Den 19 maj avled Håkan Boström – Eskilstuna-sonen som i sitt författarskap stod fast förankrad i sitt arbetarklassursprung. Hans självklara lojalitet med arbetarrörelsen handlade alltid i första hand om en lojalitet med rörelsens så kallade “gräsrötter”, klassen som byggde landet och som också byggde rörelsen, med alla dess förgreningar.
I romanen Första striden, som kom ut 1993, har Håkan Boström dokumenterat, skildrat och levandegjort det dramatiska händelseförloppet som ledde till att Eskilstunas Arbetarekommun och fackliga organisationer slöt sig till det socialdemokratiska partiet.
Året var 1897. Under mer än två årtionden hade kampen stått hård mellan å ena sidan den frambrytande socialdemokratin, och å den andra liberalerna, som försökte bilda arbetarsammanslutningar vilka inte i grunden skulle ifrågasätta det rådande samhällssystemet, utan istället rätta sig efter sina “bildade och liberala välgörares anvisningar”.
Socialdemokratins inriktning utgick från den marxistiska devisen: Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk!
Den marxistiska arbetarrörelsen var också internationalistisk. När Eskilstunas organiserade arbetare i oktober 1897 beslöt att ansluta sig till partiet, Socialdemokratiska Arbetarpartiet, innebar det också en anslutning till Socialistinternationalen. Den röda fanan var det som nu gällde, även för arbetarna i Eskilstuna.
Striden 1897, som Håkan Boström skildrar i sin bok, har gått till historien “Kampen om Eskilstuna”.
Nästa stora avgörande kom 1905, då Eskilstunas socialdemokratiska arbetare grundade en egen tidning. Den skulle vara “en tidning för Sörmlands arbetande folk” Under en kort period hette den SÖRMLANDS-KURIREN, men bytte snart namn till FOLKET. Beslutet att starta en egen tidning hade sin grund i liberala Eskilstuna-Kurirens uppslutning bakom arbetsgivarintressena, fientlighet mot arbetarnas strejkkamp och borgerlig politik i allmänhet.
FOLKET:s förste chefredaktör var den sedermera legendariske Fredrik Ström, liksom Håkan Boström författare vid sidan av journalistiken.
För Håkan Boström blev tidningen FOLKET ett självklart nav. Att arbetarrörelsen i en en industri- och arbetarstad inte skulle ha en egen tidning, det var för Håkan något i det närmaste otänkbart.
Den definitiva nedläggningen av FOLKET 2015, liksom redan Eskilstuna-Kurirens uppköp av den socialdemokratiska dagstidningen och förvandlingen av den till veckotidningen, fyllde honom därför med både sorg och ilska.
Strax innan nedläggningen deltog Håkan Boström i ett diskussionsmöte om arbetarrörelsens historia och framtid. I panelen satt förutom Håkan Boström historikern Håkan Blomqvist från Södertörns Högskola. Vi kommer ihåg att diskussionen kom in på om det inte blivit så att arbetarrörelsen nu står där, på samma fläck, som Eskilstunas arbetare stod före 1897. Det vill säga att liberalerna tagit revansch, genom att erövra arbetarrörelsen och det socialdemokratiska partiet inifrån.
Håkan Boström var med från starten när vi 2015 drog igång eFOLKET och i slutet av 2016 började publicera på hemsidan. Håkan hade en egen avdelning, Präntat av Boström.
Hans sista, fristående, artiklar i eFOLKET var Roa Bastos var här! (Om en paraguayansk författare på besök i Eskilstuna), Om kooperations sorgliga förfall och Förödelsen vid Sigurdsristningen – ett kommunalt misslyckande.
Håkan Boströms författarskap är imponerande. Vad gäller både bredd och djup. Bakom de 30 boktitlarna finns både lyrik och romaner. Debuten Anteckningar från ett protokollfört möte var en diktsamling. Den kom 1972, och följdes året därpå av romanen Vallmohöst. Hans sista bok, Kvarteret Opalen från 2016, recenserades i eFOLKET av Tryggve Lundh.
Utmärkelser för sitt författarskap har Håkan Boström erhållit i form av:
- 1974 – Tidningen Vi:s litteraturpris
- 1983 – ABF:s litteratur- & konststipendium
- 1995 – Ivar Lo-priset
Läs också Johan W Erikssons minnesord i den sörmländska kulturpublikationen Trakten!
Vi på eFOLKET kommer att minnas Håkan Boström som en av dem som inte ryckte på axlarna, och en kamrat som inte opportunistiskt “modifierade” sina ståndpunkter.
Det som Håkan stod för är nu mer än någonsin nödvändigt att med största beslutsamhet kämpa för.
Och han litterära livsverk finns kvar – att reflektera utifrån och som en källa till inspiration. Också för den nu uppväxande generationen, den som ska föra kampen om Eskilstuna – och Moder Jord – vidare.
Kamraterna på eFOLKET
