Den 8 mars är det internationella kvinnodagen. En nationell som internationell dag som uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation i världen. Dock har undrar jag om vi glömt bort våra förkämpar som stred för alla dessa frågor innan oss och är orsaken till att internationella kvinnodagen existerar.
1910 under Andra internationalens första internationella kvinnokonferensen i Köpenhamn, föreslogs det en internationell kvinnodag för att “hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt”. Initiativtagaren var Clara Zetkin.
I Ryssland så firade kvinnor 1913 den första kvinnodagen. Det var tillsammans med deras fredsrörelse mot det kommande första världskriget. 1917 strejkade de sedan under parollerna “Bröd och fred”.
Internationella kvinnodagen är sedan 1978 med på FN:s lista över högtidsdagar.
För ett ögonblick så tänkte jag att det inte skulle finnas någon historik alls på internet om hur den 8 mars blev internationella kvinnodagen. Men jag blev lite förvånad över att se att de faktiskt har med många olika socialistiska och feministiska förkämpar.
Det är inte så att jag lever i misstro över samhällets utveckling. Vi sitter ändå på en sådan stor kunskapsbank som internet.
Men jag kan inte nog säga att jag tycker att dagen i fråga har tappat lite glöd.
Den har tappat sin historia.
Om vi inte lär oss om dessa kvinnor och personer i vår historia som gjort så mycket för oss, hur ska vi då kunna utveckla vad vi har idag. Hur ska vi kunna lära oss av dem, hur ska vi kunna göra världen till en mer jämställd plats.
Vi behöver aktioner. Vi behöver strejker. Vi behöver gemenskap. Vi behöver samtal.
Vi behöver så mycket som vi inte kan få utav krig, kapitalism och patriarkatet.
Genom att lära oss av historien så kan vi ta oss flera steg framåt i utvecklingen.
Om vi lär oss av vår historia så har vi mer förståelse för hur samhället ser ut idag.
Vi får respekt för dem som slogs för vad de trodde på. För samhällets förbättring.
Även fast vi inte skulle göra på samma sätt som de gjorde det, hyser i alla fall jag den allra största respekt för mina systrar och syskon innan mig.
Vi måste lära oss vår historia.
Linnéa Lindbom
