Rudolf Ditzen – som författare känd som Hans Fallada – föddes 1893 och dog 1947
Hans leverne blev väldigt kaotiskt och dramatiskt. Under större delen av sitt liv drogs han med stora alkohol och narkotikaproblem. Han försökte vid några tillfällen att ta sitt liv. Det i sin tur ledde till att han togs in på mentalsjukhus under en längre tid.
I unga år deltog han i en duell med sin bästa vän vilket slutade i tragedi. De två vännerna hade överenskommit om att genom en duell maskera ett gemensamt självmord. Hans Falladas kompis dog i den duellen och Fallada sköt sig själv i förtvivlan i magen, men överlevde.
Senare ledde en allvarlig olycka, då han blev överkörd och svårt sparkad av en häst, till att han blev beroende av smärtstillande medel och på så sätt utvecklade ett narkotikamissbruk.
Ja, Rudolf Ditzens alias Hans Falladas liv liknar inga andras. Det är därför svårt att förstå hur han kunde skriva en handfull romaner som eftervärlden anser hör till Tysklands absolut bästa av dem som utgavs under den första halvan av förra århundradet.
Utvecklingen i det nutida Europa följer samma mönster som det gjorde då på 1920- och 30-talet då fascismen och nazismen bredde ut sig i Europa. Det är därför som hans romaner har fått en begriplig renässans.
Rudolf Ditzen eller Hans Fallada valde 1933 att stanna kvar i Tyskland under nazisternas styre till skillnad mot många andra intellektuella, som då flydde från Tyskland på grund av trakasserier och mordhot. En av dessa var till exempel Joseph Roth som eFOLKET skrev om nyligen. Han tog sin tillflykt till Paris. Där han dog på ett hotell i sviterna av ett mångårigt alkoholberoende.
Men tillbaks till Fallada. Några av de romaner som han skrev var Ensam i Berlin, Varg bland vargar och Hackenbergs ger sig aldrig. Den här artikeln kommer att handla om romanen Hur ska det gå för Pinnebergs. Boken gavs ut 1932, alltså ett år före det att Adolf Hitler utropades till Rikskansler i Tyskland.
I romanens centrum står ungdomarna Johannes och hans käresta Lämmchen. De väntar sitt första barn, och lever i ett Tyskland som står på randen till en politisk katastrof.
Romanen är både en skarp och kritisk genomlysning av hur den lilla människan drabbades av nazismen. De båda ungas kärlek till varandra är ibland väldigt rörande samtidigt som framförallt Johannes drabbas av flera tunga bakslag i sitt unga liv. Han blir vid flera tillfällen uppsagd från sitt arbete och det leder till att byta till allt sämre betalda jobb. Det i sin tur leder till att de blir tvungna att byta bostad. Allt detta leder till att Johannes och hans kära Lämmchen tvingas till att bo i bland annat en lagerlokal. Till slut så blir de hänvisade till att bo i en liten kolonilott ute på landsbygden.
Dessutom blir de motarbetade framförallt då Johannes när han ska besöka arbetsförmedlingen eller försäkringskassan för att kunna få ut lite understöd så de får mat på bordet. Man får som läsare stark sympati för Johannes när han hela tiden blir motarbetad av arroganta och avvisande myndighetspersoner.
Romanen Hur ska det gå för Pinnebergs är, trots det tunga ämnet, både lättläst och ibland lite rolig, ja faktiskt. Den ger en inblick i hur de som hamnade längst ner på samhällets botten vid den här tiden i tjugo- och trettiotalets Tyskland, levde.
Hur ska det gå för Pinnebergs mottogs väl, inte minst på andra sidan Atlanten, där den blev film och sågs sedan av miljoner amerikaner. Där de allra fattigaste kom att kallas för “Pinnebergare” …
Ungefär samma utveckling blev det i Tyskland där filmen också visades inför en miljonpublik. Ett märkligt efterspel av Hans Falladas roman som han förmodligen inte hade räknat med. Hur ska det gå för Pinnebergs är översatt av Aimee Delblanc och efterordet i boken skrevs av Ragnar Strömberg. Boken är utgiven av förlaget Lind & Co.
Kjell Andersson
