Juan Velasquez

Vi måste börja prata om Sveriges krigsförklaring mot Venezuela

Författare till nedanstående krönika är Juan Velasquez, kulturgeograf och docent vid Göteborgs universitet. Krönikan har tidigare (13/6) varit publicerad i tidningen Internationalen.

Det är första gången i modern tid som Sverige förklarar krig mot en annan, av FN erkänd, stat.

Denna krigsförklaring innebär att Sverige avviker från FN-stadgan och ansluter sig till USA:s blockad mot Venezuela. Den borgerliga pressen skyller bristen på medicin, utrustning, mat, reservdelar till maskiner, vattenbrist, ransonerad elförsörjning, etcetera, på Maduro och den sittande regeringen. I själva verket är allt detta konsekvenser av blockaden. Det handlar om ett krig mot civilbefolkningen, där över 40.000 människor redan har dött på grund av den ekonomiska krigföringen. Vi får aldrig glömma att det handlar om människor, så många som en medelstor svensk kommun.

USA blir allt mer av en skurkstat. Hur kommer det sig att vår regering vill vara ett radarpar till en supermakt som vill få en brun befolkning ner på knä, bara för att den vägrar lyda imperiets krav på total underkastelse. För när det kommer till politiska och moraliska argument har USA:s regim föga mer än naket våld att komma med.

Det samma gäller inte för Sverige. Vi kan välja mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, våra svenska värderingar, vi kan i värsta fall vara stolta över IKEA, Volvo, Scania, ABB, Electrolux eller H&M istället för EXXON, det militära komplexet eller Pentagon. Vi har våra egna skurkar, men vi har inte krig och våld som livsluft. I bästa fall kan vi följa Norges exempel, som bjuder in till fredssamtal mellan oppositionens olika fraktioner och regeringen.

Margot Wallström går i godo för Guaidó-gängets bedrägerier. Wallström har erkänt i direktsänd TV att hon har kontinuerlig telefonkontakt med Juan Guaidó, som är en terrorist som verkar för att finansvärlden kapar Venezuelas statskonton för att finansiera en opposition som saknar allt demokratisk förankring i landet. Under 1980-talet gjorde USA likadant i Nicaragua, genom att stjäla pengar från knarkmaffian för att finansiera en kontra-revolutionär armé. I Venezuela vill de göra samma sak, men den här gången genom att kapa landets internationella konton.

Under 80-talet var USA:s underrättelseorgan i hemlig allians med den colombianska knarkmaffian. Allt kom upp till ytan till slut. Nu är finansinstitutionerna som tvättade knarkpengarna åter på plats, för att hjälpa till att kapa Venezuelas resurser. Diplomater från den folkvalda regeringen kastas ut från ambassader och ersätts med representanter för den självutnämnda regeringen. Hur mycket än SVT och den liberala pressen försöker besvärja verkligheten är ”oppositionen” inte mycket mer än råa rasister med pengar.

Sättet USA och EU hanterar Venezuela ger oss en fingervisning om en nordatlantisk västvärld i desperation. Trots ett ovanligt starkt militärt övertag mot ett till synes mycket litet land, klarar den inte av att genomföra det eftertraktade regimskiftet, eftersom det venezolanska folket är enat.

Konsekvenserna av att åsidosätta internationell rätt för att uppnå regimskifte kommer vi se längre fram, när alla lagar vi stödjer oss på för handel och utbyte börjar falla sönder och blir urholkade tills vi är tillbaka på stenåldern. Och då kan de eliter som ligger bakom vansinnet styra obehindrat.

Vi har snart kanske bara folkrätten kvar att luta oss mot, och då krävs det folk som tror på den för att kunna försvara den. Så det som egentligen står på spel nu är det internationella rättssystemets tro-värdighet. Tro på att vi kan lösa konflikter genom dialog inom FN:s institutioner, tro på att vi kan lösa konflikter under rättsstatens vingar, tro på att alla har mänskliga rättigheter att falla tillbaka på, när den mest våldsamma höjer rösten och blir allt hotfullare i sina fysiska närmanden. Tro på rätten att välja regering demokratiskt, istället för genom lögner, blodsband och våldskapital.

Jag vill hävda att Wallströms avsteg från 200 år av neutralitet är en väsentlig förändring i utrikespolitiken. Hittills har svenska regeringar övat tillsammans med NATO, lekt krig i Afghanistan för att rädda bruna beslöjade kvinnor från talibanerna. Men kriget i Venezuela är annorlunda. De bruna kvinnorna i Venezuela, som jag själv intervjuat i korta reportage på Youtube och intervjuat i olika forskningsprojekt de senaste tio åren, säger tydligt att de inte vill ha krig.

De vill inte ha några imperialistiska invasioner, Margot Wallström! De vill ha respekt för sin rättsstat, och de vill att den europeiska unionen ska backa från sina koloniala ultimatum. Vi avstod inte från neutraliteten ens i kampen mot Pinochets diktatur i Chile eller mot den horribla apartheidregimen i Sydafrika. Vi konfronterade inte Saddam Hussein inför kriget i Irak eller Milosevic inför och under kriget på Balkan. Och när det gällde att skicka JAS-planen för att störta Muhammad Gaddafi i Libyen förklarade vi inte krig mot Libyen, allt hände inom ramen för en bred koalition utan någon som helst krigsförklaring. Allt skedde på nätterna, utan insyn, så att att vi än idag vet mycket lite om vad som verkligen hände.

Varför förklarar den socialdemokratiska regeringen krig mot en socialistisk regering på detta sätt? Vad vinner vi vanliga svenska skattebetalare på att Venezuelas valutakonton plundras av en liten klick diplomater? Tjänar vi, alltså du och jag som är vanliga löntagare, något på att fattiga, mörkhyade venezolaner, och deras barn svälter? Vad tjänar vi på att hindra dem från att gå i allmänna skolor, ha allmän tillgång till hälsovård, och egna värdiga bostäder, och från att behålla sitt oberoende från USA? Varför är det så bråttom att rasera allt detta Margot Wallström? Ja, för att, tro mig, folkmakten börjar förankra sig så starkt att det blir oåterkalleligt. Det är allt detta som det är frågan om, de mörkhyade klasserna som får mer och mer makt i Venezuela.

Den svenska liberala pressen vet ingenting om Venezuela, den bara klipper och klistrar reportage som andra gör. Och SVT och SR som har varit där osynliggör eller misstänkliggör de mörkhyade klasserna på ett rasistiskt sätt. Intervjuer med Guaidó följs aldrig upp av intervjuer med företrädare från den sittande regeringen. De skickar dit vita reportrar att prata med andra vita för att tittarna ska kunna identifiera sig. Ibland skickar de till och med reportrar som inte kan spanska.

Nu är det hög tid att agera. Det är, som Wallström säger, bråttom! Bråttom för att vår egen demokrati urholkas av samma gäng som nu sätter internationell rätt och FN-stadgan på undantag för att plundra Venezuelas valutaresurser, samma gäng som säljer vapen till världens mest misogyna stat (Saudiarabien), samma gäng som privatiserar dina och mina och våra barns skolor, sjukvård och bostäder. Samma gäng som inskränker strejkrätten och deporterar apatiska barn tillbaka till döden, samma gäng som inte bry sig ett dugg om att de förpestar jorden med vår konsumistiska avföring, och samma gäng som förhåller sig likgiltigt inför massutrotning av såväl fängslade som fria djur, växter och landskap. Det jag vill säga är att vi måste säga stopp, Ya Basta, till detta gäng: Inga fler krig, ingen mer manipulation!

Många trodde att det var en feministisk och antirasistisk regering som tillträdde 2014, men sedan dess har rasisterna tagit ännu mer makt och skaffat sig tolkningsföreträde i riksdagen. Vi trodde detta var en regering som kunde hålla fascismen borta från Rosenbad. Men det vi ser idag är ett fullfjädrat nyliberalt tyranniskt gäng, som flyttar fram sina vasaller som om vi levde under medeltiden. Nu vet vi alla vad regeringen och SVT ägnar sig åt. Ta ställning nu innan det är för sent!

Juan Velasquez

You May Also Like