Bilder på Azov-signaturer på regementsmärkena. Bild från The Postil Magazine.

Vägen till kriget i Ukraina

Den schweiziska översten och underrättelseofficeren Jacques Baud, som bland annat arbetat som policychef för FN:s fredsoperationer och dessutom haft uppdrag åt Nato har nyligen publicerat en text som ger en bakgrund till kriget i Ukraina.

Det finns alltid förklaringar till varför konflikter uppstår mellan länder och varför en del av dessa konflikter sedan leder till krig. När man försöker förklara bakgrunden till krig betyder det naturligtvis inte att man försvarar angriparna, det vill säga det land och den politiska ledning som fattar beslut om att anfalla ett annat land.

Så gott som alla makter som startar ett krig – det vill säga angriper en annan stat med militära medel – försöker naturligtvis urskulda sitt angrepp med olika typer av argument att det handlar om att skydda en del av den ena befolkningen eller någon grupp av befolkningen i det angripna landet. Så har USA motiverat sina krig under de senaste decennierna i Europa, Nordafrika. Väst- och Centralasien – som dessutom i hög utsträckning handlat om bombningar som krävt stora offer hos civilbefolkningen.

Detsamma gör nu Ryssland, som hänvisar för det förtryck som en del av den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina har utsatts för. Självklart ger detta dock inte Ryssland rätt att starta ett krig. Men om det är rätt att den rysktalande befolkningen har utsatts för våld och övergrepp från den Ukrainska militärmakten mot delar av befolkningen i östra Ukraina så utgör det en förklaring till Rysslands agerande – dock inget försvar för angreppskriget. Det kan också visa på hur konflikten kunde ha lösts för att undgå ett krig och hur en fredlig lösning kan bli möjlig.

Jachues Baud ger i inledningen på sin text en bakgrund till konflikten i Ukraina:

“Problemet är inte att få veta vem som har rätt i denna konflikt, utan att ifrågasätta hur våra ledare fattar sina beslut…

Vi kan naturligtvis beklaga och fördöma den ryska attacken. Men vi (det vill säga: USA, Frankrike och Europeiska unionen) har skapat förutsättningarna för att en konflikt ska kunna bryta ut. Vi visar medkänsla för det ukrainska folket och de två miljoner flyktingarna. Det är bra. Men om vi hade haft ett mått av medlidande för samma antal flyktingar från den ukrainska befolkningen i Donbass som massakrerades av sin egen regering och som sökt skydd i Ryssland i åtta år, hade förmodligen inget av detta hänt.

Tabell: Civila offer orsakade av aktiva fientligheter 2018-2021, per territorium.

A B C D E
2018 128 27 7 162 41.9
2019 85 18 2 105 35.2
2020 61 9 0 70 33.3
2021 36 8 0 44 37.1
Total 310 62 9 381
Per cent 81.4 16.3 2.3 100.0
  • Column A: I territorium som kontrolleras av de självutnämnda “republikerna”
  • Column B: På regeringskontrollerat territorium
  • Column C: I “ingenmansland”
  • Column D: Totalt
  • Column E: Minskning, jämförelse mot föreg. år i procent

Som vi kan se var mer än 80 % av offren i Donbass resultatet av den ukrainska arméns beskjutning. I åratal förblev västvärlden tyst om massakern på rysktalande ukrainare av regeringen i Kiev, utan att någonsin försöka utöva påtryckningar på Kiev. Det är denna tystnad som tvingade den ryska sidan att agera. [Källa: “Konfliktrelaterade civila offer,” United Nations Human Rights Monitoring Mission in Ukraine.]

Om termen “folkmord” gäller de övergrepp som människorna i Donbass utsätts för är en öppen fråga. Termen är i allmänhet reserverad för fall av större omfattning (Förintelse, etc.). Men den definition som folkmordskonventionen ger är förmodligen tillräckligt bred för att gälla detta fall. Juridiska forskare kommer att förstå detta…

Helt klart har denna konflikt lett oss in i hysteri. Sanktioner verkar ha blivit det föredragna verktyget för vår utrikespolitik. Om vi hade insisterat på att Ukraina skulle följa Minskavtalen, som vi hade förhandlat fram och godkänt, skulle inget av detta ha hänt. Vladimir Putins fördömande är också vårt. Det är ingen idé att gnälla efteråt – vi borde ha agerat tidigare…

Europeiska unionen kunde inte främja genomförandet av Minsk-avtalen – tvärtom, den reagerade inte när Ukraina bombade sin egen befolkning i Donbass,” skriver Jachues Baud.

Hans Foste Hjälte

Hela Jachues Bauds text finns publicerad på Kosmopolitiskt:

You May Also Like