt
skulle kalla det ett övergrepp
så känns det ändå obehagligt
jag tycker att du
kunde skaffa dig ett husdjur
och klappa i stället.

Det är säkert av omtanke
som du föreslår att jag ska byta efternamn
så att jag kan bli kallad till intervju
för jobb som jag har utbildning till
och inte behöver fortsätta med skitjobbet
som visserligen är viktigt
och hur skulle det gå utan invandrarna
ingen som tar hand om det skitiga.

Du tittar lite vid sidan om mig
när du pratar om brottsligheten
och undrar om jag känner någon
som säljer knark
jag säger att det är såna som jag
som blir mest utsatta för brott
och att det är bråttom
att förbättra skolan och närpolisen.

Du och jag har inget direkt emot varandra
jag bjuder hem dig till mig
fast du är kanske rädd
för att besöka mitt område
jag kan komma hem till dig i stället
och då säger du att det blir bra
du får komma någon gång
längre fram när jag har tid.

—Lena Staaf

You May Also Like