Här finns grönskande träd, en livfull lekplats, bilfria gårdar och stora fria ytor mellan de olika fastigheterna. En miljö som är inbjudande trivsam. Trots detta finns en utvecklad rädsla bland de boende.
En hotbild som på ett diffust sätt vilar över hela området. När hotbilden förändras till verklighet i form av bilbränder, våldsamma polisingripande sprider sig en uppgivenhet, oro som förvandlas till ilska: Varför gör ingen något för att få stopp på detta vanvettiga, som förstör vårt område.
På behörigt avstånd från dessa händelser beskrivs de som utsatta områden. Vem är utsatt, de förefaller som att de som sitter på håll och betraktar bilbränder låter själva branden bli en symbol för området. Bränderna debatteras i massmedia, där ledande riksdagspolitiker tävlar i hur många poliser som krävs. För att komma tillrätta med problemen. Ett parti inte var inte ens främmande för att sätta in militär.
De boende vet var och vilka som utgör hotet mot området. Deras önskan är att få lugn och ro i sitt bostadsområde. Det känner sig förnärmande över att deras boendeområde pekas ut. Det stora flertalet som bor här är vanliga skötsamma människor med en anspråkslös önskan att känna sig trygg i sitt boende.
Polisen i Eskilstuna ä djupt oroade över utvecklingen i vissa stadsdelar i vår kommun. Polisen ser tydliga mönster, som till exempel hög arbetslöshet, eller att antalet elever, vilka lämnar skolan utan godkända betyg, är hög. Kampen om makten över narkotikaförsäljning resulterar ibland i skottväxling med dödlig utgång. Polisens arbetar strategiskt efter en modell utarbetad av brottsförebyggande rådet. Metoden innebär såväl ett kortsiktigt som ett långsiktigt arbete.
Som boende ser ingen något större resultat av de polisiära insatserna. Ungdomsgängens deltagarantal ökar, svansen blir yngre och yngre. Beteendet i dessa gäng är gränslöst. De äger stadsdelen, där narkotikaförsäljningen sker öppet. De briljerar likt kändisar med sina förmögenheter, iklädda guldkedjor och åkande BMW. De blir symboler för framgång med ett liv fylld av flärd med näst intill obegränsade ekonomiska tillgångar. Dåliga betyg i uppförande och ordning lär inte stoppa dessa ungdomars framfart.
Skolan ser dessa ungdomar, men det är ingen enhetlig bild. En del har total frånvaro, somliga är i skolan med ett sporadiskt deltagande i undervisningen, vilket inte sällan är en källa till återkommande konflikter på skolan. Ett fåtal sköter sin skolgång, samtidigt som de levererar narkotika till skolkamrater. Elevhälsans resurser och förståelse över problematiken förmår inte att vara hjälpsam för dessa ungdomar.
Dessa ungdomars hemsituation uppmärksammas, lärare ser tecken på bristande hygien, måndagshungriga barn, barn som inte fått tillräckligt med mat under helgen. Oros anmälan görs till socialtjänsten.
Socialnämndsordförande i kommunen skräder inte orden när han ger sin syn på problemen i Eskilstuna. Det är för d…ligt! Stora delar av våra resurser läggs på akuta insatser. Vi har inga långsiktiga planer för att komma tillrätta med kriminaliteten och missbruket i vår kommun.
Efterfrågan på resurser, insatser ökar i samtidigt som kommunens ekonomi försämras. Kostnaden i form av pengar, mänskligt lidande, ökad otrygghet växer likt plogbilen vars plogande skapar ett berg framför sig. Behov som inte åtgärdas försvinner inte, de förändrar möjligen karaktär såsom ökad kostnad för kriminalvård och sjukvård.
Kommunpolisen ser inte att lösningen på problemen med gängkriminaliteten är polisiära insatser. Naturligtvis är dessa en nödvändighet, men för att komma tillrätta med problemen krävs omfattande sociala och utbildningsmässiga åtaganden.
Problemen i vår kommun har inte sin grund i för få poliser. Det är de “icke lösta” sociala missförhållandena och utbildningsbekymren som skapar en ökad kriminalitet vilket i sin tur leder till en större efterfrågan på polisiära insatser.
Bilbranden i Råbergstorp och den oro den skapar när de boende i området inte ser en förändring, skapar känslor, som liknar att leva i en zon av otrygghet. Ilska, frustration över uteblivna åtgärder är svåra att rikta, vem ska man vara arg på förutom de individer som skapar problemen.
Varifrån skall hoppet om en förändring förmedlas till de boende. Vem träder fram och säger vi skall lösa problemet.
Fastighetsägare tillsammans med polis och socialtjänst sitter på lösningen. Eskilstuna kommun kan endast via en målmedveten satsning tillsammans med de boende återta område efter område tills det att lugnet återskapas i hela vår kommun.
Hur skall medborgaren återfå tilliten till den politiska makten om de inte ser konkreta resultat? Ideologi visioner, vackra ord och löften finns i överskott, politisk vilja omsatt i konkret handling kan återskapa förtroendet för politik och demokrati.
Lennart Clarstedt
