Situationen på Nya Karolinska – en följd av nyliberal lekstuga, sedan lång tid tillbaka

Gigantiska uppsägningar av sjukvårdspersonal. Privatiseringarna inleddes redan för 30 år sedan. Ett av världens dyraste sjukhus någonsin. De privata aktörerna har gjort gigantiska vinster.

De senaste dagarna har vi kunnat läsa om massuppsägningar av undersköterskor och läkare på Karolinska sjukhuset. 250 läkartjänster och 350 underskötersketjänster ska bort. Tidigare i år var det massuppsägningar av administrativ personal. Sjuksköterskorna “klarade sig” den här gången men kommer att påverkas genom att de kommer att få utföra flera av undersköterskornas arbetsuppgifter.

Kritiken från personalen är massiv då patientsäkerheten blir ännu mer hotad och personalens arbetssituation ytterligare pressad. Fackföreningar och oppositionspolitiker rasar över ännu ett gigantiskt haveri på Nya Karolinska. Samtidigt har antalet chefer ökat med 30 procent på sjukhuset.

Men moderaterna i Stockholmsregionen anser att kostymen måste anpassas till verkligheten då ekonomin kräver det. Allianskollegorna tillsammans med Miljöpartiet håller med om att skatten inte behöver höjas.

Men det är så mycket mer än uppsägningarna som har fungerat uselt i samband med att planerna på bygget av Nya Karolinska sjösattes och det mesta hänger ihop. Det går faktiskt att spåra logiken bakom alla haverier åtminstone 30 år tillbaka i tiden även om det då naturligtvis var omöjligt att specifikt förutse vad som komma skulle med Nya Karolinska.

Stockholm läns landsting – värsting under lång tid

I Stockholms läns landsting (numera Region Stockholm) inleddes åren runt 1990 en dragkamp mellan två politiska ideal om hur hälso- och sjukvårdspolitiken skulle styras. Den ena, som Moderaterna drev, var att öppna upp för privata alternativ. Den andra som Socialdemokraterna drev var att upprätta interna marknader men utan privatisering.

Det var ungefär vid den här tidpunkten som styrmodellen New Public Management hade börjat äta sig in i huvudet på politiker av olika kulörer, och som entusiastiskt understöddes av kommunala toppbyråkrater och föreläsande konsulter som såg att “här kan vi göra pengar”.

Även om det vid den tiden fanns märkbara skillnader mellan S och M så var de bådas linjer väl förenliga med den marknadsliberala och företagsinspirerade approach som NPM utgjorde med en ganska stor minsta gemensam nämnare.

Under det socialdemokratiska styret 1988-1991 infördes en beställare- och utföraremodell mellan olika enheter inom landstinget – i praktiken marknadsrelationer inom ett sjukhus. Även de borgerliga partierna stod bakom den nya inriktningen men det skulle senare visa sig att de hade en mer långtgående agenda.

När de borgerliga vann majoritet i valet 1991 var det primära att skapa en marknad för sjukvård utanför landstinget. De borgerliga erbjöd och uppmuntrade alla verksamheter inom hälso- och sjukvården att bli egna företag i form av bolag, stiftelser eller kooperativ. Det yttersta syftet var att stegvis lösa upp gränsen mellan offentligt styrd sjukvård och privat näringsverksamhet på området. Socialdemokraterna och borgarna turades sedan om att byta makten och fortsatte då att lägga tyngdpunkten på sina egna prioriterade modeller.

Men även om Socialdemokraterna hade en annan agenda än de borgerliga framkom det ganska klart att de inte hade någon egentlig vilja att ens försöka ta tillbaka det som privatiserats eller ens delar av det.

Moderaterna i Stockholm hade alltså länge varit en ideologisk spjutspets för privata vinstintressen inom hälso- och sjukvården. Tio år efter att anden släppts ur flaskan privatiserades S:t Görans Sjukhus på Kungsholmen.

Efter valet 2006 tryckte Moderaterna ner gaspedalen

Det var efter valet 2006 som den stora privatiseringsrevolutionen infördes – med “vårdval” och fri etableringsrätt för privata vårdcentraler. Offentliga vårdcentraler reades även ut. Exempelvis fick några läkare köpa vårdcentralen Serafen för 700 000 kronor. Senare såldes läkarna den vidare för 20 miljoner till vårdkoncernen Capio.

Huvudarkitekten bakom “valfrihetsreformen” var det moderata sjukvårdsborgarrådet Filippa Reinfeldt. Hennes nyliberala agenda att på kort tid med avknoppningar, utförsäljningar av sjukvårdsenheter till kraftigt underpris, långtgående privatiseringar av enheter inom sjukhusvården samt vårdvalssystem och fri etableringsrätt inom primärvården är helt unikt i världsmåttstock.

Inte minst vårdvalssystemet visade väldigt konkret vilka klassintressen Moderaterna företräder. Privata vårdföretag kunde öppna vårdcentraler var helst de önskade och där göra stora vinster, till stor del beroende på att ersättningssystemet från Landstinget till vårdcentralerna baserades på antal besök. Det gynnade privata vårdcentraler i socioekonomiskt starka områden med friskare patienter, exempelvis på Östermalm, och misskrediterade patienter med en mer komplex hälso- och sjukdomsbild i mer socialt utsatta bostadsområden, som i Tensta och Rinkeby.

Bygget av sjukhuset kassako för privata

I den här vevan beslutade den borgerliga landstingsmajoriteten att vid byggandet av Nya Karolinska skulle finansieringsmodellen offentlig-privat samverkan, OPS, tillämpas. Starka varningar om det ekonomiskt riskabla med att använda det kostnadsdrivande OPS ignorerades av de ideologiskt förblindade Moderaterna. De merkostnader som följer näst intill med automatik med denna modell går som stora vinster rakt ner i fickorna till anlitade privata aktörer.

Det skulle också komma att visa sig att Nya Karolinska har blivit ett av världens dyraste sjukhus någonsin. Den totala kostnaden uppgår till 57 miljarder kronor. Och inte bara det; sjukhuset har blivit världens 13:e dyraste byggnad alla kategorier. Samtidigt som uppsägningspiskan viner över personalen kan det noteras att kostnaden enbart för konsten i anslutning till den maffiga entrén på sjukhuset hamnade på 118 miljoner kronor.

Konsulter slog sönder vården

Men det skulle faktiskt bli ännu mycket värre då hela organisationen av sjukvården på Karolinska kastades på sophögen och ersattes av en modell som skapats av det internationella vårdkapitalet.

Nya Karolinska har alltså inte uppstått utifrån en analys av vårdbehov eller sjukvårdsplanering. Den uppgiften överlämnades i stället till privatiseringssyftande konsulter från Boston Consulting Group, BCG, och modellen gick under namnet “värdebaserad vård”. Ungtuppar som precis utexaminerats från Handelshögskolan sattes att upplysa erfarna läkare och sjuksköterskor om vad som gällde och hur sjukvården skulle bedrivas.

Konsultföretaget BCG inhöstade 2011–2017 en kvarts miljard kronor från skattebetalarna – 80 procent av detta belopp saknar fakturaunderlag. I genomsnitt har BCG tagit ut 700 000 kronor i månaden för varje konsult och uppgett att var och en arbetat 13 timmar per dag, vilket de ansvariga på sjukhuset inte ifrågasatte.

Jäv och skyddande av anhöriga

Till saken hör att personer som haft stark anknytning till Boston Consulting Group gick över till Karolinska. Bland annat var det den tidigare BCG-konsulten Andreas Ringman Uggla, som blev produktionsdirektör på sjukhuset, som var nyckelpersonen när bolaget vann upphandlingen om värdebaserad vård. Han har också stått som fakturareferens för BCG:s mångmiljonbelopp.

Det är inte nog med det: Moderaten Irene Svenonius, högsta ansvarig politiker för sjukvården i regionen, satte stopp för en granskning av upphandlingarna när hennes make Jan Svenonius var upphandlingschef. Det här och allt annat med Nya Karolinska kanske borde ha inneburit att hennes politiska karriär vore över åtminstone på en topposition. Men partiledaren Ulf Kristersson belönade henne med en plats i partistyrelsen där hon utsågs till sjukvårdspolitisk talesperson inför valet 2018.

I granskningen av Nya Karolinska är det viktigt att framhålla DN-journalisterna Anna Gustafsson och Lisa Röstlund, som i otaliga artiklar och i boken Konsulterna blottlagt ett nätverk av höga politiker, managementkonsulter, affärsmän och medicinska prominenser, där jäv och pengar i privata fickor har varit självklarheter.

Arkitekturen en del i privatiseringen

I rapporten Nya Karolinska – Ett pilotprojekt för marknadsstyrd vård? av KTH-forskaren Jesper Meijling, visas att värdebaserad vård byter medicinska principer mot ekonomiska på ett mer djupgående sätt än i den mer kända och tillämpade styrningsmodellen New Public Management. Det är därför viktigt att minska vårdprofessionernas inflytande. Styrningen går direkt in i vårdverksamheten utifrån en ekonomisk modell. En grundbult i värdebaserad vård är så kallad diagnosbaserad konkurrens.

Det här upplägget påverkade sedan sjukhusets själva arkitektur, som anpassats till att privata vårdgivare ska kunna flytta in och ut i olika delar av byggnaden, beroende på vem som för tillfället erbjuder det mest prisvärda “värdet”. I rapporten konstateras att det var den arkitektur som passade upphovsmännen bakom värdebaserad vård bäst och att det också är en viktig anledning till att sjukhuset blivit så dyrt.

Efter den massiva kritiken mot Nya Karolinska har ännu inte några privata aktörer flyttat in i sjukhusbyggnaden. Det har inte ansvariga beslutsfattare vågat sig på ännu. Men vårdföretag har ändå gynnats då olika specialistfunktioner på Karolinska har flyttats ut till privata aktörer utanför sjukhuset. Går det inte på det ena sättet så gör vi på det andra.

Hur det nyliberala konceptet för Nya Karolinska har påverkat själva vården för patienterna och arbetssituationen för de anställda återkommer eFOLKET till.

Tommy Jansson

Viktiga källor:

DN-artiklar av Anna Gustafsson och Lisa Röstlund, samt:

Tidigare artiklar i eFOLKET om Nya Karolinska:

Liknande artiklar: