Det var ingen unik händelse att en beväpnad högermobb i torsdags rusade in i en kongressbyggnad – det unika var att det ägde rum i USA:s huvudstad Washington. Liknande aktioner har ägt rum vid åtskilliga tillfällen i en rad andra länder.
Ingen trodde väl att Washington kunde råka ut för detta, då det inte finns någon US-amerikansk ambassad där. Sådana kupper brukar dirigeras från USA:s ambassader, då de genomförs i Asien, Latinamerika och i Europa. Men nu fick USA smaka på denna beska medicin man brukar dela ut i länder vars styre USA:s regering är missnöjd med.
I augusti 1953 lät CIA och USA:s ambassad i Teheran betala tusentals kriminella och halvkriminella ur Teherans undre värld för att de skulle ge sig ut på gatorna för att kräva premiärministern Mohammad Mossadeqhs och regeringens avgång. Mossadeqh var demokrat och hade starkt folkligt stöd. Att hans regering nationaliserat Irans oljetillgångar hade lett till en ursinnig reaktion från det brittiska oljebolaget Anglo-Iranian Oil Company. Bolaget backades upp av Storbritanniens regering och även av USA som såg de privata bolagens oinskränkta kontroll av oljekällorna i området och möjligheten till gigantiska profiter som något av största strategiska vikt. USA:s ökända underrättelsetjänst CIA blev den ledande kraften bakom kuppen mot Mossadeqh, 1953. Genom en allians med shahen och iranska högerkrafter inom militären störtades Irans demokratiska regering. Mossadeqh dömdes till döden. Straffet omvandlades till livstids frihetsberövande. Hans utrikesminister Hossein Fatemi torterades svårt och avrättades 1954.
CIA:s operation leddes av Allen Dulles, som året därpå ledde den kontrarevolutionära blodiga kuppen i Guatemala, mot den demokratiske och reforminriktade presidenten Jacobo Arbenz. I Guatemala var det USA-bolaget United Fruit, ägare till enorma jordarealer, som såg sina intressen hotade.
1961 var Allen Dulles drivande bakom CIA:s invasionsförsök på Kuba. I detta fall enrollerades och beväpnades drygt tusen exilkubanska högerextremister med bakgrund i den överklass som genom revolutionen 1959 förlorat privilegier och rikedomar.
Efter det att Mossadeqhs regering och Irans demokrati avlägsnats kunde Storbritannien och USA åter få kontroll över Irans oljetillgångar. Liknande kupper har sedan dess följt i många syd- och mellanamerikanska stater, men även på andra håll.
Den US-amerikanska regeringen har ansett sig ha rätt att avsätta och tillsätta regeringar runt om i världen. Tidningen Los Angeles Times publicerade 2017 en artikel där man konstaterade att USA- vid inte mindre än 81 tillfällen från 1946 till år 2000 – på olika sätt har ingripit för att påverka valresultatet i andra länder. I Iran, Guatemala, Chile med flera länder har det handlat om regelrätta statskupper. Den USA-stödda kuppen i Indonesien 1965 ledde till att mellan 500 000 och en och en halv miljon mördades, men nämns aldrig av dem, Sveriges nuvarande regering inräknad, som i tid och otid hyllar USA som demokratiskt föredöme och försvarare av friheten.
Protesterna i omvärlden har ofta varit väldigt lama. Till och med från den svenska regeringen, tydligast i fallet med Bolivia i oktober 2019.
Nu har tydligen den dagen kommit då en US-amerikansk politisk ledare (läs: president Donald Trump) anser att samma regler kan gälla även i USA, det vill säga att det är okej att mobilisera en väpnad styrka och använda den för att ta eller behålla makten.
Stormningen av Kapitolium innebar inte att Donald Trump lyckades hindra Joe Biden från att tillsättas som president i USA. Det går naturligtvis inte att fastslå hur allvarliga avsikterna var. Men uppenbart är att det var en maktdemonstration från Donald Trump och hans anhängares sida, som hade kunnat få ännu allvarligare konsekvenser.
Trump har ända sedan han ställde upp som presidentkandidat arbetat mot målet att förföra och mobilisera de människor inom den vita arbetarklassen, vars vanmakt har växt i takt med att arbetstillfällen har försvunnit och deras reallöner sjunkit.
Visserligen har Donald Trump inte gjort mycket för att förändra arbetarnas villkor – tvärtom har många industrijobb fortsatt att försvinna. Och nationens penningstinna skikt, som Trump själv sedan födseln tillhört, har gynnats och blivit ännu rikare. Och Trumps mest betydande bas, det får man inte glömma, har varit välbeställda skikt, den högerkristna delen av medelklassen, rasister i alla läger och även stormrika människor med mycket makt. Men Trumps reaktionära och giftiga retorik, som pekat ut en del av arbetarklassen, invandrarna, som orsak till problemen i USA, har ändå bland ett ansenligt antal vita arbetare gått hem. Vi känner igen denna retorik från vårt eget land.
Det verkliga problemet är att USA allt mer har tappat konkurrenskraft i förhållande till andra länder, främst Kina, som inom allt fler områden konkurrerar ut USA:s industri. Allt fler industriprodukter måste USA importera från Kina, samtidigt som USA sjunker i näringskedjan och levererar jordbruksprodukter till Kina.
I ren desperation försöker USA dessutom hindra västeuropeiska länder att handla med Kina och Ryssland. Men den ledande industrinationen i Europa, Tyskland, vägrar följa USA:s order. Förbundskansler Angela Merkel gav före julhelgen klartecken för det kinesiska teknikföretaget Huawei att delta i konkurrensen om att bygga Tysklands G5-nät. Nyligen drev hon fram ett nytt handelsavtal med Kina för EU:s räkning. Något som USA har varit emot.
Intrånget i Kapitolium är ett tecken i tiden, och ett tecken på de växande ekonomiska klyftorna i USA. Landets försämrade konkurrenskraft inom allt fler områden ökar motsättningarna. Med en kraftigt försvagad arbetarrörelse och en ekonomi med allt större klyftor mellan den rikaste eliten och majoriteten av landets befolkning ligger vägen öppen för en fascistisk rörelse. Med en före detta president som ledare, så finns det all anledning att hissa varningsflagg.
Trumps beväpnade anhängare, som deltog i intrånget i kongressbyggnaden i Washington, är bara en del av alla dem som har svalt hans propagandafras Make America Great Again. De som deltog i stormningen och alla de som gillade den är naturligtvis fortfarande missnöjda över att deras “Il Duce” Donald Trump tvingas lämna posten som president. Precis som Donald Trump själv kommer de att vara ute efter revansch. Hotet mot demokratin i USA är inte över.
Svenska politiker och medier har en naiv inställningen till USA och dess politiska ledning och de accepterar okritiskt deras budskap. Trumps och hans följeslagares militanta agerande borde uppväcka en mer kritisk inställning till Washington.
Det finns en uppenbar risk att det vi nu har sett hända kommer att upprepas. Stormningen av den US-amerikanska kongressen har blottlagt den allt djupare krisen i det amerikanska samhället och de ökade politiska motsättningarna i USA.
Hans Foste Hjälte
