Artkelförfattaren Göte Kildén är pensionerad metallarbetare, och var under många år gruppordförande på Volvo-lastvagnar i Göteborg. Han var en central aktivist i Facklig Opposition på Volvo och är sedan mer än fem decennier medlem i den organisation som idag heter Socialistisk Politik.
Äntligen! Här skriver Frida Stranne i Aftonbladet nära nog ord för ord vad jag själv tänkt alltsedan Rysslands vettlösa invasion av Ukraina den 24 februari. Hon är en forskare som borrat sig ner i frågor som rör både hoten mot amerikansk demokrati och hur detta sedan hänger ihop med USA:s alla förfärande krig.
För min egen del har jag uppfattningen att vi kan se minst tre krig som rör Ukraina, en statsbildning vilken historiskt haft flytande gränser. Namnen på kartor innebar inte att vi hade egna verkliga statsbildningar vare sig under de många hundra åren från 1600- talet när landet styrdes av tsarer i Moskva eller under stalintidens alla mörka år när ännu mer styrdes med järnhand från just Rysslands huvudstad. Först efter Sovjetunionens kollaps 1992 går det en tala om en verklig modern ukrainsk statsbildning.
Där har vi för det första sett ett lågintensivt krig mellan separatister från landets omkring tio miljoner ukrainaryssar, mest från Donbass. Och vi har sett den moderna statsbildningen Ukraina och alla de regeringar, vilka USA (och inte minst Carl Bildt ) var med och sjösatte efter det våldsamma störtandet av den korrupte presidenten Viktor Janukovytj 2104.
I minnet ska vi ha att Donbass alltid dominerats av ryssar eller ukrainaryssar. Det var först under sent 1800-tal och 1900-talet som området industrialiserades och koldammet fick luften att svartna samtidigt som bara stålverkens taggiga silhuetter kunde skönjas i horisonten. Det var först då regionen fick en större befolkningstäthet. Tidigare var det mycket glest befolkat, bland annat med så kallade “stäpptatarer”. Området har aldrig varit ett växthus för ukrainsk nationalism. Den snabba och omfattande industrialiseringen innebar i stället att miljoner ryssar kom till området.
Den historiskt mycket gamla ukrainska nationalismen, vilken fick luft under vingarna samtidigt med “nationaliseringen” i stort av befolkningarna i alla europeiska stater under 1800-talet, har haft sitt utbredningsområde mer åt de centrala och västliga delarna i det som är dagens Ukraina. Inte minst i de områden av “Galicien och Volynien” som efter nazisternas nederlag i Andra världskriget fördes över till det då sovjetiska Ukraina. I Sverige förknippar vi området med Lviv, den stora staden i det gamla Galicien där så mycket som omkring en fjärdedel av befolkningen var judar. Tyska ockupationsstyrkor tillsammans med ukrainska nationalister likviderade under krigsåren de flesta av dessa judar. Ett svart minne ingen får glömma! Under stalintiden flyttades sedan många ryssar in till både Lviv och Kyiv.
Under de åtta åren efter Maidan och Janukovytjs panikflykt till Ryssland har vi sedan sett att Ryssland, efter att ha gett militärt stöd åt utbrytarrepublikerna i Donbass samt i ett blixtkrig med “gröna gubbar” ha annekterat Krim, understött ett lågintensivt krig med frusna ställningar vid fronterna.
Under dessa år har NATO med sina allierade systematiskt reorganiserat och utbildat den ukrainska militären. Carl Bildt var för övrigt en nyckelspelare när man beslöt sig för att ge den nya förminskade ukrainska staten rejält starka militära muskler i form av moderna vapen och vapensystem. Svenska officerare har också medverkat i att utbilda landets militär i NATO:s taktiska och strategiska system. För det mesta helt ur sikte för oss vanliga svenskar.
Innan vi i Sverige fick den berömda debatten om gåvan med “pansarskott” till Ukraina hade svenska avancerade robotsystem, att använda i närstrid mot pansar och flyg, också i skymundan exporterats till landet, men då via Storbritannien.
Ukrainas militär byggdes under denna tid upp dels för att kunna försvara landet mot rysk imperialism men också med det alltmer uttalade målet att militärt återerövra Donbass och Krim. Hela tiden med NATO i flåsande i ryggen. Samtidigt var de olika regeringar vilka styrde den decimerade ukrainska statsbildningen helt ointresserade av att lösa den nationella frågan med de tio miljoner ukrainaryssarna, vilka inte alls, eller bara delvis, ville ingå i den nya statsbildningen som skapades efter Maidan. På Balkan löstes ett liknande problem med att albaner i provinsen Kosovo fick hjälp av USA med att annektera en del av Serbien så att de kunde utropa en egen stat …
Eftersom Ryssland här, i Ukraina, var med på andra sidan skedde nu det motsatta. Utbrytarrepublikerna måste återerövras militärt.
Bilden som illustrerar denna min egen kommentar när det gäller bakgrunden till Strannes suveräna text är hämtat från inflytelserika Financial Times 2015. Tidningen såg Bildt som en av de hökar i Europa som under skyttelflyg mellan Stockholm och Ukraina verkade för att förbereda Kyiev på ett krig med Ryssland.
Så fick vi då Rysslands vettlösa invasion och bombanfall mot Ukraina. Egentligen ett andra krig.
Invasionen var vettlös därför att en trovärdig rysk regering skulle kunna ha använt helt andra sätt för att vända stämningarna i Europa och världen till sin fördel. Vända sig till oss vanliga människor i väst och förklara för oss via sin medier varför det faktiskt finns en del verkliga grunder till att många människor i Donbass och på Krim bara känner liten eller ingen alls hemhörighet i den ukrainska staten med dess extrema nationalism. Nu leder Putin en repressiv auktoritär stat som håller på att växa över i en ren diktatur. Hans närmaste krets medarbetare och rådgivare har alla sin bakgrund och sitt sätt att tänka, sina ideologier, hämtade från Rysslands säkerhetstjänster och militära hierarkier.
Det vettlösa innebär att många ryssar, ukrainaryssar och ukrainare i stort dör och kommer att dö. Tiotusentals soldater har redan dött på bägge sidor! Miljoner är på flykt. Både till Europa och till Ryssland. Insatserna från Väst stegras också hela tiden. Alltmer slagkraftiga och till en del offensiva vapen och vapensystem levereras i en strid ström.
Alla NATO-länder, liksom Sverige, genomför nu Trumps krav på att ta minst två procent av sin BNP till militären. I Sveriges fall vad jag läser kanske 7-8 procent av hela vår budget! Där försvann miljarderna som var tänkta för vården.
Representanter för USA:s och Storbritanniens regeringar talar allt tydligare om “att destabilisera” Rysslands militära förmåga överhuvudtaget.
Vare sig vi vill det eller inte, och vare sig vi ser det eller inte, är detta andra krig på väg att växa över i ett tredje mycket mer dramatiskt krig än de två förra. Helt enkelt ett krig mellan Ryssland och NATO. Där Sverige kommer att vara en del av NATO.
Vad skulle då vi ha för situation att ta ställning till? Vi lever redan med upptakten till detta krig där Sverige redan nu är med på den ena stridande sidan. De flesta människor vet inte hur de ska orientera sig inför denna omvälvning.
Desinformationen om det som verkligen händer i Ukraina och varför det kanske gör det är i svenska medier, på samma sätt som i alla andra västländer, nära nog total. EU har dessutom infört krigslagar och portat oss från att ens kunna läsa eller se vad ryska medier skriver eller vill visa. Alla stora ryska medier är helt förbjudna i hela EU-området. Det är därför Frida Stranne gör mig hjärtans glad när hon så komplett desarmerar all den krigspropaganda staten trycker i oss med hjälp av det mesta i all riksmedia.
Detta därför att i detta tredje krig, eller i den upprustning som pågår, finns det ingen anledning för vanliga arbetande människor vare sig i Ryssland, Europa eller USA att delta. Det är inte “vårt krig”. Det är inte “vår sak”. Svenska soldater och svenska vapen ska inte finnas med i detta krig.
Vi ska varken sig sitta vid ryssarnas eller amerikanarnas lägereldar.
Vi måste på samma sätt som när Europas radikala socialister och krigsmotståndare vände sig mot Första världskrigets vanvett nu säga att detta är nog! Vi vägrar vända vapen mot människor som inte gjort oss något ont. Vi vänder oss mot ett medlemskap i NATO. Detta tredje krig drivs fram av stormrika eliter, kapitalistiska reaktionära klaner i både Ryssland. Ukraina och i NATO-länderna. Det är ägarna till deras (och våra) vapensmedjor som jublar högt för varje upptrappning i kriget.
Vi måste helt enkelt göra allt för att vi inte över en natt helt plötsligt får uppleva hur “taktiska kärnvapen” sätts in i detta krig. Kanske från Ryssland om NATO angriper landets territoriella områden och sedan med samma svar från NATO. Var är vi då? Misstag kan också ske ske på bägge sidor. Vi hamnar helt enkelt i ett helvete på jorden som kan växa över i ett tredje världskrig…
Det är svårt att som en äldre och nog så svårt sjuk man att här brösta upp sig lite och mana till ett antimilitaristiskt motstånd. Jag som knappt orkar lyfta en spade. Men det här vill jag ändå skriva. Jag är nyss hemkommen från ett sjukhusbesök som varat i fjorton dagar. Hela tiden har jag i sängen, eller vid ett bord vid fönstret där jag sett ut över E6:ans sjuttiotusen bilar per dygn, funderat över dessa tre krig och nu när jag är hemma kan jag med tillgång till min dator äntligen få ner mina tankar. Strannes strama och mördande analys av medias roll som marionetter för de rika fick till sist fart på mig. Tack för det Frida!
Göte Kildén
