Aftonbladets hänförde testförare Glenn Lindberg. Avfotograferat från dataskärmen.

70 000 kronor i skatterabatt för en leksaksbil

Jag har hela tiden varit kluven till det här med skatterabatt för elbilar.

Det kanske är bra för miljön med elbilar, men jag är inte helt övertygad, och att man därför vill “stimulera” köp av elbil genom skatterabatt, men även låg fordonsskatt.

Samtidigt är det främst de som har mycket pengar som har råd att köpa dyra elbilar, som ofta ligger i prisklass från en halv miljon och uppåt. En del kostar en bra bit över en miljon.

De som har råd att köpa så dyra bilar skulle nog köpa ändå utan skattesubvention. Alltså en form av statligt bidrag, samtidigt som det pratas i andra sammanhang om att det är “dåligt” med bidrag för det motverkar “arbetslinjen”.

Nu läser jag i Aftonbladet 7 juni en test av BMW i4 M50. Det är Glenn Lindberg som har testat nya eldrivna sportbilen BMW i4 som har “sportglädje i överflöd”.

Bilen har så mycket sportglädje “att det är lätt hänt att hastighetsbegränsningar överskrids (whoops)”.

“Det är mycket attityd. Men så är också eldrivna i4 M50 bland det sportigaste BMW har i sitt stall, 0-100 kilometer i timmen går på 3,9 sekunder”, skriver Aftonbladets adrenalinstinne testförare Glenn Lindberg.

Han fortsätter:

“Jag hittar en knapp det står ‘sport’ på mellan stolarna. Klick! Instrumentbrädan blir röd, drivlinan skärpt, och när gasen trampas fullt suger alla fyra hjulen fast i asfalten likt magneter. Det går fort och fyra sekunder (3,9 sekunder. Min anmärkning) är underbart men kort, jag håller med herr Uggla! Alldeles för kort”

En problem med elbilar är att de går så tyst att man inte hör något motorljud. Ska man imponera på omgivningen ska det naturligtvis låta rejält när man kommer farande i sin sportbil.

Ungefär som om ett stort och farligt rytande lejon bara lät som en liten kattunge.

Det har man löst genom att bilen är utrustad med ett “konstgjort motorljud” som man kan välja att ha påkopplat eller inte.

“Här finns kraft och körglädje i överflöd – och vore det inte för de knappa utrymmena hade betyget blivit topp. Jag viker mig in i baksätet, insteget är inte det bästa … Detta är ingen familjebil. Ryggstödet är närmast vertikalt och sittpositionen låg, men trots det tar huvudet i taket. Känslan är klaustrofobisk”.

För mig känns det minst sagt “knepigt” att man får skatterabatt för sådana här leksaksbilar.

Några lästips om vad jag skrivit tidigare om våran “heliga ko”:

Rolf Waltersson

Liknande artiklar