Insekterna är små men många. Det går 200 miljoner insekter på varje människa vilket gör att de väger mer än vi. De har flugit och krypet omkring i över 400 miljoner år och under sin tid både sett dinosaurierna födas och dö ut. Vad vet vi om dem? En hel del om man ska tro Anne Sverdrup-Thygeson. I “Insekternas planet” redogör hon för det mesta som vi vanliga, medelmåttigt intresserade, kan behöva veta.
Författaren är, liksom vetenskapsmänniskor i största allmänhet, bekymrad över att antalet insekter har halverats under de sista fyrtio åren. Orsakerna är flera. Till dem hör intensivare jordbruks och skogsbruksmetoder, bekämpningsmedel och att vi människor breder ut oss alltmer. Trots att insekterna är så många äventyrar vi framtiden för oss själva när vi inte ger dem livsutrymme. De behövs. Det fick de första européerna erfara när det förde in nötkreaturen till Australien. Där fanns inga dyngbaggar. Koskiten blev liggande.
Mänskligheten har stor glädje av dessa små krabater. Mycket mer än vad vi tror.
Insekterna är våra flitigaste medarbetare. De håller rent, ser till att naturens nedbrytningssystem fungerar. 83 miljarder honungsbin pollinerar våra växter, de ger oss honung och bivax. Utan silkeslarver blir det inget silke. En gallstekel gör att vi fortfarande kan läsa handskrivna skrifter från medeltiden. Karminrött kommer från en sköldlus. Och så vidare.
Insekter är hälsosam och klimatsmart mat och om vi inte vill äta dem själva går det bra att odla dem och använda dem som foder. De är fiskens naturliga mat och lämpar sig därför väl vid fiskodling men skulle också kunna användas som kycklingfoder. Vilken mat insekterna behöver? Vårt avfall!
Mjölbaggar äter plast och kan hjälpa oss att bli av med plastberget. Myror lever tätt inpå varandra men skyddas mot sjukdomar av en alldeles egen antibiotika – vilket vi kan dra nytta av.
Med humor och berättarglädje fördjupar sig Sverdrup-Thygeson i det mesta – allt ifrån bins sexliv och äggläggning till dyngbaggarnas barnkammare. Visste du att insekter kan ha ögon lite varstans på kroppen? Att de kan vara riktigt smarta och kommunicera med varandra? Anne Sverdrup-Thygeson berättar också om samspelet med andra varelser – både växter, svampar och andra djur.
Efter att ha läst dessa knappt tvåhundra inspirerande sidor vill jag rekommendera Dave Goulsons storsäljare “Galen i humlor” eller varför inte Maja Lundes “Binas historia” – en framtidsvision om vad som kan hända om vi inte ger de minsta av planetens invånare rätt överlevnadsvillkor – som en fortsättning på läsandet.
Siv Aksila
