Bild från Parlmento del MERCOSUR.

Roa Bastos var här!

När jag läser Kjell Anderssons artikel om Augusto Roa Bastos slås jag av tanken, den mannen har jag träffat här i stan, och minns att jag hört Roa Bastos föreläsa om villkoren i hemlandet Paraguay vid ett ABF-seminarium som Ingrid Gunnarsson arrangerade. Det måste ha varit på någon gång på 80-talet.

Jag bläddrar i mitt arkiv och hittar artikeln “Världskänd författare på besök i Eskilstuna”, som jag skrev i FOLKET efter Augusto Roa Bastos besök hos ABF lördagen 16 maj 1987.

Roa Bastos bodde i Paris och hade bjudits in av universiteten i Stockholm och Göteborg. Då hade ABF:s energiska och uppfinningsrika Ingrid Gunnarsson passat på att locka Bastos till stan, ett av skälen var att ABF på arbetarrörelsens initiativ etablerat ett solidaritetsarbete för att knyta kontakter med demokratiska krafter i Paraguay.

Majlördagen här i stan var vi ett femtiotal åhörare i ABF-huset då Roa Bastos inledningsvis tecknade en historisk resumé av landet, som en gång varit ett administrativt centrum men som sen 33 år tillbaka levde i en diktatur där gamla nazister funnit sig väl tillrätta. Människorna kuvades och framträdande företrädare för Strössnerdiktaturen förvaltade arvet efter 30-talets nazistfascistiska strömningar i Europa. Förtrycket var konstant, den hårda kampen för frigörelse hade fyllt sin kvot med blod, rätten till självstyre och frihet var av största betydelse.

Roa Bastos pekade också på några få ljusglimtar och nämnde särskilt två grundläggande frågor som måste lösas. Det främsta var att ena de demokratiska krafterna inom landet och skapa en nationell front, det andra var att förena hjälpinsatser från andra länder inom de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella sektorerna. Han tog också upp kvinnorörelsen som skapats och stred för kvinnors och barns rättigheter, något som var alldeles nytt för Paraguay, och nämnde att sjukhusstrejken i april året innan var en viktig markering.

Om sitt författarskap sa Bastos att hans böcker visserligen fick säljas i landet, teoretiskt visade landet en demokratisk fasad och någon censur förkom inte. Men litteraturen hade inte någon stark ställning i landet, halva befolkningen var analfabeter och den muntliga berättelsen levde starkare än det skrivna ordet.

I Paraguay jämförs mina böcker med stenar och kan bara skada Stroessner om han får dem i huvudet, sa Augusto Roa Bastos och framhöll att han själv, precis som många andra författare, var utvisad.

Det jag formulerat ovan är inget annat än en ögonblicksbild från mötet med Roa Bastos 1987. Han levde och arbetade i Frankrike och Spanien till 1989, och kunde inte återvända till hemlandet Paraguay förrän Strössnerdiktaturen fallit.

Håkan Boström

Liknande artiklar