en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Vi ser på dem vi möter
som vi känner eller inte känner
ovänner eller vänner
betraktar dem genom våra glasögon
blir synade tillbaka
genom solkiga linser
har vi vår uppfattning klar
genom minnen och förförståelse
fackindelning, flack indelning
avdelning, avledning och sortering.
Men kanske vi inser
att även om vi putsar våra linser
så drunknar vi i felkällor… Läs mer “Griller med brillor”
Säg varifrån
kom han, vår son
har vi förtjänt
sån fin present?
Med lockigt hår
och mjuka tår
ett gurgelskratt
en riktig skatt.
Men pappa slog
och skrattet dog
och huvet höll
fastän jag föll.
Och myror fanns
i brallan hans
en oro svår
vår pojke får.
En skola dryg
med tunt betyg
svårt hitta kneg
för att … Läs mer “En i statistiken”
Ditt sexåriga tandgluggsleende
när du dukar med
pinngaffel, fjäderkniv och barkfat
på släta stenbumlingen.
Serverar granskott, blåbär och ängssyra.
Trollet bor under rotvältan.
Jag tänker på att i framtiden
är det kanske inte fantasi
utan verklighet
hur vi kommer att leva.
—Lena Staaf… Läs mer “Måltiden”
eFOLKET har glädjen att härmed kunna inleda publicering av dikter skrivna av Mats Hammarlund. Bland andra Dala-demokraten och flera fackförbundstidningar har tidigare publicerat hans texter, som alltid är präglade av humanism och sprungna ur den genuina arbetarrörelsens rättvisepatos och lugna tillförsikt.
ger ditt öra
tid att höra
fåglars sång
vakna utsövd
känna luft
som grodor andas
se … Läs mer “Mats Hammarlunds tankar om vardag och klasskamp”
Jag ligger på sängen för eftermiddagsvilan.
Korsordet som avkoppling.
Grinig bakgrund? Sex bokstäver. Slutar på E G.
Javisst – SURDEG.
Jag känner mig ganska nöjd.
Korsordstemat är “Tvetydigt”
Man måste tänka “utanför boxen”, som det heter.
En duns mot fönstret. Bara en lätt duns.
Nä – inte nu igen!
Det händer att fåglar flyger in i speglingen.
Ett … Läs mer “Nature morte”
Du rullar dina vädjande ord
mot mig i snårskogens väglösa land
En glänsande kula når fram till slut
och raserar mitt mödosamt byggda torn
av motstånd
Så drar du dig tillbaka
och dina ord dunstar bort som såpbubblor
här sitter jag nu
mitt i vrakspillrorna
—Lena Staaf… Läs mer “Spela kula”
En dikt till dagens och morgondagens namnsdagsbarn som är Rosita och Aurora.
Nykterhetsrörelsen darrar för det är vecka 27
Då undrar kanske någon, vad står på just nu?
Visst är törsten större en solig sommardag
Och visst myllrar det i parkerna bland mången dryckeslag
Men hämta din kalender så ska du nog få se
Vad som har bestämts … Läs mer “Dikt: Rosita och Aurora”
Nu är,
det nog!
Nu lägger jag mig ner,
som en katt,
med tassen över ögonen
Och när,
jag vaknar,
igen
Ska våra åldringar kunna,
gå ut och spela boule,
igen
—Linus Bouvin… Läs mer “Nog nu!”
Går till brevlådan
Tar förväntansfullt hand om alla tidskrifter
dyker handlöst ner i dem
ögonen sörplar i sig information och debatter
nyheter briserar som handgranater
jag skisserar handlingsplaner
sedan läser jag romaner och poesi
och vattnar mitt förödda inre landskap.
Då lägger du din hand över min och säger:
“Nu vill jag läsa dig”.
—Lena Staaf… Läs mer “Läsning”
När de drar i henne från varsitt håll
lossnar huden som en trasig skjorta
kroppen krackelerar
armen åt vänster och benet åt höger
ansiktet ihopskrynklat
mån om att inte visa vad hon känner
när de kräver att hon ska älska
just den eller den föräldern mest.
Inom sig har hon skrinet
med kärleken till båda
ihoptrasslad och omöjlig … Läs mer “Trasdockan”
Vi sökte klarhet
genom instruktioner
definitioner
uppspaltningar
och avgränsningar.
Men frågorna komplicerades
fördunklades
och rörde sig
ännu längre bort
från det exakta.
Inte förrän vi tog
fantasin till hjälp
och sprängde gränserna
närmade vi oss
en slags klarhet.
—Lena Staaf… Läs mer “Klarhet”
Kvällning
Dröjer ännu till solen gör sorti
Matlådan har förpassats till skafferiet
Grillen har matats med kol
Abborren har dragits ur stilla vatten
Katterna ligger i soldränkt gräs
Barnens skrik bryter igenom vattenspridarens strålar
Och man funderar på
Varför skatorna har ihjäl sina egna
—Linus Bouvin… Läs mer “Dikt: Absurditet”
Han svepte manteln över sitt ansikte och skrek:
“Nej, för guds skull,
kom inte för nära
då tvingas jag,
ju se på mig själv!”
—Linus Bouvin… Läs mer “Dikt: Spegelbild”
Ett osynligt skydd emellan
dig och mig kom inte
för nära.
Du vet i dessa tider
ost toalettpapper handsprit handkräm fryst broccoli
kan man inte vara nog försiktig.
Jag spritar mina händer
i förhoppning om att det räcker
vem kan veta egentligen.
Eller plasthandskar rättare sagt, över stickade
vi är lager på lager skydd
och avvisande.
Så många … Läs mer “En butiksdikt i coronatider”
Beskjuten,
sårad,
och på väg ner,
är min luftballong.
Väl i luften,
ser man,
hur fåglarna ser ut.
Och man vill,
ner i dyn igen.
Där dom ser,
så trevliga ut,
på håll
—Linus Bouvin… Läs mer “Dikt: Ner på jorden”
Sida efter sida,
har jag rivit,
ur mitt block.
Några har hamnat,
på väggen,
många,
på golvet.
Väggen gapar med sina tomma hål,
hål som säger att universum är oändligt.
Förr skrämde den mig,
till att nästan gå in i den.
Men det var innan jag upptäckte golvet.
Idag,
ligger jag förnöjsam,
över mina pappersbitar.
Och lyssnar på … Läs mer “Dikt: Insikter”
VANDRINGSVISA
Så gå vi hän att girigt bunkra
inför vår ganska snara död,
i buteljerat vatten drunkna
och stupa på ett berg av bröd.
Så gå vi hän att hamstra pasta
på vägen till vår slutstation.
Där vänta dödens långa fasta
så likblek som en makaron.
Så självförglömmande och tapper
som jordens salt och världens ljus
med häcken … Läs mer “VANDRINGSVISA”
Auschwitz
Seyfo
Srebrenitza
Rwanda
Nanking
Kampuchea
Ukrania
Darfur
Namn av ondska
Att aldrig glömma
Folkhatets symboler
Grymhetens utropstecken
Folkförförelsens hantverk
Hatets kolportörer
Intoleransens konsekvens
Aldrig mer
Aldrig mer
Aldrig mer
Aldrig mer
–Dikt av: Ingemar E. L. Göransson
Förintelsens minnesdag uppmärksammas den 27 januari och är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma… Läs mer “Förintelsens minnesdag – 27 januari”Munnen öppnades,
flamingon var en skarv
Besviket vände han,
på klacken
och gick hemåt,
med slokade öron.… Läs mer “Misstolkning”
När du log så brett att du avslöjade att du spanat in mig i smyg, förstod jag att jag i dig skulle investera. Jag fick dina läppar att skratta. Med mina öron smekte jag dina ömma bekymmer. När jag tvättade din dammiga dag med mina ögon, gav du mig dina. Men nu ligger dina läppar raka, och dina … Läs mer “Hjärtats skyttegrav”
Jag såg på dig och såg en människa
Dina ögon såg in i mina
Vi satt vid samma bord
Människor i värld i kaos
Dina händer var lika mina
Då du sökte mina för trygghet
Där vi var vid samma bord
När ondskan steg över tröskeln
Vi kom från samma jord
Samma klot i universum
Här på Vintergatan … Läs mer “VID SAMMA BORD PÅ SAMMA JORD”
Ett häftigt ryck,
och bordsbenet är borta.
Plötsligt får jag äta min yoghurt,
direkt från bordet.
Inte nog med det:
Små regndroppar sticker mig,
retsamt över hjässa och rygg
och fnissar medan jag,
slickar i mig min egen förnedring.
Halvvägs igenom min måltid,
inser jag att det är oktober,
och att hösten bara börjat.
Men höstregnet späs inte … Läs mer “Dikt: Järnvilja”
Valstugorna på torget står tomma.
Valet är gjort.
Det kokta fläsket är stekt.
Det luktar vidbränt.
Det osar hett.
Eller är det katt?
Har det kommit en katt bland hermelinerna?
Man hittar varken ut eller in i labyrinten.
Allt blir skenbart
Höger blir vänster.
Rättvänt blir fel.
Felvänt blir rätt.
Centrum till höger.
Hur hittar man rätt i … Läs mer “Beslutsångest”
FÖLL FRÅN DINA LÄPPAR ETT TAL
– UTAN DITT VAL
ORD SOM KÄPPAR KANSKE LIVSMODET STAL
– MEN DET GÅR ÖVER …
VARANDRA VI BEHÖVER
– BEHÖVER I SORGEN ÖVER VÅR NÄSTA
ETT MINNE VID PANNAN FÄSTA
– FÄSTA ETT MINNE
KAN VARA SÅ MYCKET …
VI SJUNGER PÅ DET STYCKET – ATT GLÄDJE GÅR ATT DELA
Med sitt högra öga ser Han dörren till garderoben
som håller på att sprängas loss från sin ram
Den av åren byggda stapeln har nu börjat bågna
och trycker sig skoningslöst rakt in i rummet,
ut från sin gömma
Ifall fåglar befunnit sig i rummet
skulle dom flugit dit drömmar och
illusioner vanligen flyr
Men Han vet att … Läs mer “Nalkande flodvåg”
Horisontens herde,
ej synas till
utan käpp och budord
mina fötter står still
Fastkörd på en åker,
men också på ett hav,
står jag och väntar
på den stig han mig gav
Och nu när jag står
i mitt dike kvar,
vet jag att min herde,
någon annan bar
Med tiden som enda sällskap,
jag står bakom min … Läs mer “Den försvunna herden”
En välbekant droppe,
faller på min näsa.
Smaken av den får mina hälar,
att liksom resa sig av sig själva.
Plötsligt står inte en väntplats,
utan ett färdmedel framför mig!
Mina vänner har klivit upp ur sina hålor,
och står nu runtom mig med tänderna blottade.
Mina prestationer och förmågor glittrar på plakaten,
