Stark folklig solidaritet – Kuba och Haiti.

Haiti, Kuba och brottet att resa sig mot stormakternas förtryck

Cuba Support Group 220703

Cuba, Haiti, the Helms-Burton and the Crime of Insubordination

Översättning: Zoltan Tiroler

Folkliga protester på det plundrade Haiti pågår ständigt. Häromdagen krävde tusentals demonstranter att Jean-Paul Aristide, två gånger vald till president och två gånger störtad av USA, ska installeras som president på nytt i det krisande och fattiga landet.

Haiti blev det första fria landet i Latinamerika och Karibien, det första landet i världen som uppstod ur en slavrevolt och den näst äldsta republiken på Västra Halvklotet. Det haitiska folket störtade de franska kolonialisterna 1804, avskaffade slaveriet och förklarade sin självständighet.

Haiti blev det första fria landet i Latinamerika och Karibien, det första landet i världen som uppstod ur en slavrevolt och den näst äldsta republiken på Västra Halvklotet. Det haitiska folket störtade de franska kolonialisterna 1804, avskaffade slaveriet och förklarade sin självständighet.

Deras revolution var den värsta mardrömmen för kolonialmakterna med besittningar i Karibien. Spöket från upproret störde sömnen för slavägarna i många år.

De imperialistiska makterna införde en hård kulturell, ekonomisk och politisk blockad mot det nya Haiti för att hindra spridandet av dess exempel. Två årtionden senare, 1825, återvände franska krigsfartyg, blockerade den unga nationen och gav ett ultimatum: betala skadestånd eller drabbas av krig.

Frankrike krävde ersättning för tillgångar som konfiskerats av den haitiska revolutionen: 150 miljoner guld franc, ca 21 miljarder dollar i dagens penningvärde. Haiti skulle tvingas ersätta de franska plantageägarna för de egendomar och slavar dom dessa förlorat. För Haiti var det en obetalbar summa med tanke på dess ekonomi, förött av den franska blockaden och ett förödande krig. Men de “generösa” kolonialisternas erbjudande var ett sådant som “Haiti inte kunde säga nej till.”

Franska banker erbjöd lån för att kunna betala skadeståndet. Det medförde en dubbel skuld som, kombinerat med ränta, gjorde att det lilla landet förblödde under de 122 år som långivarna krävde.

Inte nog med det. New York Times berättar i en serie artiklar att när USA invaderade Haiti 1915 tog invasionstrupperna med sig statskassan från Nationalbanken och stal 500 000 dollar i guld som skeppades till en bank på Wall Street. USA ockuperade landet militärt, i enlighet med sin långvariga politik i regionen, och Haiti styrdes av en militär “prokonsul” från USA. I över tio år gick en fjärdedel av hela Haitis inkomster till USA:s National City Bank för att täcka utgifterna för “hjälpen från USA:s regering”, enligt artikeln i NYT.

KUBA

1959 var det en annan karibisk ö som trotsade USA och förklarade att det var det första fria territoriet i Amerika och vågade deklarera sitt beslut att bygga den första socialistiska nationen på Västra Halvklotet.

Brottet, ”olydnad”, krävde omedelbar handling från supermakten. Sedan dess har alla varianter av krig utlösts mot den upproriska ön men utan att ha nått sitt mål.

Som en fundamental del i planen att krossa själen och utrota det kubanska folket, införde USA en monstruös lag, känd som “the Law for Cuban Democratic Freedom and Solidarity”, också känd som Helms-Burtonlagen.

Vi hoppar över några skrämmande delar av Helms Burton Act och tittar på vad den planerar för Kubas framtid.

Vi tänker oss två hypotetiska möjligheter, omöjligt att föreställa sig för oss som har förtroende för det kubanska folkets mod.

Första alternativet: Den imperialistiska fienden och dess allierade ockuperar Kuba med sin militärmakt och inrättar en övergångsregering.

Andra alternativet: Besvikelse, missmod och desperation som sprids av fienden, leder till förräderi och Kuba ger upp.

Om något av dessa alternativ slår in; skulle då Kuba ha “fria och demokratiska val”?

Nej, övergångsregeringen, utsedd av ockupationsstyrkorna, skulle inte kalla till val förrän USA:s Kongress godkände det. USA:s president eller dennes prokonsul, utsedd för ändamålet, skulle avlägga rapport till USA:s Kongress var 6:e månad och berätta om framgångarna i övergångsprocessen på den ockuperade ön.

Hur länge skulle denna process vara? Hur länge skulle USA-trupper vara kvar i landet? Svaret på båda frågorna är “Vem vet”? (Läs gärna Helms-Burton lagen).  “Ingen av dessa USA-presidenter har kunnat besegra den segerrika kubanska revolutionen. Inte du heller”, på fotot av Trump.

Slutligen: efter vem vet hur många år skulle USA:s Kongress godkänna val. Men blockaden, skulle den avskaffas? Skulle den lyftas när slutet på Revolutionen tillkännagavs? Nej, det ingår inte i planen. Blockaden förblir intakt under övergångsperioden. Det som en järnskodd mekanism för att vidmakthålla pressen.

“Ingen av dessa USA-presidenter har kunnat besegra den segerrika kubanska revolutionen. Inte du heller”, på fotot av Trump.

När sedan en gång val hållits på det USA-ockuperade Kuba, med Revolutionen avlägsnad från makten, skulle ön få en president och regering i imperialismens smak. Frågan kvarstår: skulle blockaden lyftas? Svaret är “Nej”. Det är inte vad Helms-Burton anger.

Den nye kubanske “presidenten” skulle behöva bekräfta till USA:s Kongress att alla USA-medborgare som varit “tidigare ägare” till egendomar på ön hade kompenserats med det fulla värdet av alla tillgångar som nationaliserades eller konfiskerades i enlighet med de revolutionära lagarna och i enlighet med internationell rätt. De som skulle ersättas innefattar de kubaner som efter 1959 drog till USA och blev “Kuba-amerikaner.”

Enligt experter i USA uppgav dessa 1997 att “kompensationen” skulle hamna på ca 100 miljarder dollar. Imperiet har en lösning som skulle tillåta den kubanska regeringen att betala: lån från Valutafonden och banker i USA. Något som skulle skapa en ständigt ökande betalningsbörda med räntor och en ändlös spiral av plundring.

Kubaner, som haitier tidigare, skulle behöva betala en obetalbar skuld i många årtionden. Kubanerna skulle lämnas i händerna på sina bödlar, dessa som är beredda att suga varje droppe blod ur Kubas tillgångar.

“Brottet” olydnad är den största synd ett folk kan begå. Imperier förlåter aldrig rebeller. Det då ett uppror sår ett frö som kan spira många år senare.

Den haitiska revolutionen blev en grogrund för revolutioner. Straffet och grymheten från de koloniala herrarna kunde inte utradera exemplet. Inspirerade reste sig Vårt Amerika för att kämpa för sitt oberoende, gång på gång. Lika uthålligt som de modiga haitier som besegrade Napoleons bästa generaler under 1800-talets första år.

Cuba Support Group
220703

Cuba, Haiti, the Helms-Burton and the Crime of Insubordination

Artikeln också (4/7) publicerad på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida

You May Also Like